tisdag 22 juni 2010

Vi har också blivit sjukare och fattigare.

Läser att Svenskar är rikare än någonsin. Så är det säkert för en del, de som lyckats hitta eller behålla ett arbete t.ex, och de sedan tidigare förmögna. Jag skulle också vilja påstå att delar av svenskarna är fattigare än någonsin. Vi som av någon anledning inte klassat in oss rätt liga. Arbetslösa och sjukskrivna. Vi är fattigare och sjukare än förut, dessutom har vi, eller i alla fall jag, tappat modet.
Så när Gunnar Axén Säger;
//Vi har fått ordning på sjukförsäkringen så att människor inte är sjukskrivna så länge som de var tidigare utan man kommer tillbaka till arbetet snabbare.//

Då blir jag så upprörd att det gör ont i hjärtat. Han är smart som inte säger att människor är friskare än förut, för det är vi ju inte, han säger mycket riktigt att vi inte är sjukskrivna så länge. Att det för många lett till rena personliga katastrofer, ekonomiskt, psykiskt, ja till och med självmord, det säger han naturligtvis inte.
Jag tänker på alla de siffror vi matas med, siffror som ska visa sanningar och hur illa allt var förr. Kolla länken här och studera alla de Myter Resurs klär av.

Jag har inte ens satt ner fötterna och börjat med rehab än, ändå är det bestämt att jag i september ska på möte och i oktober måste jag arbetsträna för att vara i arbete första januari. Det finns inget utrymme för komplikationer eller att något tillstöter, mina dagar är räknade mina dagar är slut, det måste gå som på räls.
Dessutom ska jag arbeta 100 % trots att jag har flera intyg från olika arbetsförmågebedömningar att 50 % är min arbetsförmåga. Det är väl inte konstigt att jag känner mig sjukare än när jag är som mest sjuk, detta är värre än något av mina skov, vetskapen att jag slussas ut i arbete som jag redan på förhand vet att det inte finns resurser för att klara.
Därför tycker jag det är bra att Veronica Palm fortsätter ställa frågan;
//Tycker Socialförsäkringsministern att svårt sjuka människor blir friskare för att de blir fattigare ?//
Av Socialförsäkringsministern fick hon naturligtvis inget svar.
Mitt svar som väl knappast gillas skulle i alla fall bli ett klart nej. När man måste lägga till de psykiska som ligger i alla oro blir man bara sjukare, jag är sjukare och fattigare och jag har svårt att se hur det skulle hjälpa mig på något sätt.

3 kommentarer:

Anna-Lena Heydar sa...

Naturligtvis blir man inte friskare bara för att man blir av med sin försörjning. Jag blir så upprörd när man ifrågasätter de behov som läkare, sjukskrivna och vanligt sunt förnuft, så tydligt visar på.
Är man sjuk skall man inte behöva bevisa sin oskuld och kämpa mot fyrkantiga lagar och regler. Däremot ska man få det stöd och den hjälp man behöver för att komma tillbaks i arbete eller till ett gott liv.

Anonym sa...

Hållerm med dig fullständigt! I mitt jobb träffar jag människor näst intill dagligen som blivit utförsäkrade från FK - ja, herre gud, säger jag bara, som dessa människor blívit behandlade av myndigheten FK. Från att varit sjuka med ersättning i (alldeles) för många år och ingen som brytt sig ett skvatt, till rätt ut i "verkligheten" på bara en vecka ibland. Och då träffar jag ändå de som först får 4 veckors gruppverksamhet innan det är dags att arbetspröva. Vissa ska ut DIREKT!
Det är bra att få pröva sin förmåga, men vad händer efter de varit hos oss och fått liiiiite stärkt självkänsla och någon som ser och lyssnar? Jag är skeptisk...

Kram på dig!
Anna-Lena

Fritt ur hjärtat sa...

Anna-Lena H. Visst blir man tokig, jag ser ju på mig själv hur förnedrande det käns att inga utredningar i världen räknas för regeringen har en plan..

Anna-Lena, jag tänker ofta på de från dig, var tar de vägen? Vad händer med dem? Tyvärr tycker jag kritiken tysntat och valet lär inte komma att handla om allas rätt till trtgghet var man än råkar ut för...