Vi var också rallyfreak, och inget ställe passar det bättre än värmland! KAK Rallyt varje vinter var högtider, vi var hela dygn i skogarna, kollade vilka specialsträckor som verkade bäst och åkte många, många mil. Det var fruktansvärt roligt, vilken stämning i skogarna, iskallt, massor av snö, pluntor och eld, skulle inte vilja vara utan de minnena.
Ett år bestämde vi oss för att se starten, det var uppbyggt en platå som bilarna en och en körde upp på presenterades och drog iväg mot första sträckan. Det var trångt fruktansvärt trångt. Jag har aldrig någonsin vare sig förr eller senare varit med om något liknande, man kunde nästan inte andas, rörde sig massan följde man med, fruktansvärt obehagligt. Försökte dra mig bakåt men det var stopp, vi försökte att inte bli särade men inte heller det lyckades, paniken var nära.
Då kommer det genom folkmassan män gående och i de redan omöjligt trånga skuffar en man undan mig, tryckte mig bakåt fast det egentligen inte gick, släppte och gick, det kom direkt en man till och gjorde samma sak, paniken som legat på lur vändes i ilska och när tredje gubben kom....
Då laddade jag allt jag hade och satte armbågen rätt i mellangärdet på Gubben!!!!Jag hörde ett ljudligt "UHF" och innan jag hann blinka kom nästa man och fällde mig med ett polisgrepp. Upp med armen på ryggen och tryckte ner mig i backen med ansiktet mot snön. Jag har alltid funderat över hur det kunde bli plats till det...
Gubben jag drämt till var alltså kungen, det gick inte upp för mig direkt, hur skulle det kunna göra det, jag såg ju inget var nedbrottad av hans livvakter. Nedbrottningen var snabbt över, kungen fördes bort och man insåg nog att jag inte var en yrkesmördare utan föste in mig i lobbyn på hotellet där hela spektaklet var. Pratade ett par ord med mig men jag var så arg att de omgående lämnade mig åt mitt öde.
När de gått kom sambon fram, skrattade så han tjöt och sa, "Dig får jag då alltid skämmas för, man kan inte slå kungen om det inte är i schack!" Då grät jag som bara den, allt bara lossnade och de minuters trauma jag varit med om blev helt överväldigande. Jag har inga men av det idag vad jag vet utan säger ibland att det blir något att berätta för barnbarnen. Fast nu blev det bloggvännerna först.
11 kommentarer:
God saved the King!
Eller var det SÄPO?
Roligt och sant kåseri, dessutom.
Ja, det må jag säga....!
Vilken historia!
Haha, här sitter jag och garvar på morgonkulan. Vilken rolig historia...HAH, vem kan "skryta" med det du gjorde? Inte många...
Ha ha ha! Av alla som kommer så klämmer du till kungen :-)
Christer.
Vilken skön historia, trots att jag är rojalist ut i fingerspetsarna. KRAMEN!
Solnasnackarn, de hade inga sladdar i öronen som man ser i TV i alla fall.
Rolf, jo det blir något för barnbarnen.
Annika, fast jag skäms lite... men 16 år man får göra tokiga saker då!!
Christer, första gubben snopen, andra arg tredje rasande, så enkelt!! Att det var kungen kunde man ju inte ens gissa sig till!! `Å jag tycker inte det var mitt fel:-)
mors deka, jag också! Trots mina socialistiska åsikter gillar jag kungahuset.
jösses, det var verkligen något som inte var och varannan svenska kan skryta med :).
jemyaya, nej, det känns rätt ovanligt;-)
Hahahaha. Oj, oj, oj vilken historia för barnbarnen du! Fast jag är glad du berättade den ocks¨för oss andra! :-)
Ja, nu har jag äntligen läst ikapp mig på din blogg. Har ju haft ytterst lite bloggtid senaste par veckorna och han inte ens igenom alla förra helgen. Men nu har jag läst allt, både positiva och negativa inlägg. Hoppas verkligen Lill-Babs-kvällen blir/blev lyckad!! Kram!
lullun, nu får jag nästan spara den till barnbarnen:-) Lill-Babs blev mer än lyckat! Hoppas du hann med Show ande tell!
Skicka en kommentar