onsdag 16 november 2011

All denna tid!

Tiden flyter ihop för mig. Ideellt arbete och arbetstid har ingen skönjbar gräns. På gott och på ont. På ont när jag varje kväll sitter framför datorn och arbetar med sådant jag borde gjort på jobbet. På gott när jag kan prata riksteatern på arbetstid, fast det är ett sidouppdrag. Det gäller att bringa ordning och få koll på tiden. Jag arbetar för mycket, det är alla överens om, jag också;-)
Ett första grepp har varit att inte se utbildningen för jobbet som en bisyssla. Jag måste planera in de uppgifterna i arbetstiden. Likaså datorarbete, bara för att jag kan göra det hemma är inte det den självklara lösningen.
På en arbetslunch i veckan med regionens verksamhetsutvecklare fick jag en aha-upplevelse. Det var när jag pratade om hur gärna jag sitter med bokföring på lördagar, eftersom jag då får vara ifred. Du bör fundera på att ta en annan dag till det, stänga dörren, koppla bort telefonen och göra det på din arbetstid.
Att jag inte tänkt på det!!! Att skapa mig de förutsättningar jag behöver.
Jag har mycket att lära, men bara att se problemen och möjligheterna betyder troligen att jag är en bit på väg mot att ta kontrollen.
Mycket tid är det......

3 kommentarer:

Monica sa...

Och det otäcka är att det oftare och oftare RÄKNAS MED att man skall göra vissa saker utanför själva arbetstiden - ja, alltså så är det ju ingen som säger men vissa saker får liksom inte plats under normal arbetstid och när skall man göra det då?

Solnasnackar´n sa...

Akta dig för den hotande väggen, Simone. Du kan inte hålla på så här en längre tid. Kvinnor kan utan att arbeta ihjäl sig.!

Fritt ur hjärtat sa...

Monica, jo det gäller att man själv är uppmärksam och sätter ner foten, ingen annan gör det åt en.

Loa, jag ser din omtanke, tack.
Jag hoppas och tror att nu när jag själv börjat reflektera över det, så blir det ett annat förhållnings sätt. Dessutom fick jag i veckan lite nya infallsvinklar av personalen som upplyste mig om att man alltid varit 2 på kontoret, alltså det jag gör ensam nu. Ställer lite på sin spets, hur mycket kan jag tillföra då, blir en fråga t.ex. Mycket att fundera på och mycket att lösa.