En sak har jag klart för mig, ska vi vinna valet är samtal nödvändigt. Inte bara med andra utan också att vi pratar med varandra inom partiet. Jag var förutseende och skaffade mig en mentor. Hur sjutton gör andra? Jag är säker på att behovet finns. Efter årsmöte och ommöbleringar har jag haft flera personliga tvivel. Vilken blir min roll i detta? Hur agerar jag? Hur blir det bra, hur gör jag rätt? Vad förväntas av mig när jag uppenbarligen klättrat på listan? Frågorna var många, svaren likaså. Eller svar och svar, det finns inget facit, det som är rätt och riktigt för mig behöver inte vara det för någon annan. Du tänker för mycket säger min mentor när jag blir ledsen, rannsakar och tar åt mig. Så är det säkert, men sådan är jag, hur gör man då? Jag är jag, kan inte ändra min personlighet för att passa in.
Då är det skönt med de här samtalen. Trots att ingen fundering är borta, inget problem löst så känns det lättar. Lättare att andas, jag kände mig rätt nedtryckt, skönt att räta på ryggen igen.
Nu har jag nästan ett helt år att känna efter, vara lyhörd och fatta rätt beslut. Under tiden kommer jag behöva fler samtal, jag är lyckligt lottad som har någon att ta dem med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar