Socialdemokraterna kryper närmare höger lyser löpen! Varför undrar jag?! Jo för nu har S tagit fram ett förslag på hur sjuka skall komma tillbaks i jobb. Jag ser på andra bloggar att det bävas och rasas, det förvånar mig! Jag har skrivit löpmeter om min arbetsgivare som kategoriskt sagt nej till allt jag föreslagit som jobb.
Skall jag ta det från början... nej det hinns inte, skulle bli en bok. Men sedan 2003 har jag varit hemma, hela tiden fast besluten att börja jobba så fort det bara går. Kroppen har rastar en bit i taget och det har inte riktigt gått som jag tänkt. MEN min arbetsgivare har ingenting tänkt, det är katastrof dåligt.
Vi pratar om sjukskrivna som om de vore arbetslösa, så är det ju inte för alla. Jag har en arbetsgivare, en eländig sådan som vägrat ta ansvar. Jag har en klassad arbetsskada, är invalid för livet och arbetsgivaren säger, tyvärr vi skapar inga tjänster. Förr innan alliansen fanns det en liten piska, de fick betala viss del av sjuklönen på långtidsarbetslösa, då jobbade de på att få folk i arbete, det lönade sig nämligen. SÅ kom alliansen och det är inte längre nödvändigt.
Jag tror Ylva Johanssons förslag kan förbättras, jag tror det har brister, men det är ett föslag i rätt riktning. Samordna resurser, kräv ansvar av arbetsgivaren i högre grad än idag. Jag får aldrig ett jobb om jag skall söka ett nytt!! Men jag har redan en arbetsgivare, med morot och piska är jag säker på att det skulle gå att hitta något där, i samordning med arbetsförmedling och försäkringskassa så klart.
Jag känner mig inte kränkt, jagad eller orolig av Ylva Johanssons förslag, jag blir hoppfull, kanske, kanske det finns en liten chans att min arbetsgivare får kämpa lite för att ta tillbaks mig. Utan att jag får ågren och ångest av att ersättningar dras in.
Idag får jag inte vara aktiv i en förening, inte sitta i fullmäktige, ja inte göra något om det tillsammans blir mer än 4 timmar i veckan. Att jag försöker vara aktiv hålls emot mig!!!! Jag borde ha bragdguld! Jag håller hjärnan igång, det ska inte straffas, det skall belönas, vem vet, kanske är det något av allt detta som så småningom leder till att jag kan börja jobba. Idag krävs att man blir passiv. Jag blir inte ett dugg friskare av att ersättningar sänks, snarare tvärt om faktiskt.
Jag tycker det här verkar bra, snyggt jobbat Ylva fortsätt så, då vågar jag börja hoppas!!
Fler som är positiva Tommy, Anders, Daniel
6 kommentarer:
Jag är inte alls insatt i diskussionen, men visst vore det väl allra bäst om man kunde komma tillbaks till sitt jobb om än omstrukturerat till någonting man klarar av!
Lycka till!
Kramar!
Har inte läst förslaget ordentligt, men nog borde alla tjäna på att den sjuke kan komma tillbaka och jobba med det den kan? Tror att det flesta månniskorna vill känna att man gör nytta, dessutom är den sociala biten så viktig! De som går hemma hela tiden förlorar ju till slut en stor del av sitt sociala nätverk. Många sitter ju till slut helt ensamma. Det borde ju ses som mycket värre!
Christer.
Jag tycker också du borde ha medalj för att du kämpar på och försöker vara aktiv och för att du VILL jobba. Sånt borde belönas, inte tryckas ner. Har förstått och fått höra från flera håll att mycket har förändrats i det svenska samhället sen jag bodde där för 14 år sen. Och tyvärr verkar det vara mycket som förändrats till det sämre! Ingabritt
marianne, jag tror generaliseringen idag är farlig, en del kan och vill men får inte, andra vill och kan inte, ändå dras alla över en kam, tänk om en omstrukturering fick tillbaks bara några procent på arbetsmarknaden, men det verkar vara omöjligt.
Christer, jag har alltid sagt att jag arbetar för lönen, mitt liv är så rikt och innehållsfullt att jabbet behövs inte för sociala kontakter. SÅ blev jag sjuk! Jag säger inte så idag det kan jag lova, tänk att få ha kafferast och skratta med arbetskompisar. Själen och hjärnan dör alteftersom, jag hooaps verkligen det här förslaget blir något av, men först måste ju valet vinnas;-)
grekland.nu, jo mycket har ändrats, väldigt lite till det bättre!!
Hej Simone,
jag läser rapporten just nu, och intrycket kvarstår. Det är rejält nytänkande i förslaget och det verkar som att den sjuke äntligen ska få bli huvudperson i sitt eget liv. Vi får fortsätta att skärskåda förslaget och se til att våra synpunkter kommer fram till gruppen. Stå på Simone!
Anders, ja jag står på mig! Tillräckligt med många andra som försöker;-) Jag har också förhoppning att det är ett förslag i rätt riktning! Den hysteriska rädslan för nytänkadne förstår jag inte, dessutom måste valet vinnas för att det här ska bli verklighet. Vi har chans nu att påverka och jag tänker försöka!
Skicka en kommentar