NuDå! framåt tillsammans.

Så mycket unga människor! Vi måste gått fel, sa jag till reskamraten. Förvirrat tittade jag mig omkring i lokalen. Folkets Park i Falköping, stort, ljust och möblerat för kurs. Men så mycket ungt...Nej vi är rätt jag känner igen en av organisatörerna, sa reskamraten. Pust! Det var ju skönt. Så kan det bli när man som helt ny liksom blir inkastad i sammanhang man har noll koll på.
Att bli en bättre arrangör, så hade jag uppfattat kursinehållet. Kanske hade jag läst mellan raderna och sett det jag ville se. Vem vill inte bli en bättre arrangör?!
Tanken var större än så vill jag lova.
Någon hade föst ihop två problem.
1, det finns ungdom som är kulturutövare eller kulturarrangörer de lider stor brist på lokaler.
2. Folkets Hus o Folketspark rörelser över Sverige är hotade, lokalerna är tomma och man saknar främst ungdom.
Nu fick vi på ett mycket uppstyrt sätt lära känna varandra och varandras problem.
Ett historiskt pass gav mycket att samtala om. Hur och varför Folkets Hus och park- rörelserna växte fram och vad behovet var då kontrades med vad behovet är nu. Alla slogs vi av likheterna. Klart att samhälle, teknikkrav och lokalutseende är annorlunda, men behovet är detsamma.
Med dettas om utgångspunkt fick vi sedan i pass på pass jobba med varandra, brobyggande och gränsöverskridande.

Som helt ny i sammanhanget kom jag inte att bidra med så mycket. Däremot var jag som en magnet och snappade upp mycket. Då inte i min roll för vilken jag var där utan i min roll som politiker i Kultur och fritidsnämnden. Ungdomskulturen försändras i takt med att samhället gör det. Nämndsarbetet gör det inte. En svindlande tanke som kommer att kräva mycket av oss etablerade politiker. Jag har bara nuddat vid den men redan funnit massor vi borde se över. Nu fungerar det inte så, att man bara ändrar arbetssätt för att en ledamot varit på kurs... men jag ska läsa på lära mig om bidragssystemet och sedan fundera på om det är en konflikt eller om det går att utveckla i takt med hur ungdommen arbetar och möts idag.
Jag kan inte påstå att jag blev en bättre arrangör av dehär dagarna. Ändå tog jag med ganska mycket hem. Tankar, funderingar och lite ökad framtidstro. För precis som kursen namn antyder är det den vägen vi måste gå.
NuDå! framåt tillsammans.