Tydligen är det inte så att det bland bloggare är självklart att svara på kommentarer. Jag bara måste få säga min åsikt;-) försök hindra mig, inte ens ett Nobelpris kan få tyst på mig...
När jag hittar bloggar så testar jag dem ett tag för att se om jag gillar dem mer än enstaka inlägg, gör jag det lägger jag en kommentar eller fler. Får jag inga svar så gör det naturligtvis ingenting! MEN jag tappar garanterat lusten att vara en flitig gäst. När jag läser debatten som uppstått på en annan blogg om svarandets vara eller icke inser jag vilken tur jag har som "hamnat" i en krets av bloggare som svarar!! Det ger en dialog, ingen monolog, jag som läsare känner att den uppmärksamhet jag ger ett inlägg är av vikt. Är det tyst slutar jag kommentera.
Själv försöker jag alltid svara på kommentarer, enskilt eller till flera på samma gång. Det är definitivt väldigt svårt för mig nu eftersom jag inte får mejl om att det kommit kommentarer, men jag försöker kolla bakåt, och de jag ser svarar jag på. För mig är det så självklart att frågeställningen förvånar mig. Men jag gör som vanligt, tänker ett varv till, vi bloggar av olika orsaker!! Jag gör det för att jag älskar att skriva, för att det "bor en bok i mig" och detta är övning. Kommentarerna var ett plus jag inte räknat med, när de dök upp kändes det viktigt att förvalta "samtalet" Jag är glad att många av mina favoriter verkar tycka det samma!!
Så att svara eller inte svara är inte frågan för mig;-)
19 kommentarer:
Hej!
Kommunikation skall vara flervägs men i de fall jag är helt överens med skrivaren har jag ibland svårt att svara på allt bara för att hålla med. Då känner jag mig som en Alacoa och det vill jag inte. I morgon skall vi åka med Byfjorden till Käringön om vi som är så morgontrötta hinner till Uddevalla före nio.
Försöker nog svara på varje inlägg som kommer i min blogg, men om de är väldigt lika i sin karaktär händer det att jag lägger in en kommentar som svar till alla.
Christer vid transjön.
lae, svaren skall ju komma för att man vill, de behöver inte vara romaner, som jag just gjorde i en annan;-) Byfjorden imorgon, då är jag allt lite avundsjuk!!! Fredriks fantastiska mat och Christian som supertrevlig kapten. Får mig att tänka på ett inlägg jag måste göra!!! Tack för inspirationen, fortsättning följer.
Christer, jag ser ju att du strävar på med svar, de där små leendena du gör som svar ibland är ju riktigt bra, de har jag tänkt härma!
:-)
Christer.
Jag håller med dig men är tyvärr dålig på att svara själv (fast jag eg vill svara). Det är kul att få svar på kommentarer, tycker jag. Men det beror såklart på kommentaren också. :) Fick du fram vilken rosen är. Det finns en annan Henry, Henry Kelsey, som den är väldigt lik! Snygg är den i alla fall!
Tappra projekt i trädgården, Simone! Och du är själv en mycket tapper kvinna! (Tänker på allt du drabbats av) Jag följer din blog- men är kanske ibland lite dålig på att lämna kommentar, ska erkännas...
Du Simone- vad är det för Magnolia-sort ni har?
Karin A, kanske är det viktigt för mig att svara eftersom det är viktigt för mig när jag får svar. Har inte kommit å vilken ros det var, tippade på en David Thompson för det var vita strimmor i rosen, men nej sa plantskolan det är det nog inte. Nu är den i alla fall tillbakalämnade och jag vänar på en Henry Hudson.
Ninah, jag känner mig inte så tapper, men får rätt mycket kommentarer om det. Det är en överlevarinstinkt tror jag! Sätter jag mig ner och funderar på hur onta jag egentlgen har och allt som drabbat mig, skulle jag nog starx må väldigt mycket sämre. Jag söker aktiviteter och glädjeämne, på gott och ont kanske. Magnolian är en sieboldii är mellan 8 och 10 år och har aldrig blommat. Fundrar varje år på att skrota ut den just för det, men den är ju så stor så det är ju synd,...
Till, alla man måste ju inte lämna kommentarer varje gång a besöker en blogg, jag läser bloggar dagligen och ibland lämnar jag en kommentar. Själv blir jag otroligt glad av kommentarer!!! Det håller skrivandet igång tycker jag.
Kan inte mer än instämma i det du skriver,håller med dig 100%...jag beter mig som du exakt.
Just nu är jag lite less på att skriva,har en låst blogg,och det finns personer som läser i min blogg varje dag och inte kommenterar och sen ser man dem slänga ur sig kommentarer i andra bloggar höger vänster... :(
Mvh Satu
Satu, vad är en låst blogg? Jag kommer inte in det ser jag, men varför har man det? Är det som en klubb eller bara för inbjudna? Har jag aldrig stött på förut.
Hej Fritt ur hjärtat!
Låst blogg är för att skydda mig själv när jag skriver om väldigt personliga saker så det inte cirkulerar på nätet,eftersom min blogg är som en slags dagbok,och jag skriver väldans *fritt ur hjärtat* b.la för att mina barn inte ska läsa det,dom 2 äldsta behöver inte läsa allt!
Så man kan löseordsskydd asin blogg,och så får en del lösenordet,inte bara familj,el vänner utan även pers som jag lärt känna genom min väg i bloggeriet.. :)
Mvh Satu :D
Lät lite rörigt,menade att jag skyddat just min blogg,för att mina 2 barn säkert skulle läsa min blogg,och det vill jag inte,plus en del andra personer ex där jag bor...
En del brukar maila mig,el fråga om dom kan få förtroendet att läsa den..
kram!!
Jag "bloggar" för att jag vill visa hur livet kan te sig om man väljer att leva med en BB och för att våra vänner långtbortifrån ska kunna hålla lite koll på vad vi gör.
OM sedan någon vill kommentera så blir jag ju naturligtvis glad men det är inte för att få kommentarer som jag skriver!
satu, då förstår jag, tack för att du förklarar. Det är väl där min egen sekretessknapp går in, jag skriver t.ex. aldrig ett ord om grannar, eller sådant ungarna inte ska läsa. Försöker ändå vara rätt personlig, svår balansgång.
Ewa. När jag började blogga fanns kommentarer inte ens med i tanken, i takt med att antalet ökat har de blivit viktigt att förvalta dem men det är inte för kommentarerna jag skriver. Det gör jag för min egen skull, grymt egoistiskt:-)
Jag håller med dig om svarandet.
Det handlar om "speglar i livet."
Om någon vänder ryggen och inte svarar hela tiden väcker det starka ensamhetskänslor i en individ.
Jag släpper dock inte egenom rasister och allmäna hatare på min sida, nu är väl nästan bara du som skrivit på min, hi hi men ändå.
När jag läser på ex utbrändhetshjälpen.com så är det så härligt där. Där stöttar människor varandra i ett gemensamt givande medans på många forum så bråkar man om vem som har rätt.
magnus, man märker väldigt snabbt "stämningen" på en blogg eller annat nätforum. Jag har under min bloggtid endast tagit bort 2 kommentarer, men skulle inte tveka om det blev rasistiskt eller annat. Reklamkommentarer tar jag bort. Så även om man inte svrar varje enskil kan man få en bra dialog. Jag gillar den kontakten.
Jag tycker som du, det är kommentarerna som ger kryddan och väver ihop så att det blir en dialog i stället för en monolog. Det är det som ger den där extra dimensionen.
Marianne, jag slutar till och med kommentera och svara på bloggar som aldrig svarar, ibland undrar man ju om de överhuvudtaget sett dem! Men i den utlandskrets du finner dig och som jag lyckats halka in i, där är det verkligen hög svars frekvens, jag är verkligen glad för det.
Jag skriver inte heller för kommentarernas skull, men när de väl började strömma in så var det så klart ett stooort plus och att inte svara tillbaka skulle vara otänkbart för mig; både när det handlar om kommenterare som jag vet inte lär komma tillbaka och "stammisarna" så klart. Har fått så många goda vänner på det sättet. Otroligt! :-)
Men hur kommer det sig att du inte får någon mail när det kommer nya kommentarer. Jag har en separat gratis-e-mail, bara till kommentarer och det fungerar utmärkt! :-)
lullun, när du läst ikapp ser du att jag fixat det! Kunde själv.-)
Skicka en kommentar