Rullstolen är parkerad.

Var hos sjukgymnasten idag. Tycker ju själv att det går bra och att jag är duktig. Det tyckte allt hon också, men kanske inte fullt ut som jag. Det var väldigt längesedanjag var där. Sjukdom och helger har bidragit till det. Tydligen har jag förhastat mig när jag gett upp kryckorna. Jag som tyckt att jag är duktig när jag linkar på fick klart för mig att jag ska ha kryckorna.
ops. Undra hur det ska gå på jobbet?!

Tydligen är det så att det minsta trött jag blir (och det blir jag fort) så börjar jag vagga och halta. Då får kryckorna mig att gå bättre Man sträcker på ryggen och får en annan hållning. Om jag inte gör så väjer jag mig vid haltandet och det blir mitt gåsätt. NO WAY! Kryckorna har legat i bilen men nu får jag damma av dem igen.

Fick lite nya övningar och ska dessutom fortsätta cykla här hemma och ta min lilla skogspromenad. Jag har en balansplatta som jag också ska börja med. Den ger mig kalla kårar. Minnesbilden över hur ont det gjorde att stå på den gör mig livrädd. Jag måste tänka på att det var av då, nu är det helt. Konstigt med smärtminne, det känns!

Ikväll har jag väldigt ont i mitt friska ben och mina axlar, men det opererade benet känns okej. Något att glädjas åt.

En väldigt positiv ska gjorde jag i alla fall idag! Jag lämnade tillbaks rullstolen. Den har stått i garderoben, som en säkerhet. Ifall att. Men nu behöver jag den inte mer. Det är så skönt, rullstolen är parkerad!!