Man tager vad man haver!

Igår strax innan sonen skulle lämnas av vid Britta, for vi till Orienthallen för några inköp. Sonen satt kvar i bilen, jag skulle bara springa igenom... Inne i frukt/grönsaksrummet letade jag efter vattenmeloner men såg inga. Stannade upp och började läsa alla skyltar på väggen, det är klart de har melon tänkte jag. Och vips såg jag det. Längst inne i ena hörnet i en "lår" säkert 1.60 hög låg det meloner. Nu var det taget ur lådan så man måste ner i den för att få fatt i några, svårt redan det när den var så hög. Jag ville dessutom ha en som låg i bakkant, en som inte var fullt så monsterstor som de övriga. Inte en chans! Jag gick till bilen och hämtade sonen, han med sina 184 cm kan säkert nå tänkte jag. Nix pix, inte en chans.
Vid det här laget hade han i kassan kommit in och undrade vad vi höll på med....

Jag behöver en pall eller en liten stege sa jag.

Ut försvann han och var borta länge.

Just som jag började ge upp kom det tre man in!

Med hjälp av varandra, lyfta hålla dra o s v, fick de fram melonen åt mig.

Vid det laget skrattade jag så jag höll på att spricka.

Jag bad om en pall och fick tre man!

Männen log generat och jag hann knappt ut innan jag hörde dem massakrera "låren" med kofot:-) Men de löste i alla fall problemet genom att ta vad som fanns, tre man istället för en pall....
Kan tillägga att Melon och Fetasalladen gick åt som smör:-))