Källare borde förbjudas.

När operafrossan lagt sig kom vardagen snabbare än önskat. Med den inte bara vanliga sysslor på jobbet, mitt i allt har vi av olika skäl börjat röja och göra rockader i våra olika källare. Oj Oj Oj! Tänk er en soptipp, eller ett lager där egentligen ingen tagit ansvar på 15 år, kanske mer. Det finns ingen att skylla eller skälla på, bara kallt konstatera att det handlar om att få ett nolläge. Föreningar har kanske bytt styrelse 10 gånger sedan någon senast använde förråden. En del vet inte ens om att de hade saker i förråd, somliga hade 3 förråd och visste om 1. Jag trodde en halvdags arbete och 1 container. Första dagen gick åt i sin helhet och det blev 2 tömningar, dagen därpå blev 1 och mer än halv dag.
Ett slit som knappast var mänskligt, dammet, spindelväven och annat skit satte sig så astmaanfallen kom tätt. Känslan när det efter 2 dagar faktiskt mot alla odds är röjt och nästan rent (det är ju en källare för allt i världen) ja det är en stor tillfredsställelse. Fixade tårtkalas, det muntrar alltid upp med lite sockerchock när det är extra tungt.
Kalabaliken i källaren har fått oss att fundera på hur, varför och vad som förvaras. Det man inte behöver ska väl knappast dumpas i en källare, bättre kasta direkt. Det som används har man med fördel lätt åtkomligt. Föreningsarkivet är en fantastisk möjlighet, det finns klara direktiv för vad och hur man lämnar dit, väldigt mycket annat kan man faktiskt kasta. Nya bokföringslagen med 7 årsgräns gör att det blir färre pärmar verifikationer att samla på också.  Vårt förslag är att helt enkelt förbjuda källare.

Jag lever jag lever!

Marie Bergmans textrader far i huvudet på mig, jo jag lever, om någon undrat. Det snurrar bara så otroligt fort allting. Jag är som person en som blir uppslukad av det jag gör, och fortfarande efter nästan 2 år slukas jag av jobbet. Det är det roligaste jag vet, det är också det svåraste jag någonsin tackat ja till. Jag vill och försöker göra underverk och uträtta stordåd, vilket vore fullt möjligt, om det fanns en budget. Så är det väl i de flesta föreningar, allt hänger och ofta faller på budget. I maj började vi en omfattande renovering på Folkets Hus,  vår konferensavdelning saknade ventilation och det skulle nu installeras, även vi måste följa lagkrav. Föga anade jag hur det skulle bli, jag har aldrig varit projektledare för ett bygga på flera miljoner. Dessutom drog det med sig en förstörelse som ingen hade kunnat förutspå. åtminstone inte bland oss amatörer i personalen och inte heller bland styrelsen. Varje rum (och det är många) påverkades, stora hål, förstörda väggar, nedslagna innertak, överallt är det spackel, målning och förbättringsarbete som väntar. Att få logistiken att fungera hantverkare emellan är en enorm utmaning.  Det måste ju vara bristyrken och för få anställda tänker jag när vi hela tiden får vänta..... Vi hade en projekterad byggtid på 3 månader, jag tyckte jag var klok som stängde i 4, då skulle vi ha tid att återställa inbillade jag mig. Idag 5 månader senare är det fortfarande inte färdigt, vi har varit tvingade att starta upp verksamheten ändå, den är ju vår inkomstkälla. Detta blir naturligtvis en enorm press på mig och personalen, att göra god verksamhet i miserabla miljöer och med hantverkare, byggdamm och stök överallt, det kostar på. Vi möter tack och lov stor förståelse och de flesta gillar att det är förändringar som leder till förbättringar.
Nu gäller det för mig att locka mer kunder, vi behöver hyra ut mer och till fler. Vi behöver komma ut med reklam så fler vet att vi är en komplett konferensanläggning som är bra på det vi gör och vi behöver locka fler kulturaktörer att hyra in sig på vår scen. Ingen lätt uppgift med nollbudget...... Men det är värt ett försök.
Så nu vet ni i alla fall att jag lever, som bara den faktiskt :)

Dags att boka biljetter till vårens lunchteatrar!

Riksteatern är en folkrörelse med ett uttalat mål att skapa mentala krockar på många språk för att sätta tankar och känslor i rörelse. Med dig gom medlem i Riksteatern blir vi bättre på detta.

Som medlem i en Riksteaterförening :

- Stödjer du det kulturlivet där du bor.

- Får information och specialerbjudande från din förening under hela året.

- Får rabatt på scenkonstbiljetter över hela Sverige.

- Är du med och påverkar Riksteaterns framtid.

Medlemsavgiften är 120 kronor, är du under 26 år kostar det endast 50 kr. Om någon i ditt hushåll redan har ett ordinarie medlemskap kan du bli medlem för endast 80 kr.

Lös ditt medlemskap redan idag, eller ge bort i present- du gör det enkelt  HÄR

Vi ses på Folkets Hus!! 

Välkommen till Uddevalla

Väntar fint besök i veckan och det liksom pirrar av förväntning och nervositet i mig.  Folkets Hus har som andra en regional nivå och nu, måndag tisdag kommer chefer och föreståndare från region Väst och Skåne, för en föreståndarträff hos mig på Folkets Hus Uddevalla.
Förra året var min första träff och den gick av stapeln i Älmhult. Bland annat var vi på IKEAS-museum.
Jag har lagt pannan i djupa veck och tagit fram det bästa vi har.
Efter lunch från Alex gastronomi blir det en  föreläsning i ämnet "Kultur som hälsa" därefter ska jag och gästerna ta en tur med Gustafsberg II.
 Det var det bästa jag kom på och tro mig, jag vet att det räcker långt:-)
Så nu kära vänner och obekanta om ni möter oss, påväg till hotellet eller båten. DÅ ler ni brett och hejar käckt så alla förstår hur fantastiskt Uddevalla är!
Jag har dragit mitt strå till stacken och fått programmet ganska snyggt tycker jag. Inte går det att missta sig på vart man är i alla fall....

Välkommen till Uddevalla

En vanlig dag på jobbet....

Skönt med vardag hinner jag tänka och så insåg jag att jag var helt veckevill. Gick till sömmerskan som bara har öppet onsdag torsdag och fredag. Framför den stängda dörren tänkte ja att JA VISST JA, det är ju måndag....tills jag insåg att nej det är tisdag. OJ OJ, ett par dagar ledigt och kaos i hjärnan är resultatet.
På huset fixas, fejas och donas det. Vi har otroligt vacker foajé men den är lite mörk.. så efter ett par samtal fick vi upp ställningar och personalen kunde börja det mödosamma arbetet att skrapa, måla och göra rent alla rutor i takfönstret.Bytte till starkare lampa i kupolen också, jag visste inte ens att det fanns en, så svagt har skenet varit:-)
Samtidigt fejas det i andra delar av huset, sådana här lugna perioder är guld värda då personalen kan fixa annat som hamnat i behov av vård...
På scen och i loger är skådespelare i full gång att repetera.Här Andreas och Alexander in aktion.
Till detta kan jag berätta att en vän från kusten tycker det är spännande med mig på Folkets Hus så jag fick besök och visade runt lite, innan vi drack kaffe.
Hur var det nu? Har jag sagt det förr?
Om detta är en vanlig dag på jobbet, då är de inget tvivel, jag har världens bästa jobb!!

1 december

På dagen ett år sedan. Jag tänker vara glad och tacksam sålänge det är barmark och plusgrader.
Hemmets lugna vrå är inte längre lugnt, det är renovering på gång. Maken som jobbar på Pininfarina är "ledig" 2 veckor. (de har stängt) Under tiden ville han ha ett projekt och vi valde sovrummet. Som alltid blev det mer, större och dyrare än beräknat, plötsligt är det osäkert om 14 dagar räcker för att bli klar. Konstigt för vi har en gång lovat varandra att aldrig dra igång renovering innan jul, denna gång verkade det dock idiotsäkert......
På jobbet är det också renovering, i större skala egentligen men det flyter lättare eftersom det finns fler rum att gömma undan "stöket" ;-) Första rummet, som blev ett förråd är klart. Idag tar vi det andra rummet, som blev ett personalrum i bruk, känns så bra och jag märker att det är uppskattat. Idag ska också granarna vid entrén få ljus för att matcha adventsstjärna och ljusslinga. Passar bra såhär 1 december, tack och lov ingen snö att skotta så vi hinner renovera lite till:-)

Föreningsmänniska ut i fingerspetsarna.

Har varit ledig i helgen, och det kan ingen tro. Lördagen var jag först på en härlig Kvinnofrukost i Herrestads församling. Fredrik Warberg från tidsverkstaden höll en engagerande föreläsning. För mig var det en uppföljning, jag har lyssnat på Jörgen från samma ställe förut. Man behöver dem ibland, föreläsningarna som ger aha-upplevelser och får en att vilja fortsätta leva som man vill, inte som andra vill.....
Lördagen ägnades också åt jobbet, på ledig tid så att säga. Huset var uthyrt till ett läger och det är spännande att kika förbi och hälsa. Dessutom hade jag kommit över ett begagnat kylskåp som skulle dit så det var den egentliga anledningen. Nu har vi ytterligare lite bättre förvaring.
Saknar fortfarande en kyl och frys, helst hela/höga. Dessutom en soffgrupp, en soffa och ett soffbord. Istället för att köra till pingstkyrkan kan ni köra till mig:-)
Senare var det dags för mer föreningsliv.
Riksteaterföreningen arrangerade Boeing Boeing på Östraboteatern. En helkväll med allt ifrån att sälja biljetter till att fixa det där lilla extra som tillkommer när föreställningen är syntolkad, till att så småningom städa logerna efter skådisarna.
Jag är så glad att styrelsen är en arbetande styrelse. Man arbetar inför föreställningarna, man arbetar under föreställningarna och man arbetar efter och emellan föreställningarna. Sitter på möten är nog det vi gör minst.
Söndagen så var det dags för en ny aktivitet i ett nytt sammanhang, förening så klart. En heldag med Munskänkarna där vi provade mat, ost och vin. Roligt och lärorikt. Tar det inte för omöjligt att det blir nästa förening vi löser medlemskap i. Ibland eller ganska ofta undrar jag, vad vore Sverige utan alla föreningar och dess aktiva??
Jag och maken är föreningsmänniskor ut i fingerspetsarna och det finns tack och lov många som vi.

Im back!

Inte så avancerat som det låter, mer bara en rolig överskrift;-) Inte har jag varit långt borta heller. Nu fungerar blogger som det ska igen och jag lite grann gillar att jag ändrade till en enkel mall utan krusiduller. Kanske förändrar textfärg och snitt men annars tror jag det får vara såhär ett tag.

Veckan som gått: En av de roligaste men också mest arbetsamma veckor jag haft på läge. Överlämnandet på jobbet har börjat, jag gör allt mer på egen hand och vi har till och med bytt arbetsplatser. Chefen finns till hands men mycket klarar jag på egen hand. Han ägnar tiden till att rensa och avsluta. Måste kännas konstigt! Det finns så otroligt mycket kunskap i den mannen som inte får gå förlorad, jag kan inte lära mig allt, så jag hoppas det är väl dokumenterat
Sedan trösten de gånger jag är påväg att ge upp, för det händer när det hopar sig och blir mycket, då lovar han att jag alltid kan ringa, han kommer ställa upp. NU snackar vi hedersknyffel!!

Utöver det löpande som alltså ska in i min hårddisk har vi i veckna som gått haft gästspel av Ultimate B-boys, ett gäng breakdancare från Göteborg. De har vunnit massor av titlar i olika mästerskap men är precis hur ödmjuka och rara som helst. Ca 70 barn och ungdomar uppdelat i 3 grupper har i veckan tränat breakdance på Folkets Hus med dem som lärare.Otroligt roligt men arbetsamt har det varit, och då har jag ändå inte dansat:-) Fredagen var det avslutning med uppvisning. Alldeles varm i hjärtat blir man av att se alla dessa unga som drömmer om en karriär som dansare. Något som också slår mig är att folk inte vet att det händer så mycket på Folkets Hus!! Vet du?!

Kolla länken Folkets Hus Uddevalla, det är något för stora och små hela tiden. Hur har ryktet kommit att man inget gör?? Nåväl, nu gör jag mitt bästa för att sprida det som händer, kanske NI också hjälper till.
Det var en snabb sammanfattning av veckan. Imorgon kommer ett litet inlägg om "Inte bara Jeppe", men det får bli imorgon, man ska inte skriva för långa inlägg och jag måste ju ha något att skriva om då med, nu när jag är tillbaks!

Planerad och klar in i minsta detalj.

Det händer mycket, hjulen snurrar och jag gör mitt bästa för att hinna med. På vippen att det går för fort, att jag har för mycket. På vippen att avsäga mig ett uppdrag, men jag avskyr att hoppa av.... Förhoppningen ligger i att det lugnar sig, från och med NU. Årsmötestiden är alltid hektisk, omval i Regionen gör ju sitt till, dessutom ny mandatperiod på flera uppdrag där utbildningar och konferenser riktigt hopat sig. Jag vet att det lugnar ner sig från och med nu. Har pratat med maken och vet vad jag väljer bort om jag tolkat fel, om det fortsätter snurra, fort. Egentligen fungerar det, men jag gillar det inte. Vill prioritera mer tid hemma, hinna med att umgås med barnet, hur länge han nu vill det... Vill hinna med make, hus och trädgård. Spelar ingen roll hur roliga uppdrag jag har, kommer aldrig prioritera om, vardagen är viktigast. Arbetsträningen flyter på. Jag tog handläggare på alvar och har haft träff med sjukgymnasten. Från och med idag ligger ett träningspass i veckan inlagd i min arbetstid. Jag behöver den disciplinen, får inte prioritera bort träningen, känner att jag behöver den, mycket. Fick ändå beröm för mina strategier, t.ex att gå upp för trappan men ta hissen ner. Om några veckor ska vi utöka träningen, fortfarande ett tillfälle i veckan men direkt efter träningssal ska jag gå i bassängen för att töja och böja, för att simma och få lite värme. Det blir säkert bra. Arbetsträningen ja, kommer mer och mer in i arbetet, tar större ansvar, egna initiativ och försöker då och då föreslå nya sätt att tänka och arbeta. Allt landar inte i god jord men jag ger mig inte, tur jag gått kursen så jag veta att man är emot förändringar av naturen:-) Visade i alla fall i onsdags att jag klarar det mesta, och att jag klarar stor stress och press. Mitt första egna evenemang gick av stapeln, jag hade inte förberett nog och när det väl var dags var det manfall, folk var sjuka. Det var svettigt ett tag, men med hjälp av mina vänner (som satt i publiken) och av vännen Å, så löste sig allt till det bästa. Mikael Samuelsson visade sig från sin bästa sida, tror för övrigt inte han har någon dålig, och publiken var nöjd. Det östes beröm över mig och arrangemanget efteråt. Planerar redan nästa, och tänk nu vet jag precis hur det ska vara:-)) Nu ska jag ta tag i veckan som ligger framför mig. Den är planerad i detalj kan man säga. Sedan hur det blir, det är en annan sak, men jag börjar med plan A, sedan får vi se:-))

Tur och retur Folkets Hus Kulturhuset Trollhättan.

Igår strålade jag och väninnan samman i foajén på FOLKETS HUS KULTURHUSET TROLLHÄTTAN för att se Doktor Glas med THORSTEN FLINCK i alla roller. Utöver att vi imponerades av skådespelen och prestationen tycke vi båda det var roligtoch intressant att se Thorsten, just för att det är han. Mannen, myten, legenden...på något vis. Han är sen i sin ankomst, men fick snabbt revansch då en halv rad fylldes på minst 5 minuter in i förställningen. Tänk att bli avbruten så och ändå kunna hålla koncentrationen Dessutom var det någon vars mobil lät som en tupp som inte stängt av, och någon tappade småpengar i golvet, oj vilken publik. Förvånades över att mannen på scenen inte tappade humöret. Det har jag varit med om hos andra förr...
Det var inte bara vi från Uddevalla, till min glädje kunde jag räkna åtminstone 10 till. Roligt att inte alla är rädda för ett Folkets Hus som Kulturhus.
Det var inte varesig första gången det blir tur och retur Trollhättan för att ta del av kulturutbudet. Synd att inte Uddevalla styrande förstått hur viktig del av livet det är för många. Synd att de inte förstår att vi väljer Trollhättan, det hade säkert retat dem!

NuDå! framåt tillsammans.

Så mycket unga människor! Vi måste gått fel, sa jag till reskamraten. Förvirrat tittade jag mig omkring i lokalen. Folkets Park i Falköping, stort, ljust och möblerat för kurs. Men så mycket ungt...Nej vi är rätt jag känner igen en av organisatörerna, sa reskamraten. Pust! Det var ju skönt. Så kan det bli när man som helt ny liksom blir inkastad i sammanhang man har noll koll på.
Att bli en bättre arrangör, så hade jag uppfattat kursinehållet. Kanske hade jag läst mellan raderna och sett det jag ville se. Vem vill inte bli en bättre arrangör?!
Tanken var större än så vill jag lova.
Någon hade föst ihop två problem.
1, det finns ungdom som är kulturutövare eller kulturarrangörer de lider stor brist på lokaler.
2. Folkets Hus o Folketspark rörelser över Sverige är hotade, lokalerna är tomma och man saknar främst ungdom.
Nu fick vi på ett mycket uppstyrt sätt lära känna varandra och varandras problem.
Ett historiskt pass gav mycket att samtala om. Hur och varför Folkets Hus och park- rörelserna växte fram och vad behovet var då kontrades med vad behovet är nu. Alla slogs vi av likheterna. Klart att samhälle, teknikkrav och lokalutseende är annorlunda, men behovet är detsamma.
Med dettas om utgångspunkt fick vi sedan i pass på pass jobba med varandra, brobyggande och gränsöverskridande.

Som helt ny i sammanhanget kom jag inte att bidra med så mycket. Däremot var jag som en magnet och snappade upp mycket. Då inte i min roll för vilken jag var där utan i min roll som politiker i Kultur och fritidsnämnden. Ungdomskulturen försändras i takt med att samhället gör det. Nämndsarbetet gör det inte. En svindlande tanke som kommer att kräva mycket av oss etablerade politiker. Jag har bara nuddat vid den men redan funnit massor vi borde se över. Nu fungerar det inte så, att man bara ändrar arbetssätt för att en ledamot varit på kurs... men jag ska läsa på lära mig om bidragssystemet och sedan fundera på om det är en konflikt eller om det går att utveckla i takt med hur ungdommen arbetar och möts idag.
Jag kan inte påstå att jag blev en bättre arrangör av dehär dagarna. Ändå tog jag med ganska mycket hem. Tankar, funderingar och lite ökad framtidstro. För precis som kursen namn antyder är det den vägen vi måste gå.
NuDå! framåt tillsammans.

ANNORLUNDA!

Helgen i Falköping har varit annorlunda på många sätt. Jag är fullkomligt slut. Slut i kroppen. Slut i knoppen. Återkommer imorgon med någon sort sammanfattning om det går att göra en.

Sommarlängtan & en höstbild

Allvarligt talat, jag tror det är 20 år sedan jag var sjuk sist! Alltså känns det bedrövligt. Jag blir sittande, hostande och snörvlande framför datorn.

Bläddrar runt bland andras bloggar. Enn Kokk var strålande idag, jag skrattade högt.

Ulf G har verkligen slutat, den ska jag ta bort från favoriter, på sossarnas hemsida händer det nästan aldrig något på bloggarna. De ligger också i farozonen för att tas bort. jag har så himla många favoriter att jag nästan måste sålla.
Jag brukar alltid hamna på Allt om trädgårds hemsida, men där är
fortfarande turbulent. Jag rekommenderar ingen den just nu.
Men jag är ju redan beroende.

Fördelen med att ta bort sina foto därifrån var att jag behövde hantera dom själv, igen.
Det blir sommarlängtan vill jag lova.
Njut av min Clematis "Multi Blue".

Blomsterkaprifolen är också underbar, den har fortfarande blommor igång, och knoppar. Oslagbart.
Hade läst på väldigt mycket om Kaprifol, tycker doften kan bli kväljande så jag ville ha en med lång blomning och svagare doft. Den här lever verkligen upp till de kraven.

Ska allt ha en Vildkaprifol också, men borta i häcken så det blir bra doftavstånd till altanen.
Madame Alfred Carrier. En klätterros som är första
säsongen hos mig.

Ska bli spännande att se hur vi klarar vintern ihop.

Fyllda cremevita blommor och ganska stark doft,
dock långt ifrån kväljande:-)

När man går här så blir det en hel del planeringar inför nästa år. Det tar allt fastare form och jag ser en hel del som måste göras.

Höjningen av rundeln med Daggkåpa är ofrånkomlig, men var sjutton ska jag få tag på sprängsten? Jag känner ingen som spränger och vill bli av med sten...

SÅ är ju frågan då kan man blogga idag utan att ens nämna den nya Affären??? Ja, det kan man! Stackars människa, på ett vanligt jobb hade man fått en andra chans. Men är man politiker ska man vara helgon och helst inte ha ett förflutet.

Det är däremot en annan viktig sak jag gått och funderat på idag!!! Om Sverker på Plus ser likadan ut idag som för tio år sedan. Såg han då gammal ut då. Eller ser han ung ut nu?? Jag, bara undrar, vem bevakar sådana viktiga frågor?

Höstbild. Foto Simone Olofsson.

Följ med in i allén, visst ser det inbjudande ut.. Jag är riktigt nöjd med den här bilden. Den var med i Uddevallaposten, fast det blir ju aldrig någon bra skärpa på tidningspapper. Så här ser den ut:-)