Sömn, ett ofta omskrivet ämne bland bloggare, att inte sova. Uppskattningsvis är det fem år sedan jag sov bra. Fick därför en smärre chock när jag i förrgår morse slog upp ögonen och hade sovit åtta timmar på raken, jag vet inte ens att jag vänt mig. Jag brukar sov ett par timmar vända mig ett par och slutligen ge upp, för mig är det inte längre någon ångest i att inte sova. Däremot lyssnar jag på kroppen och lägger mig ibland redan nio för jag är dödstrött. Jag har lärt mig att det handlar om att få fler timmar sömn i följd snarare än när det sovs;-) Att jag inte sover beror på att det gör ont kanske jag ska förtydliga. Min kropp finner ingen vila i någon ställning, det värker. Mest i axelpartiet men också i ben och rygg.
När jag så vaknade efter de åtta sovna timmarna trodde jag att jag skulle vara som en lärka resten av dagen. Ack vad jag bedrog mig! Jag har varit så trött, så trött. Låg på soffan kände mig sjuk och trodde att något ska bryta ut. Nu är ju sjuk ett svårdefinierat ord på min kropp. Penicillinet har slagit ut allt som fungerade förut så nu är hela jag ras. Får inte behålla mat, mår ständigt illa är torr i munnen och alla andra biverkningar du läst om i större eller mindre grad. Så med sjuk trodde jag något utöver det här.
Men det blev inte så, jag låg på soffan och läget var stabilt. Natten därpå sov jag inget och helt plötsligt känns det okej. Kroppen är i den obalans den brukar vara och jag behöver inte ligga på soffan. Igår fick jag också den briljanta idén att jag skulle ta itu med min vaggande gång.
När jag använder kryckor går jag bättre, men det tar helt död på mina axlar. Jag har alltså valt att gå dåligt för att inte ha fullt så ont i axlarna. Men igår ändrade jag strategi och fick fram stavar. Då belastar man inte axlarna på samma sätt som med kryckor hade jag räknat ut. Gick min vanliga runda i skogen fast långsammare än förut, det var så skönt. Jag vaggade inte! Gick riktigt bra......
Efter bara någon timma var det något allvarligt fel i höger axel. Jag kunde inte riktigt förstå vad det var. Tog extra tablett, lade armen i viloläge, försökte massera men inget hjälpte. Stavarna alltså, vad har jag gjort?? Måste jag även fortsättningsvis välja om jag ska kunna gå skapligt eller om axlarna ska värka av mig?! Med stavarna tycker jag att det är från armbågen och ner jag belastar, tydligen är det inte så. Det blev ännu en natt utan sömn. Tur det finns spindelharpa i datorn... Just nu är jag tacksam att inte sömnlösa nätter ger mig ångest över osovna timmar. Däremot har jag ångest över att behöva välja var jag ska ha ont, eller mest ont snarare. Vad behöver jag mest, armarna eller benen?? men det är ett helt annat problem.
6 kommentarer:
Ett helsike när man måste välja mellan pest och kolera. Men att du vat trött efter en hel natts sömn är inget konstigt, konstigt nog. Verkar hända oss alla.
Du har väl rätt längd på stavarna? Har sett mängder med människor som har helt fel längd på dem och då sliter de illa på kroppen. Kolla upp det om det inte redan är gjort!
Christer.
Christer, men visst är det konstigt, ändå...
Stavarna är ärvad, ska kolla nu när du säger det. Det känns bra men det behöver jag ju veta.
Idag väljer jag att ha ont i båd axlarna och benen, har tagit en promenad idag också, utan stavar så jag vaggar igen. tror ändå att just idag var frisk luft rätt prioritet.
Jag har haft min beskärda del av sömnlöshet och värk under den långa sjukperioden. Jag är dock supertavksam att jag inte är lika drabbad som du, min vän. Jag lider med dig. Vad är det för värltabletter du tar? Jag hoppas sömnsvårigheterna avtar med tiden du blir bättre i benen. Jag tänker på dig. KRAMEN!
Mors Deka, jag har Alvedon, Diklofenak, Ibumetin och Tiparol. Tiparolen rör jag helst inte. Till det kommer då pennicilinet och Omeprazolen..
Jag sov bättre ett tag! När jag satt i rullstol. har tänkt på det efteråt, då vilade både armar och ben. Ska ha det i åtanke, att inte ha värk i vila är mycket värt.
Ja kolla det där med stavlängden. Och du, tar du för långa promenader? Går för fort? Jag förstår att du är otålig och vill göra snabba framsteg, men det kanske är bättre att ta myrsteg framåt? Vad säger sjukgymnasten?
Hoppas du får sova bättre och bättre och att värken släpper mer och mer - och att du snart slipper pc:t.
KRAM!
Marianne, stavlängden ska jag sätta mig och kolla nu. Långa promenader tar jag inte, under 2 kilometer och det tar en timma, långsamt och fint.Brukar sätta mig på en stubbe och filosofera:-) Jag ökade till två om dagen men minskade till en igen eftersom jag stumnade. Normalt är man "helt återställd" och i jobb efter 4 månader, nu har inte mycket varit normalt med mina operationer, men ändå. Sjukgymnasten har jag inte träffat på evigheter, helger du vet.... Ska ta vilaodag idag.
Skicka en kommentar