En ny partiledare är lösningen på allt?!

Oj redan en vecka sedan jag senast postade ett inlägg. Kanske dags att omvärdera det här med bloggandet. Hela tiden tror jag att det ska lugna ner sig och jag ska få mer tid. Det verkar bara inte ske. Tänker inte ens lova skärpning... Jag har egentligen ingen skrivtorka, massor av texter väntar på att komma ut, det är verkligen en tidsfråga. Sedan förra inläggget har jag varit rejält sjuk. Fick en manlig förkylning, då förstår ni. Har inte varit så sjuk på många år. Olägligt såklart. Massor att göra på jobbet och jag ska vara borta nästa vecka. Har nästan gått av på mitten för att komma ikapp och dessutom förarbeta.... Hur ska det då bli när jag får jobbet på riktigt? :-)

Funderat ett par dagar efter den interna/utvändiga strid som pågår i KD. Ny partiledare är lösningen säger en del. Jag har funderat mycket på det där med partiledare. Inom Socialdemokraterna där jag är aktiv, har just den frågan varit en löjeväckande följetång under många år. Vi minns nej som blev ja, reserver som blev på riktigt och så vår första kvinna som trots gott arbete inte höll måttet utan tvingades avgå.

Undrar om något parti inte bytt partiledare och varit missnöjd?

Är det då en ny partiledare som är lösningen?
Jag har inte svaret, jag ställer frågan.
Socialdemokraterna går bakåt i väljarstöd år efter år, är det en partiledarfråga?
Är det inte mer en fråga om innehåll och förpackning?
Vi har världens bästa politik hör jag ibland mina partikamrater säga, vi behöver bara få folk att förstå det. Så lätt det är när man tycker sig ha facit.
Problemet är att de vi berättar det för, inte tror oss.

Vad kan en ny partiledare göra för underverk, om partimedlemmarna inte vill förändring?
Om vi ifrågasätter andra människors sätt att leva. Människors sätt att forma livet med Rut och Rotavdrag. Arbetarklass blir kvalité och högutbildad ett skällsord.
Som jag ser det behöver vi en attitydförändring.
Alla ska med har vi sagt länge. Jag väntar på att vi ska mena det också!
Alla människors lika värde kan inte bara betyda att vi sörjer för tredje världen och krig och krisdrabbade områden.
Alla människor lika värde måste vara just det och inget annat.

Jag hoppades på Håkan Juholt, inte för att jag tyckte Mona Sahlin var en dålig partiledare, jag hoppades att han skulle kunna ena partiet, göra klyftorna mindre. Få alla att förstå att målet är detsamma för oss aktiva.
Nu läggs budgeten och mitt hopp grusas.
Vi har långt kvar till att bli enade.

Vi behöver en samsyn på framtiden. Samsyn på dåtiden har vi men den kan vi inte leva på, inte ens om det är sant att det var bättre förr.
När eller hos vem kommer kravet på ny partiledare härnäst? Är det lösningen på allt? Kan det vara så att vi måste hitta ett sätt att gemensamt ta ansvar för den politik vi påstår oss vilja föra? Kanske först då en partiledare ges en ärlig chans?!
Som sagt jag har inte svaren. Jag ställer frågor. En av dem är om ny partiledare är lösningen på allt.

Läser och begrundar Jan Nygrens mycket tänkvärda debattartikel.