Det fortsätter att storma. Oavsett om man kallar det kris eller utveckling..eller varför inte självsanering föresten... Så händer det saker i och med partiet som inte ger några bra signaler. Mitt inlägg igår genererade flera långa tänkvärda kommentarer, detta inlägg får i någon mån ses som ett svar, eller i varje fall en uppföljning.
Först vill jag säga att mitt inlägg igår inte presenterade någon lösning. Det ifrågasatte en del och jag vänder och vrider på en del, men ger inga svar.
Därefter vill jag direkt avfärda de som vill putta in mig i högerfallangen, ni är anonyma, okända för mig, ni känner mig inte så bara glöm etiketten. Det jag vill med mitt inlägg är att väcka frågan hur vi går vidare. Hur blir vi ett modernt Socialdemokraterna? Att då gå på promenad vilket håll det är är åt, menar jag, är inte lösningen.
När jag i början av 80-talet blev aktiv i Socialdemokraterna såg samhället annorlunda ut än det gör idag. Socialdemokraterna som alltid pratar om alla människors lika värde, var t.ex. ganska nedlåtande mot partikamrater med pengar. Uttrycket gråsosse användes i nedlåtande ordalag om de som hade Volvo, villa och pengar men ändå var Socialdemokrater. Då tänkte jag inte på det. Jag var själv industriarbetare och fackligt aktiv. Jag ville förändra världen, göra världen bättre för alla. För att korta ner historiebeskrivningen skulle man kunna säga att världen sannerligen har förändrats, men inte Socialdemokratin. Väldigt många har idag fått det bättre.
Vi har stora bilar, vi bor i hus, vi reser utomlands och vi har de ganska gott. Det finns motsatsen också, men inte ens de är lika uttalat och tydligt som det var förr.
Socialdemokraterna presenterar sin politik som man gjorde på 80-talet, reformer och domedagsprofetior av alla möjliga slag faktiskt, man pratar om pigavdrag i nedlåtande form när det handlar om vanligt hederligt arbete. (med det inte sagt att jag är för rutavdraget). Man presenterar helt enkelt en värld människor inte känner igen sig i. Jag som läst partiprogrammet och som slår upp hemsidan för att få nyheterna vet vad vi vill, men är det självklart för alla? Folk vet vad Socialdemokraterna vill, säger någon. Är vi verkligen säkra på det?!
I ett tvprogram frågade man unga om de olika partierna. Socialdemokraterna är de partiet som "är för de som de är synd om", var det vanligaste svaret. Det var ett olyckligt svar tänkte jag då, och jag tänker det nu. Socialdemokraterna har den politik som absolut flest i samhället vinner på, varför vet inte alla det? Varför lyckas vi inte förklara det?
När jag i inlägget igår skrev att vi måste sluta skrämmas med högerspöke, så menar jag just det. Högermänniskor är inga monster, de är våra grannar, de är våra arbetskamrater, de vilar på en annan ideologisk grund än vi men när de blir utmålade som hot blir vi förvirrade. De är så förtvivlat lika oss. Jag skrev också att människor idag är välutbildade, man känner inte igen sig i den Socialdemokratiska arbetarrörelsen. Idag ser arbetaren annorlunda ut, likaså arbetarrörelsen. Vi har småföretagare, högskoleutbildade, löntagare som har möjlighet att påverka sin arbetssituation, skulle tro utan att veta att industriarbetaren är i minoritet i samhället idag.
Så hur går man då vidare? Jag sitter tyvärr inte inne på något svar. Däremot önskar jag att man fortsätter förvalta och slåss för det Socialdemokratin skapat, att man också berätar om det. Välfärden t.ex, varför vi har den och var den kommer ifrån. Många hörde ordet välfärd eller välfärdenskärna i årets valrörelse men har inte en susning om att det inte är något självklart, något givet. Jag önskar att Socialdemokraterna står med röterna i historien men riktar blicken framåt och pratar om ett samhälle, en levnadsituation som alla känner igen sig i. Att man blir modern betyder inte att man måste bli historielös.
Många skriver i ämnet men smått genial tycker jag Peter Karlberg är.
6 kommentarer:
Brasiliens framgångar kan väl på sätt och vis liknas med Sveriges framgångar en gång i tiden, genom att det fanns en stor mängd människor under medelklassnivå som fick förbättrade förhållanden.
Nu är det flera människor i medelklassnivå. Jag tror S har gjort fel när man gjort analysen att minskad arbetarklass innebär att man måste föra en borgerlig politik.
Jag tror utmaningen för S är att lyckas förnyas utifrån vad som historiskt är partiets grundvärden istället för att fortsätta förflyttningen åt höger. Detta innebär också att se annorlunda på medelklassen, att se vad som förenar arbetar- och medelklass i förhållande till den dominerande klassen. Detta innebär även att arbeta med att synliggöra gemensamheter i olikhet, att trots att arbetar- och medelklass kan framstå på olika sätt i klädsel, livsstil och annat, så är de faktiskt både exploaterade av den dominerande klassen.
Det samma gäller förstås folk på landsorten och stadsbor, invandrare och majoritetsbefolkning: Man måste synliggöra och (även S) få ögonen upp för vad den stora majoriteten har gemensamt.
Den dominerande klassen, överklassen, är mycket solidarisk och internationell. Det är hög tid att någon kraft i samhället börjar solidarisera de klasser som den dominerande klassen lever "gott" på. S har alltid sett för olika på arbetar- och medelklass. Dags att förnya sig. Alternativet är att fortsätta den rotlösa och meningslösa ökenvandringen åt höger.
Jättebra text igen, vi måste väl kunna se oss runt ochg se verkligheten som den är. Det är utgångspunkten, och din text visar ju hur döfödd och pacificerannde den här höger/vänster indelningen blir. Det är ju inte efter den linjen samhället utvecklas.
I en resa bortom industrisamhället ser vi en stor folkomflyttning från land till stad och till en bredare medelklass, och likafullt finns malmen, skogarna och energin kvar på landet. Det är i den motsättningen socialdemokratin måste komma med några svar och då måste partiets ledning spegla den, inte maktbalans mellan en självutnämnd vänster och en ofta påstådd höger.
Jag har sagt det förr och upprepar efter lite personliga erfarenheter den senaste tiden; den gamla maktfullkomligheten måste tvättas bort. Mona har dessvärre varit en klassisk produkt av denna maktfullkomlighet och opinionssiffrorna åren efter förra valet gav henne ingen anledning att ändra inriktning. Nu hör jag samma språk talas, djupt in i partileden, trots det dåliga valresultatet.
En av företrädarna för s i Stockholm gav en viktig påminnelse om verkligheten häromdagen; moderaterna har tidigare avundats s den breda basen, alla aktiva ute i stadsdelsföreningarna. Systemet med stadsdelsföreningarna har gjort att m har kunnat bygga en bas på liknande sätt. Det märktes tydligt i detta val att det fanns moderata lokala valarbetare på ett annat sätt. Vad han inte tillade var att samtidigt som detta skett så har den lokala sossebasen krympt. Den dör helt enkelt undan bit för bit. I min gamla stadsdel är föreningsmöten numera i stort sett rena pensionärsmöten där de gamla medlemmarna sitter och är bittra och arga på styrelsen för att de inte ordnar nog trevliga aktiviteter och värvar fler medlemmar. Själva börjar de bli så gamla att de glömt enkla mötestekniska regler... Men fortfarande beter vi oss som vi vore ett stort maktbärande massparti!
I valrörelsen gjorde även stora delar av media det. Trots att moderaterna satt vid makten behandlades de ju längre valrörelsen gick som ett uppstickande oppositionsparti medan Mona mer fick stå till svars som om hon vore regeringschef. Mycket märkligt. Och hon och partiet förmådde inte gör nog för att vända detta.
Maktfullkomligheten innebär också att vi har oerhört starka hierarkiska traditioner. Har man inte börjat i SSU och sedan vandrat rätt väg uppåt är det oerhört svårt att komma någonstans, framförallt i storstaden. Efter en viss ålder är det omöjligt att komma in, Tomas Bodström var ett stort undantag, men han tillhörde ju ändå partifamiljen. Bryter det mönstret gör man inte så lätt så jag är ganska orolig för att man kommer att tänka mycket snävt och gammaldags när det gäller att finna kandidater till partiledarposten.
Asterix, du och jag kommer inte förstå varandra om vi ens försöker. Högerspöke är inget mer än omodern skrämselpropaganda i min värld. Du vill såvitt jag förstår förklara för folk att de lever ett liv de egentligen inte gör, vi ska omyndigföklara dem med att vi vet bättre och att de inte fattar. Sorry köper inte det. Jag tror på att anpasa sig till den verklighet folk ser och prata utifrån den.
Anders, det här med höger vänster gör mig galen. Jag vill ha ett brett parti med gott om plats och gott om åsikter!
Annaa, jag tror du vet att vi är överens. Jag är inte för förnyelse för sakens skull men jag tycker att när man förnyar ska det ske för att någon har vilja och kompetens, något att bidra med. Inte för gamla meriter eller för att den borde kvala in för lång och trogen tjänst. Samtidigt blir jag galen på åldersfixeringen. Om bara unga har något att tillföra i politiken då borde vi kasnke sätta bäst föredatum på folk...
Jag vet att vi är ense även här.
Hur vi arbetar på lokalnivå håller åtminstone i Uddevalla på att få sig en översyn. Ska man dra det ett steg längre så är det ju inte bara politiken som har svårt att locka folk idag, föreningar går i kvav för man har så mycket att göra och ingen vill ta över. Ett sammhällsproblem tror jag.
Jag tyckte att Mona Sahlin stod för den öppenhet mot ny organistion och nytt arbetssätt inom partiet som jag tro kommer behövas. Men inte här är det något man bara gör, man måste arbeta och föranka och om folk kastas ut under själva förankringsarbetet då lär vi driva omkring länge.
Ska bara tillägga att det smög sig in ett fel i min text. Jag menade att systemet med stadsdelsförvaltningar/nämnder har gjort att även moderaterna har fått ett bredare lokalt baserat partiarbete här i Stockholm. Såg att det blev lite obegripligt nu.
Annaa, ok, våra städers förutsättningar är ju olika, vi har skrotat stadsdelsförvaltningarna om vi ens haft några...
DÄremot har vi i S i Uddevalla ett angenämt problem. Vi har så många nya som bruínner för att börja arbeta politiskt att det varit svårt att hitta uppdrag till alla. Här är inte problemet stort att någon har för många uppdrag, det är glädjande!!
Skicka en kommentar