Här uträttas stordåd!

Jag har så mycket jag vill göra. Säkert en viss panik inför det faktum att jag vet så lite om hur det blir sedan. Frågade min syster igår om man kan ha dödsångets trots att man inte är dödssjuk... Bara vettigt att du reagerar tyckte hon, operationerna är ju avgörande för framtiden och vad jag sedan klarar så det kanske inte är så konstigt i all fall.

Men den här ångesten eller känslomässiga berg och dalbanan innebär mycket tänkande och en del agerande Igår skulle vi veckhandla, det har jag inte gjort på minst ett halvår men nu lovade sonen att hjälpa till. Han är inte mer än 11 år så en full kundvagn oroade mig lite, den har ju vuxna svårt att klara av. Vi gjorde matsedel, skrev inköpslista och for till Torp. Lastade ur rullstolen och började vårt stordåd. Det gick så bra! Han var verkligen duktig, visserligen tjatade han till sig te-sorter, flingor och knäckebröd som inte stod på lappen, men det må väl vara hänt. Vi avslutade med var sin stor glass!! Gissa om det var skönt för maken att "bara" ha gräsklippningen att ta sig an efter jobbet. Så for de och badade och var borta i flera timmar. Tydligen gott i vattnet.

Jag skall ringa hjälpmedelscentralen idag, eftersom min högra arm ständigt värker undrar jag om man kan fixa hjulen på rullstolen så att vänster drar mer, skulle behöva vila höger, sover inte nu igen.

Den här paniken jag lever med gör ju också att jag får bråttom att göra saker och ting. Får jag för mig att jag vill äta lunch på Gustafsberg skall det ske omgående. Jag har världen bästa make, för han åker med i berg och dalbanan.... Vi åt lunchen där i tisdags och precis som målaren hade påstått var den fantastisk! Jag lovar !! 85 spänn för en lunch i den miljön känns helt överkomligt, trodde det skulle vara dyrare. Mycket folk också, roligt om det går bra.

Hade tänkt fotografera men kom mig inte för. Det märks absolut att man renoverat även invändigt, vita färger, ett "vattenställe" ja allmänt fräschare. Däremot är det sorgligt trist att det står kvar fula möbler med orange klädsel i ena delen, på trappan står en totalt vissen gigantisk Margurit, visserligen i en snygg kruka men ändå. Detaljerna är viktiga, ta bort om man inte hinner med, det skämmer helheten.

Det viktigaste är ju ändå maten och jag måste återkomma till den. Maken beställde kyckling, den var slut. Då tog han kålpudding, omdömet var helt OK. Jag har en känsla av att det mest berodde på att han inte fick kyckling. Jag tog lax med hollandiesås, hur märkvärdigt kan det bli tänker man ju... men den såsen är den godaste jag någonsin smakat, både sur och salt, laxen var smakrik också. Högsta betyg alltså. Hela kvällen var jag sedan väldigt sjuk... är laktosintollerant, det visar en sak, såsen är äkta:-) Smör och grädde, inga halvfabrikat för de brukar jag tåla. Nästa gång skall jag ta medicin först.

När jag ändå berättar om stordåden skall jag ta det största!!! Jag har skrivit om min jakt på kalorier förut, bara att erkänna, det går inte så bra längre. När jag fick beskedet att operationen var misslyckad tappade jag fotfästet och har inte räknat sedan dess. Men igår vågade jag mig upp på vågen igen, jag har trots allt tappat 3 kilo till, det innebär att jag nu gått ner 14 kilo! Här snackar vi stordåd, det är nästan hälften avklarat, jag har alla andledning att känna mig nöjd. Det visar också på det jag sa direkt jag började räkna kalorierna, jag lär mig se hur mycket en bra portion skall vara, sedan när jag blev ur balans fortsatte jag med det istället för att börja tröstäta. Duktig flicka om jag får säga det själv! `Å det får jag ju!

Vill ni se bilder på maten?! Gunnar med polare har beställt samma, vilken tur för mig när avtryckarfingret strejkade.