Vi räknar maken och jag. Om jag får avslag och blir utan ersättning, överlever vi då? Jag går till jobbet. Blir uppsagd och är utan försörjning. Överlever gör vi nog, nätt och jämnt. Den som drabbas hårdast är sonen. Att dra in saker, äta billigare, sluta använda bilen, sluta amortera, vi har snart skrapat ihop till överlevnad. Men sonen den stackarn som inte skulle kunna följa med på saker, läger och alla hans intresse, honom skulle det bli synd om. SÅ trots att kalkylen egentligen ger en strimma hopp om överlevnad blir jag nedslagen av prognosen. Fattiga barn, blir vanligare.
Jag vill inte att det ska vara mitt.
(det vara dagens 30 minuter, nu tänker jag på annat!)
9 kommentarer:
När politikerna pratar om välfärd kan man undra vad det är dom menar. Är det inte i precis sådana här lägen man inte ska behöva bekymra sig? Om du frågar hur dom har tänkt sig att du ska överleva, vad säger dom då? Måtte du få det du behöver!
Ja det är tufft att klara sig i vissa lägen. hur gamal är din son? jag tänker loppis.
jag kan tyvärr inte säga vad du ska göra för det vet du redan själv. Men en jätte kämpar kram från mig sara
Monica, sedan alliansens valseger betyder det inte vad det gjorde förr. Jag blir hänvisad till socialbidrag. Kruxet är bara att då får vi först göra slut på våra tillgångar, sälja huset och bilen. Rycka upp sonen och flytta. Jag förstår att folk ger upp!
Sara, hej och välkommen hit! Sonen är 12, han är rätt slipad vad gäller ärvda saker och annat men han olika hobbyar kostar ju liksom viljan att göra saker när man är ledig. Han är inte dyr i drift men blir jag utan inkomst finns inget att spendera på honom.
Du får tänka positivt, att det inte kommer att bli så. Man måste såklart planera lite - utifall att - men i övrigt kan oron vänta. Cross the bridge when you get to it.
Anna, om du visste vad jag försöker. Förtränga, tänka positivt inte tänka alls o s v. Nu får jag bara tänka på det en stund om dagen. Då brukar maken försöka hjälpa mig vara kreativ så jag inte går under. Men det är svårt. Onsdag tas beslutat frågan är när svaret når mig.
Jag är så jäkla glad att Mannen åtminstone dels lämnade efter sig en livförsäkring, dels att han gick hädan medan det fanns ett fungerande ATP-system som gav hyggligt utfall i barnpensioner. Det innebar att jag kunnat jobba mindre medan de växte upp utan att barnen behövde försaka särskilt mycket.Jag bävade så mycket för det, att mina barn skulle bli just fattigbarn. Nu får vi suga lite på ramarna Pojken och jag ett tag om jag inte hittar en ny bostad, men å andra sidan har han skaffat sig flera tusen i stipendier inför det kommande året, 6 000 ramlade in lagom till sommarlovet. Här i Stockholm finns det massor att söka, mina barn har fått i stort sett allt de har sökt.
Annaa, föstår det. Man kan själv gå klädd i säck och aska och äta havregrynsgröt men barnen, sticker de ut i skolan kan livet bli ett helvete för dem.
Vet du att det finns folk som förlorat sjukersättningen som tagit livet av sig?! Jag blir så rädd när jag tänker.
Våra fyra barn levde många många år med loppiskläder, om jag minns rätt var det en annan regering då.. som inte höjde barnbidraget en enda krona på 10 år, utan tog bort flerbarnsbidraget. Allt var inte bättre förr, inte ens på 1980-talet.
Fyrabarnsmor, jag vet inte riktigt vad du vill med ditt inlägg i debatten, men det handlar inte om barnbidraget. Något har du fått om bakfoten.. det handlar om min försörjning, att bli utan inkomst. Inget annat.
Skicka en kommentar