Att växa genom möten.

För att vara vi var packningen ovanligt lätt, lite förnödenheter, lakan och vin. Man klarar sig långt på det! Målet för resan var Lurö, men först Säffle för att möta vår guide och en av dem i det för oss helt nya sällskapet. Kändes lite modigt att i vår ålder kasta sig iväg med helt nya människor till en ö mitt i Vänern. Tänkte logiskt att mannen i sällskapet som jag är bekant med knappast omger sig med dumdryga och otrevliga människor. Så rätt jag hade! Jag är lyrisk inte bara över ön utan också över dessa människor vi tussades ihop med. Från start till mål var det genuint trevligt. Jag övervann en ångest eller två... Jag BADADE I VÄNERN, jo då, efter bastun var det riktigt skönt och för kroppen gjorde det mer gott än ont. Konstaterar att Kay Pollak visste vad han pratade om redan på sin tid, jag läste "Att växa genom möten" med stor behållning då och jag växte genom möten med stor förundran nu. Samtal om stort och smått med genuint trevliga och godhjärtade människor. Både Lurö och människorna vi åkte med får gärna bli en del av våra liv i framtiden.

Naturligtvis hade jag kameran i högsta hugg:-)

 Längst ut på Värmlandsnäs for vi för att komma till båten.

 Ser samma ut som på västkusten men det saknas vissa dofter.

 Ankomsten verkar lovande, de hade börjat värma badtunnan och bastun åt oss.

 Fyrhuset som vi alla 14 bodde i.

 Rummet hade allt, utsikt....

 Och det man kunde behöva;-)

 Matsalsdelen, en kort promenad från boendet.

 När solen sjönk över Vänern

 intog vi grillkåta, bastu, badtunna och Vänern.

 Söndagen togs tillvara med både solande på klippa

 och skogspromenad. Jag har aldrig varit så lycklig över fågellivet på en plats. Men det får bli ett eget inlägg..

I strålande sol kom vi och i strålande sol for vi, för att återvända, det är jag övertygad om.