onsdag 1 oktober 2008

Det känns bra!

Hej alla! Jag är hemma igen. Lite groggy och rätt stukad, men hemma. Ni vet hur det är man tror att det gått bra, resultatet vet man egentligen om 6-8 veckor. Men hittills är det ok. Det var riktigt jobbigt!! Jag är obekväm som patient, men måste ge en eloge till personaln på 4:an som tog väl hand om mig. Proffsigt trots att jag var en person de kände, inga obekväma situationer uppstod och det lilla jag hade att säga löstes på studs.

Jag blev oväntat dålig efter operationen så första dygnet försvann. Jag kom inte till avdelningen efter uppvaket, det blev IVA. Ingen vet riktigt vad som hände men en stark teori är en smärtchock. Jag gick helt enkelt inte att smärtlindra efteråt, svimmade liggande i säng och kräktes hela tiden. Jag är inte så medveten om det första dygnet, ganska skönt förstår jag i efterhand.

Doktorn berättade att mitt ben hade "sett trist ut" inuti Vävnaderna var skadade och döda, det hade skavt hål i benet, allt det hade de skurit rent för att få fram friska vävnader, låter rimligt att jag hade väldigt ont.

Ett par roliga episoder hann jag med innan jag verkligen ville hem. Jag hade ju klart och tydligt deklarerat att jag skulle vara besvärlig... det var inte så lätt. Det bar sig inte bättre än att jag låg och grät. En personal som hjälpt mig i säng slutade så att säga innan jag låg bra. För mig blev det stort, jag kunde inte hamna rätt själv, kunde inte flytta benet och inte få under kuddarna, istället för att ropa tillbaka henne blev jag väldigt ledsen. Tänkte att jag har aldrig lämnat en säng med en patient utan att fråga "ligger du bra?", alla gör inte det. Jag låg alltså där och lipade och tyckte synd om mig.... då kommer en för detta kollega in och säger - Men va faan, du skulle ju inte lipa! Säg ifrån! Ligger du här och lipar klappar jag till dig!!

Det var fullt av humor och kärlek! Och det hjälpte, jag lärde mig att vara tydlig! Det är inte farligt att säga till att benet inte ligger rätt. Alla ser inte det automatiskt utan behöver att man säger till. Jag behövde säkert upptäcka det själv!!

Före detta kollegor hämtade mig och rullade ut sängen i dagrummet för att "hälsa på" och prata i lugn och ro, det gjorde mig glad. En manlig personal sa jag tack till kaffe men nej till annan vård! Vi kände varandra allt för väl och blev båda helt ställda av sammanträffandet.

Bad sjukgymnasterna om hjälp sista dagen så jag klarar förflyttningar till rullstol och lite med kryckor. Låg på en tresal och tog genast på mig rollen som personal!! Tanten i ettsängen nådde inte att ringa och hade mycket ont, jag ringde åt henne och berättade massa iakttagelser.. damen i tvåsängen skulle öva med kryckor och jag kollade att hon gjorde rätt. På måndag var jag tvungen att åka hem. det är jobbigt att arbeta liggande;-) Undrar hur många år det tar att komma ur sin yrkesroll.

Jag är som sagt groggy, ligger mest och lyssnar på radio, men mår väldigt mycket bättre än efter förra gången och hoppet är stort att det gått väldigt bra. Det känns så!

11 kommentarer:

Anonym sa...

Så gott att du är hemma och att det känns bättre än förra gången!! Nu kommer allt att bara bli bättre, men skynda långsamt! Tror inte man någonsin faller ur rollen om man kommer tillbaka till sin arbetsplats :-)
Ha det så gott du kan!
Christer.

Anonym sa...

Har krampaktigt hållit tummarna, men nu kan jag släppa taget tror jag. God bättring där hemma!!

Annika sa...

Simone, glad att du är hemma igen!! Och vad läskigt dramatiskt det blev för dig där efter operationen. TUR att du inte minns så mkt från det. Grymma öde!!
ÖNSKAR dig snabb tillfriskning!! Nu får du ta dig ut i världen med laptoppens hjälp!!
KRAM från mig!!

Grekland nu sa...

Välkommen hem igen! Lät lite läskigt att bli så dålig efter operationen, men nu är det ju över. Nu får du skynda långsamt, ha gott om tålamod och se framåt, så kommer du säkert att klara det här också. Du verkar trots allt seg och full av energi! Kram, ingabritt

Fritt ur hjärtat sa...

Christer, tack, jo jag skall ta det lugnt, måste faktiskt det. Är trött och sliten, men vad man vilar bra hemma!

Rolf, tack, nu börjar jag hålla tummarna för dig istället.

annika, tack, det är bra med selektivt minne;-) det är väldigt skönt att inte veta så mycket från värsta stunderna. Nu är det vila som gäller, korta datstunder och mycket radio.

grekland.nu, tack, ja det var verkligen läskigt. Man känner sig bra liten! Jag är, helt rätt iakktagelse, både seg och energisk så nu ser jag framåt. Skyndar långsamt men ändå.

Hannele på Hisingen sa...

Låter ju bra.

Fritt ur hjärtat sa...

hannele, tack, skrev precis om dig!!

Anonym sa...

Välkommen tillbaka .. och krya på dig.. Nu håller vi tummarna för att det ska fortsätta kännas bättre denna gången..
Kram från Lotte i Skåne

Gunnar Klasson sa...

Herregud, skojar du? Är du redan ute på bloggen? Hade inte väntat mig detta då jag reflexmässigt gick in för att kolla om det hänt ngt på bloggen. Välkommen!!!!!!

Petchie75 sa...

åh, vad skönt att höra att det känns bra! Jag håller tummarna att du snart slipper ha ont!!
stor kram!

Fritt ur hjärtat sa...

Lotte i skåne, hej kul att du tittade förbi!!Det känns väldigt mycket bättre den här gången, kanske tack vare alla hållna tummar;-)

Gunnar,Tack. nä jag vet... é inte klok, skulle kanske läggas på klinik för bloggberoende:-) Mest av allt är det för att jag mår såpass bra att jag har tråkigt! Funderar till och med på museet imorgon, verkar vara kanondag, men orken är inte riktigt där...

Petra, tack, det gör inte farligt ont, är riktigt häpen över det och fruktar på något sätt att det kommer...