lördag 15 november 2014

Igenom ett regnigt Europa.

Jag vet inte om det står så på värst många varor nuförtiden, men det finns skor, väskor, oljor och annat i alla fall. Det vet jag efter att nyss besökt landet en försvinnande kort vecka.
Det började med ett annan blogginlägg. Hannu Sarenström berättade att "Vi har hyrt ett palats" jag läste det och började prata med maken.Efter två "mathelger" på Kinnekulle hos Hannu visste vi att det blir bra, roligt, spännande, lärorikt och intensivt. Vi bestämde oss för att haka på.
Italien är ett nytt land för oss båda, har varit en hel del runt medelhavet men inte i Italien. Området Salento ligger så långt söder ut att det fortfarande i november är sommar (enligt svenska mått). Det var nog också avståndet som gjorde det lite krångligt att flyga. Långa väntetider, många byten och så uppmaningen från Sanna, åk med handbagage, de tenderar att slarvas bort packning sista biten på resan var hennes erfarenhet. Sakta värkte vi fram alternativa lösningar. Det blev till slut så att vi bestämde oss för att köra själva. DÅ kunde vi ju ha hela bagagen full med vin, porslin, oljor, skor och väskor när vi åkte hem.  270 mil enkel resa, men vi bestämde oss för att inte se det som transport utan del av semestern, vi fick tid tillsammans, se vackra resvägar och stanna på spännande platser. Somligt nästan för spännande visade det sig..... Tisdag startade vi här, siktade på Spongano till fredag lunch. Första natten tänkte vi skulle bli ungefär i trakterna kring Lûbeck, så vi körde på. I Tyskland visade det sig vara "ferie", tydligen tar de då familjen och bor på hotell. Vi letade i många timmar innan vi till slut fick hjälp på ett fullt hotell, att söka reda på ett med ett tomt rum. SÅ vi hamnade i Hamburg. Hu det var svårt och vägarbeten mitt i mörka natten när vi skulle hitta hotellet och det var säkert en timma på morgonen att ta oss tillbaks till autobahn, men vi hade ju fått sova och det var god frukost. Något som blir fruktansvärt tydligt en sådan här resa är att världen har problem, miljöproblem, och vi står för dem själva. Säkert hundra gånger tänkte jag -hur många långtradare finns det i världen?. Det är sjukt att se. Det är tiofalt mot vad vi ser här hemma, helt galet.  Jag har läst så många gånger att transportsektorn är ett av våra största hot, inte förrän nu kunde jag riktigt begripa det och få det i ett sammanhang. Nåväl,  Med nosen mot söder drog vi vidare. Vägarbeten, trångt köer, autobahn är verkligen överskattad. Framåt kvällen nådde vi alperna. Kolsvart, snö i vägrenen, hårnålskurvor, nä nu vill vi ha ett stopp och inte köra längre. Hittade på andra försöket ett ledigt rum. Kände oss lite som Stig-Helmer, när det var högst upp, hissen gick till våning tre, sedan fick vi gå en lång korridor och därefter upp för ytterligare en trappa. Känslan fanns kvar på morgonen när vi drog bort gardinerna och snöklädda alper omringade oss.
 Vi kippade nästan efter andan så storslaget kändes det.
 När solen steg och målade topparna i guld, ja då tappade vi andan.
 Innan frukost gick jag runt med kameran, maken tog en rask promenad. Frukosten var god, närodlad och ekologisk. Vilken bonus! Sedan, en timma senare än tänkt satte vi fart mot Italien igen.
Brennerpasset som vi hört så mycket om var lika fantastiskt som alla säger. Däremot vill de ju inte att folk stannar. Det finns inga p-platser eller rastplatser så man kan njuta av vyerna. De flimrade förbi i en aldrig sinade ström av utrop, titta där, titta där. Väldigt höga vägräcken och mycket sly gjorde foto näst intill omöjligt. Första stoppet efter passet blev en av alla dessa kompletta mackar, de har kaffe. Första Italienaren vi handlade av talade svenska. Så det kan bli.
Nu är vi alltså i Italien och det får bli ett nytt inlägg på resten helt enkelt.

1 kommentar:

Solnasnackar´n sa...

Ser fram mot den spännande fortsättningen!