Kungen och jag:-)

Jag var väl 16 år skulle jag tro, hade flyttat hemifrån och bodde med pojkvän i Skoghall på Hammarö strax utanför Karlstad. Vi var bilburna ungdomar, nej inte raggare:-) Vi hade Volvo, upphottade sådana, ständigt var det fix i garaget. Jag kunde se årsmodell på bilarna genom att kolla backspegel, dörrhandtag och kofångare, så intresset var stort, idag ser jag knappt skillnad på olika märke....

Vi var också rallyfreak, och inget ställe passar det bättre än värmland! KAK Rallyt varje vinter var högtider, vi var hela dygn i skogarna, kollade vilka specialsträckor som verkade bäst och åkte många, många mil. Det var fruktansvärt roligt, vilken stämning i skogarna, iskallt, massor av snö, pluntor och eld, skulle inte vilja vara utan de minnena.

Ett år bestämde vi oss för att se starten, det var uppbyggt en platå som bilarna en och en körde upp på presenterades och drog iväg mot första sträckan. Det var trångt fruktansvärt trångt. Jag har aldrig någonsin vare sig förr eller senare varit med om något liknande, man kunde nästan inte andas, rörde sig massan följde man med, fruktansvärt obehagligt. Försökte dra mig bakåt men det var stopp, vi försökte att inte bli särade men inte heller det lyckades, paniken var nära.

Då kommer det genom folkmassan män gående och i de redan omöjligt trånga skuffar en man undan mig, tryckte mig bakåt fast det egentligen inte gick, släppte och gick, det kom direkt en man till och gjorde samma sak, paniken som legat på lur vändes i ilska och när tredje gubben kom....

Då laddade jag allt jag hade och satte armbågen rätt i mellangärdet på Gubben!!!!Jag hörde ett ljudligt "UHF" och innan jag hann blinka kom nästa man och fällde mig med ett polisgrepp. Upp med armen på ryggen och tryckte ner mig i backen med ansiktet mot snön. Jag har alltid funderat över hur det kunde bli plats till det...

Gubben jag drämt till var alltså kungen, det gick inte upp för mig direkt, hur skulle det kunna göra det, jag såg ju inget var nedbrottad av hans livvakter. Nedbrottningen var snabbt över, kungen fördes bort och man insåg nog att jag inte var en yrkesmördare utan föste in mig i lobbyn på hotellet där hela spektaklet var. Pratade ett par ord med mig men jag var så arg att de omgående lämnade mig åt mitt öde.

När de gått kom sambon fram, skrattade så han tjöt och sa, "Dig får jag då alltid skämmas för, man kan inte slå kungen om det inte är i schack!" Då grät jag som bara den, allt bara lossnade och de minuters trauma jag varit med om blev helt överväldigande. Jag har inga men av det idag vad jag vet utan säger ibland att det blir något att berätta för barnbarnen. Fast nu blev det bloggvännerna först.