Sonen den yngre blir inte frisk. Symptomen är många, en del diffusa och andra glasklara. Idag skickade jag honom till skolan ändå. Trots att han varit uppe mycket i natt. Trots att han är trött och inte så fräsch. Han kommer så mycket efter i skolan. Jag tror naturligtvis inte han smittar, då hade han aldrig fått gå. Försök sa jag. Går det inte så kom hem. Jag tror han har magkatarr.
Det gör inte saken bättre i och för sig. Hur kommer man till rätta med det? Ofta, allt för ofta är ju det ett problem som har med den dagliga gärningen att göra. Jag tänker automatiskt på skolan, vantrivsel? eller kan det ha blivit något mer han inte tål att äta? Är han deprimerad eller vad sjutton det kan vara. Har haft lång samtal med honom i helgen men inget konkret kommer fram.
Han är väldigt trött, inte så konstigt just nu med mycket ont i magen. Knappt någon mat och lite sömn. I morse ställde jag honom på vågen. - 3 kilo på 2 veckor. DÅ blev jag mer orolig. Ringde barnkliniken där han gått sedan födseln. Ville mest be om råd men vi fick en akuttid imorgon. Det är aldrig roligt när barnen inte mår bra och när det inte går att ringa in är det värre. Jag har själv levt hela mitt liv med ont i magen. Fick diagnos när jag var närmare 40! Hoppas, hoppas det kan ge något med doktorn imorgon, för nu är det riktigt synd om honom.
Hade tänkt påbörja ett nytt kapitel i livet idag. Väljer istället att vara hemma och vänta ifall han ringer och vill hem. Mina nya kapitel får väl vänta lite. Bara sonen blir bättre.
4 kommentarer:
Mina barn hade under hela uppväxten också långa perioder av infektioner som avlöste varandra, två av dem även mycket magont. Flera gånger visade det sig vara streptokockinfektioner som ju också kan sätta sig i magen. Så sent som i våras släpade ju Mellan omkring på en sådan som höll på att kosta henne ett IG i studentbetyget. Jag tyckte någon gång deras immunförsvar skulle stabilisera sig, men skolan verkar vara en för sjuk miljö för många.
En släkting som är ungefär jämngammal med din son har upprepade riktigt svåra luftvägsbesvär och har fått ett tungt råd av sin läkare; hitta nya hem till dina husdjur! Du kanske kan gissa vad hon har för djur. Är ha allergitestad för just dem?
Det där lät inte kul; man blir ju så orolig! Hoppas att läkarna hittar vad som felar och att det är lätt "åtgärdat".
Så vill jag även passa på att tacka för din kommentar på min blogg. Ja, allt kan ju missförstås. Nu har jag dock fått reda på att det var kommentarerna min syster hade reagerat så starkt på, fast jag kan inte annat än misstänka att det mer är det dåliga samvetet. Jag blev enormt besviken och ledsen över att hon liksom vände runt på sanningen och också bara bortförklarade alltihop. För ja, att ha anledningar i all ära, men reelt är det faktiskt bara min pappa som har haft det (och min mamma innan det så klart). Men, men.
Jag tror dock att jag, efter att jag kommit hem från semestern i november, startar upp en helt ny, helt anonym blogg (hur anonym man nu kan vara som svensk här). Den ska dock på inget sätt omtalas på den gamla, då jag vill undvika att den som hotar mig hittar vidare och ja, så får jag se hur jag gör med familjen. som de är nu är det bara en av mina syskon som läser den och min pappa får bara utskrifter som jag skickar (det är kanske också en del av besvikelsen - trots att jag lägger ner så mycket möda på att hålla dem orienterade, så är det bara en som idds läsa). Men, men; nu är det snart semester så nu ska jag inte tänka mer på det... ;-)
Annaa, han är allergitestad, fast inte på ett tag. det kan ju ändra sig. Magontet är knepigt, körtlemage trodde jag först, det har båda killarna lidit av länge. men viktminskningen och håglösheten gör mig orolig. Skönt att vi fick en tid imorogn. Ska höra mig för om allergierna igen.
Skolan är rätt tuff nu, allt de ska hinna med innan sjuan, han har nästan varit borta 14 dagar. Det är illa.
lullun, skönt att vi fick en tid så det kan uteslutas en del i alla fall.
Jag blev bestört när jag såg vilka vändningar det tog hos dig. Därför gjorde jag mitt inlägg. Man måste tänka efter, skrivet ord är svårt att få nyanser i kräver en del av både skrivare och läsare. Jag önskar så att du förtsätter blogga, även om det blir mer "anonymt". Du har mitt mejl så vi kan hålla kontakten och jag ska ju visa dig strandpromenaden:-)
Skicka en kommentar