Förberedelser och att hålla sig ur vägen.

Så går en dag i sänder, men långsamt, ack så långsamt. Igår satt jag på altanen hela dagen, för att vara ur vägen. Dagen blev inte riktigt så effektivt används som maken planerat för plötsligt fanns inte VISA-kortet någonstans. Förstå stressen i den känslan. Det återfanns men då hade mycket av dagen gått.

Fredagen hade jag besök, trevigt och stimulerande Både min gruppledare för nämnden och ordförande för S-föreningen tittade in, att det pratades politik är ingen förvånad över kanske;-)
Fredag kväll så kom maken från sin promenad med en bukett lupiner till mig. Det är mina absoluta favoritblommor och det gjorde mig så glad att han vet det och att han plockat en bukett. Men när tacksamheten lagt sig blev jag otroligt ledsen och storgrät hela kvällen över allt jag missar. Allt som blommar nu och här sitter jag som en idiot. Nog sitter du sa maken, men en idiot blir du väl inte för det..... Snart kan jag böja såpass i knät att han kan ta med mig på en biltur, det ser jag fram emot. Kan inte minnas att det var såhär ledsamt och frustrerande sist, men det var vinter då, det kanske förklarar saken.

Imorgon är det dags för BOKTYCKARNA igen. Maken handlar idag men är inte hemma imorgon, jag får istället hjälp av vännen A att förbereda. Boken Flyga drake ska bli så spännand att diskutera.

Tisdag ska jag till Näl, ett första extra återbesök och man ska ta stygnen. Kanske stränar det lite mindre efter det. Håll tummar för att det ser fint ut. Inga infektioner om jag får be...och det får jag ju.

Onsdag är det tre veckor sedan operationsdagen så det tar sig, hälften kvar. Om jag får en röntgentid vill säga, men det lär jag ju märka. Trappar ut medicinen, märker det för jag sover sämre och min ordinarie värk är tillbaks, men det gör inte mer ont i det opererade benet så det känns rätt. Nu blir det läsning och att hålla sig ur vägen...