En grön jul!

Nä jag gillar inte snö, den har en tendens att sällan vara lagom. En grön jul är helt okej om någon frågar mig. Stormarna kan jag avstå däremot, åker som en jojo fram och tillbaks till jobbet för att kolla vattennivåer och översvämningsrisk. Hittills, peppar, peppar har vi klarat även 2013.
Julafton verkar gå åt samma håll, stormvarning och jag får åka till jobbet, men det blir nog julafton ändå. 
Maken har gjort hemmet vackert, inte en tomte står på rätt plats men jag är stor och försöker klara av det.
Det mesta till julbordet är klart och hela familjen är samlad.
Det är helt enkelt väldigt okej!
Önskan om en grön jul till trots, måste jag säga att en vit gör sig bättre på bild.

Med detta önskar jag er en riktigt God Jul.

Källare borde förbjudas.

När operafrossan lagt sig kom vardagen snabbare än önskat. Med den inte bara vanliga sysslor på jobbet, mitt i allt har vi av olika skäl börjat röja och göra rockader i våra olika källare. Oj Oj Oj! Tänk er en soptipp, eller ett lager där egentligen ingen tagit ansvar på 15 år, kanske mer. Det finns ingen att skylla eller skälla på, bara kallt konstatera att det handlar om att få ett nolläge. Föreningar har kanske bytt styrelse 10 gånger sedan någon senast använde förråden. En del vet inte ens om att de hade saker i förråd, somliga hade 3 förråd och visste om 1. Jag trodde en halvdags arbete och 1 container. Första dagen gick åt i sin helhet och det blev 2 tömningar, dagen därpå blev 1 och mer än halv dag.
Ett slit som knappast var mänskligt, dammet, spindelväven och annat skit satte sig så astmaanfallen kom tätt. Känslan när det efter 2 dagar faktiskt mot alla odds är röjt och nästan rent (det är ju en källare för allt i världen) ja det är en stor tillfredsställelse. Fixade tårtkalas, det muntrar alltid upp med lite sockerchock när det är extra tungt.
Kalabaliken i källaren har fått oss att fundera på hur, varför och vad som förvaras. Det man inte behöver ska väl knappast dumpas i en källare, bättre kasta direkt. Det som används har man med fördel lätt åtkomligt. Föreningsarkivet är en fantastisk möjlighet, det finns klara direktiv för vad och hur man lämnar dit, väldigt mycket annat kan man faktiskt kasta. Nya bokföringslagen med 7 årsgräns gör att det blir färre pärmar verifikationer att samla på också.  Vårt förslag är att helt enkelt förbjuda källare.

Jag är inte bara....jag är människa också!

Gång på gång återkommer Bohusläningens ledare med påståendet att "politikerna" i Uddevalla måste blanda sig med vanligt folk. Nu är jag riktigt förbannad!!  Senast idag läs här 
Med detta vänder han sig då egentligen till 6 personer eller kanske 10 för det kan inte fan hålla reda på alla alliansens råd och beredningar. Men vi övriga fritidspolitiker, för det är vi allra flest av, vi har vanliga jobb som försörjning, är mammalediga, arbetslösa, studerar, eller vad du vill. Vi har familj, släkt, vänner, arbetskamrater, klasskamrater. Vi är föreningsaktiva, går på fester och kalas, går på idrottsevenemang och kulturarrangemang. Men vi ska vara mer bland folk, öppna upp, föra dialog och ja inte vet jag..
Ett vet jag att ledaren i sin strävan efter jag vet inte vad, med sin påstående gång på gång, bygger en sorts sanning att det finns en lite klick politiker i Uddevalla och att de är världsfrånvända.
Jag vill verkligen mycket starkt påstå att så är inte fallet!! Skillnaden som jag ser det är då möjligen att man blandar ihop begreppen just om alla dessa som är fritidspolitiker, var sjutton skulle vi vara om inte på andra platser, stadshuset i slutna rum, är sista platsen jag är.

Internationella kyssdagen....

Förlåt min skeppsism, men vad är haken?
Kanelbullens dag- jag förstår man vill sälja kanelbullar.
Mor och farsdag - jag förstår man ska sälja presenter
Alltså vi kan rada upp dag efter dag som är skapade för kommers, men kyssen?!
Kanske behöver man få upp försäljningen av herpessalva......

                                          Obs bild från google bildsök

En festlig vecka.

Måndag bröllopsdag
Tisdag egen födelsedag
Onsdag fest med styrelse och personal
Torsdag 60-år kalas
Fredag midsommarafton

Så otroligt skönt att det är lördag idag och en vilodag, jag är definitivt för gammal för att orka hålla på såhär.

Smygrojalist javisst....

Förra torsdagen fyllde sonen 15 år, det råkade födas en ny kronprinsessa samma dag.

Den nuvarande kronprinsessan föddes 14 juli för ganska många år sedan, för ännu fler år sedan föddes min man, 14 juli.

Så nu delar båda mina killar födelsedag med prinsessor.

Själv nöjer jag mig med att fylla år 19 juni, bröllopsdagen till nuvarande kungaparet och kronprinsessparet.
Så det kan gå!!

Hur är det möjligt?!

Idag för 15 år sedan anlände vårt yngsta barn till jorden. Vi tittar på den långe ynglingen med sina 1.90 över jorden och undrar hur det är möjligt. Dagen tillbringas i Götet med mig och lillkusinen. Senare möter faderskapet upp och tar dem hem igen medan jag börjar min fyradagars sejour på kursen. Skönt att det gick att kombinera så vi kan umgås denna viktiga dag. 15 år, hur är det möjligt?!

Trött på livet va?!

När man lever med handikapp behöver man vara skärpt på så många sätt, ofta för att kompensera sina tillkorta kommande. Jag har vid två tillfälle senaste veckan upptäckt att jag legat av mig.

Fredag kväll efter gravölet vid Odenplan var vi ett gäng som valde att promenera till centralen. Luft sa vi i kör och så gick vi, alla tre med lite olika funktionsnedsättningar, gemensamt att vi går dåligt. Skönt att promenera med jämlikar konstaterade vi ingen gick speciellt fort.

Vid sista övergångsstället framför centralen är jag fullt inbegripen i ett samtal, massan med folk framför mig gå och jag går också. Så hör jag att det blir oroligt kring mig och tittar upp.

Jag går mot rött ljus och en buss kommer i full fart från höger. Några snabba hoppsasteg och jag klarade livhanken men fy så otäckt det var!! Bussar är stora och i Stockholm stannar de visst inte om någon går ivägen heller. Jag tänker på chauffören som säkert svor och tänkte att jag skulle springa. Han kan ju omöjligt vara säker på att man kan springa, kanske till och med någon inte vill.....Ändå saktade han inte ner det minsta. Tankeväckande.

Vi blev stående vi tre som haft följe och konstaterade faran i att gå med en grupp, man måste hålla kolla själv.

Igår skulle jag gå från Folkets Hus och till Strömberget ett snabbt ärende. Ute på Asplundsgatan kom jag på att rakt upp, och så Jörgens gränd var rakaste vägen. Sagt och gjort. På krönet och en meter ner för backen mellan gränden och Hasselbacken inser jag att det var fel vägval. Det är tjockt med heltäckande is och det har börjat regna så det finns inget fotfäste alls. Försöker vända men kommer inte uppåt igen... Kanar in åt höger och får gräs under fötterna men även det var fruset så det var inte gångbart . Tar sats och kastar/hasar/glider över på vänster sida av backen, får då stöd mot staketet som är in mot fågelområdet. Hänger sedan över staketet när jag glider och hasar nedför backen.

Mitt problem är ju mer än om jag ramlar och slår mig, mina stelopererade ben hade gjort det omöjligtför mig att komma upp.... Med ganska hög puls kom jag svett och förbannad ner för backen med livet i behåll. Behöver jag säga att jag valde isfria omvägar tillbaks sedan...

I öronen ringde orden den upprörda gruppen åskådare kastade ur sig vid stationen på fredagskvällen.

- E du trött på livet va?!

Nä faktiskt inte, men jag ska ta och skärpa till mig så jag får behålla det ett tag till.

Fjärde ljuset.

Lagom till tredje advent var huset färdigt för att få fram adventsljusstakar. Inget att vela med tänkte vi och julpyntade helt enkelt huset. Veckan som följer är en vanlig arbetsvecka. Ingen ledighet för julstöket. Verkar som man faller in i det också. Lax, korv, rökt kött och skinka trängs nu på hyllorna i kylskåpet. I frysen ligger fyra vörtbröd från Saltåkvarn, bästa vörtbrödet i världen. Listan med saker att inhandla och tillaga är lång men inte övermäktig. Jansonsfrestelse och äggost tar en av gästerna med sig, tur vi har pensionärer med tid som fixar den tidskrävande maten och tar med, verkligen guld värt.
Något tidskrävande är nog dagens arbetsuppgift också, köttbullarna. Drygt ett kilo ekologisk nötfärs ska beredas, smaksättas på det speciella sätt jag bara gör en gång om året, därefter rullas och stekas. Små ska de vara, riktigt små så man kan ta många.
Efter köttbullsracet är det väl dags att städa köket igen, fy för stekos och fettstänk överallt.
Plötsligt fick jag lust att baka, kanske gör det också när köket är platsen för dagen.
Fram på eftermiddagen när skymningen faller tänder vi väl fjärde ljuset och förundras över att det är fjärde advent och en hel vecka till julafton. Det är tur för något annat hade jag inte hunnit med.

Färdig för jul.

Renoveringen på jobbet fortskrider, vi har gått lite i stå med kaklingen eftersom vi väntar på en maskin vi ska låna. Annars är första projektet klart, känns så bra. Nästa börjar mellan jul och nyår, då får mitt kontor och entrén från Göteborgsvägen en uppfräschning. Letar fortfarande möbler som kan förbättra och ändra intrycket, tänk på det om ni byter ut något hemma, fråga alltid om Folkets Hus vill ha det innan ni kastar.....
Hemma går det precis lika bra! Maken har kämpat på. Den två veckor långa stängningen av fabriken har han använt till att renovera vårt sovrum. Igår kväll flyttade vi in sängarna igen, hängde in allt och gjorde ordning i den nya fantastiska garderob han skapat. Blir så bra, så bra.
Nu passar naturligtvis inte gardiner, överkast eller mattor..... Planerar en tur till Mölndal imorgon kväll då tar vi IKEA på vägen, kanske en del av behovet kan fyllas där.
Idag ska vi förutom att gå på GAMMALDAGS JULTORG i centrum, städa och plocka klart.
Det är slipdamm i hela huset, hur man än gör blir det visst så.
När vi väl är färdigstädade ska jag försöka få fram adventsljusstaken, då har vi tre ljus att tända på en gång. Om två veckor är det jul och vi blev färdiga i god tid. Nu börjar det roliga med att pynta och få fram stämningen.

Sköna söndag.

Ungefär samtidigt med tuppen gick jag upp och for till jobbet. SÅ skönt att sitta där i lugn och ro, ingen telefon, inga besök. Administrationen går som en dans och är gjord på några timmar bara. På väg hem bröt solen igenom och jag fick en enorm lust att vara ute. Hem och jaga med familjen. Inte ork att åka till kustbandet idag, det fick bli strandpromenaden. Skeppsviken-Lindesnäs tur och retur, med fika på Snäckan på tillbakavägen. Jag bar kameran med mig hela vägen och tog inte en enda bild. Undra vad som hänt? Kanske blir det som med andra sysslor jag haft, stickning, virkning, sömnad, jag har slutat med dem bara tvärt. Hoppas dock fotolusten kommer tillbaks.
Efter promenaden kom tanken på tidsbrist ikapp mig. Har inte lämnat in uppgiften som jag borde gjort. Satte mig och gjorde det. Inte färdigt, jag tror inte ens bra, men nu har jag kanske ett matrial att börja med tänker jag.
Under tiden har maken fixat med båten som äntligen ligger på land. Vi ska nog inte ha båt vi.....
Väl hemma är det han som roddar maten, dubbelpanerad fisk, det gör han så bra. MUMS!
Nu går ögonen i kors och helst vill jag gå och sova, i tidigaste laget till och med för mig. Det blir till att ta en kopp kaffe och få lite energi.
Ska läsa handlingar. Nämndmöte på torsdag, jag är bortrest tisdag onsdag så det vill till att få med allt i veckoplaneringen.
Veckan blir minst sagt hektisk, extra bra då med en riktigt skön söndag.