Kritik redan och det ska bli värre.

Läser i dagens Bohusläning att det är för lite personal på Skogslyckehemmet. Personalen hinner inte med. De som fått ett ökat vårdbehov får inte den hjälp de behöver. Tyvärr är det genomgående i Uddevalla idag. Jag har inte varit överallt men det jag sett är samstämmigt. Personalstyrkan är redan ansträngd på Skogslyckehemmet. Sedan Bräcke diakoni tagit över sägs personal upp. En personalminskning på 11 personer. Det är väl nästan givet, hur ska man annars få vinst.....

Kreativ ilska!

Jag har haft lite "jobb" hängande över mig, ett par arbete som skall skrivas, ett par samtal som skall ringas och lite mejl att skicka. De står uppstaplade på griffeltavlan i köket som ett dåligt samvete, jag har inte fått ändan ur.

SÅ idag kom syrran och hämtade mig, vi skulle besöka mormor på ålderdomshemmet. Mormor har ju tacklat av rejält så jag vill besöka henne ofta nu när jag tror det närmar sig slutet. Besökt henne ofta har jag förresten alltid gjort.

När vi kom dit slog det oss att rummet var så smutsigt! Syrran fick hämta sop och skyffel, mormor försökte allt förklara att det inte städas när de är de unga, det är bättre med de gamla Hon har afasi, men vi förstår att hon pratar om yngre och äldre personal. de yngre säger hon sitter bara och skrattar?! Man vill ju inte tro det hon säger. Att det var smutsigt var inget jag kunde blunda för. Så när besöket var över sökte jag upp personalen för att fråga när det skulle städas hos mormor.

De satt och småpratade personalen i lugn och ro... Carina är ju sjuk, svarade de. jo jag vet att mormors kontaktperson inte arbetar men jag visste inte att hon då inte fick städat!!!

Jag VET att det inte är så, har varit både i kommunen och på sjukhuset, inte sjutton struntar man i arbetsuppgifter om någon är borta. Det blev en ganska bitsk dialog från mig, men de svarade tafatt. t.ex. kollade de en lista och sa, hon fick städat den 1:e. Idag är det den 11:e röt jag, hon är blind ser inte hur hon smular och sölar. En gång i veckan måste väl ändå vara inplanerat?! Ja ja sa de men nu kommer Carina till veckan, då blir det säkert ordning igen. Jag såg rött. Inte kan hon behöva vänta tills nästa vecka med städning snäste jag och så rullade vi därifrån.

Vi pratade i bilen och bestämde att detta var oacceptabelt, så väl hemma ringde jag mamma och berättade därefter ringde jag hemmets chef. Jag var mycket upprörd, mamma hade dessutom berättat att hon och min morbror städade när de var där sist.

Nu skulle chefen se till att detta tas upp och naturligtvis finns det, sa hon rutiner för att saker sköts även om någon är borta. Jag skall besöka henne strax igen, bara för att kolla!!! Man måste kunna få åldras med värdighet!!
I alla fall är jag ju en person som ofta har kriser i livet, jag hanterar dem genom att arbeta hårt. Idag inser jag att det samma tydligen gäller ilska, för idag har jag bockat av flera punkter på min griffeltavla i köket, jag har fått mer än hälften gjort. Bra alltså, att vända ilska till kreativitet!!

Felräkning??

I flera tidningar nu har jag sett artiklar om hur bra Uddevalla är på att ordna platser på älderboende för de som behöver. Bra, men jag undrar var den kritiska granskningen tagit vägen, om man levererar den nyheten och inte blickar framåt?? I den budget som lagts nu finns inga ökningar för att möta det ökade behovet. Jag undrar hur lång tid det tar innan anmälningarna kommer, ett år, två?? Man kan inte följa med i förväntade utveckling genom att inte göra något. Köerna kommer att öka, väntetiderna bli långa och människor blir kvar på sjukhus extra länge i väntan på nytt boende.

Samtidigt är det en beräkning i detta. Om man får kritik behöver man nämligen inget göra. Man säger oj då det skall vi tänka på, så är det avklarat. Frågan är om det är en felräkning, eller en cynisk beräkning??

Demokrati tar tid.

Jag är en ivrig påhejare av offentliga debatter. Jag älskar att tala politik och jag ser mig själv som politisk och politiker, trots att jag i helgen fått talat om för mig att det skall jag inte inbilla mig att jag är. Allt i samhället är politik, allt bygger på politik och politik bygger på engagemang, det blir i sin tur demokrati.

Jag tror på utvecklingen av skolan, att man lär barnen att ta ansvar att ifrågasätta och tänka själv. De gör dem till tänkande vuxna om vi har tur.

Demokratiska processer kallas ofta helt felaktigt för byråkratiska. Visst är det frustrerande att frågor, förslag eller beslut kan ta flera år innan de blir klart. Det retar mig ständigt. Jag har skrivit om att det vore bäst om jag får bestämma allt, fast det vore det så klart inte. För då blir det helt plötsligt diktatur;-)

När så Anna-Lena bloggar om sina och grannarnas avloppsbekymmer då kan jag inte låta bli att fundera på det där med demokratin. Sådana gånger är det nämligen lätt att tycka den är överskattad. En sommargranne överklagar något som de permanentboende strävar för. Det är så tråkigt!

Tänker på tidigt 80-tal. Min morfar var en mycket aktiv politiker i Bovallstrand, fast jag tror det var mer "övergripande" typ Sotenäs. Han såg att det saknades någonstans för äldre att flytta om de inte kunde bo kvar i sina hus. Han började alltså strida för ett älderboende av något slag.

Jag minns hans första förslag på var det skulle ligga. En ödetomt mellan Badhotellet och Badrestaurangen, ursprungligen någon sorts stenpir. Där skulle rymmas ett hus och parkering, de äldre skulle kunna bo kvar i samhället.

Sommargästen i huset bakom överklagade självklart och det drog ut på tiden. Man letade efter ny lokalisering, någonstans vid Tennisbanan var föreslagen, Fotbollsplanen, gamla campingen. Överallt var det sommargäster som protesterade. Min morfar dog 1983 därefter har jag inte följt arbetet för ett älderboende.

Blir därför både förvånad, ledsen och glad när det för ett tag sedan invigdes 2005 kanske, detta var det enda jag hittade i Bohusläningen som man inte skulle betala för.

Det innebär alltså att processen har tagit 20 år!!! Visst är det skrämmande. men frågan är om det är rätt att säga att det är byråkratiskt eller om det är rätt att döma politiker för dålig förmåga. Den demokratiska processen tar tid, på gott och ont. Vi kanske behöver påminna oss om det ibland. Det måste i alla fall jag.


Idag är det, skulle det varit min morfars födelsedag.

Väntan.

Idag har jag varit hos mormor. Det var första gången på länge. Jag satt i rullstol sist. Hon blev mycket förvånad, och glad när jag kom gående. Hon är ju blind så jag fick övertyga henne flera gånger att det var jag och att det gick bra att gå med kryckor.

Mormor var inte glad. Det gör ont i hjärtat. Fy för att bli gammal och ensam! Idag klagade hon på hemmet och personalen igen, jag måste ta ett samtal med dem. Hon upplever att hon inte får någon hjälp, jag ser ju inte, säger hon. Jag vet att det handlar om att hålla det friska friskt, jag är i branschen;-) Men hon känner sig illa behandlad och det är inte bra.

T.ex, berättade hon att igår hade de bäddat av sängen redan klockan sju! Hon hade då kuddar och överkast utspritt på golvet. Hon som inte ser! Räcker hon snavar så bryter hon sig igen. SJU!! Så tidiga är vi inte ens på jobbet och där är det oftast väldigt tungt och tidspressat!

Hon berättade också att om jag inte hade kommit, så hade hon inte fått kaffe idag. Fredagar går alla "ner" och fikar och sjunger. Utom mormor, hon vill inte. Förr, sa hon, fick hon åtminstone en kopp kaffe ändå, på sitt rum, nu får hon inte det?! Jag måste fråga vad det är som händer..

Ha det så bra, jag kommer snart igen sa jag som adjö replik. Oj så ledsen hon blev. "Ha det så bra", ja jag sitter här hur skulle det kunna vara bra. Ingen hjälp med maten, unga töser som inget kan, som bara skrattar och har roligt istället för att hjälpa mig, jag sitter ensam på mitt rum och ser inget.

Stackars mormor, min mamma är sjuk och besöker henne allt mer sällan, min ena morbror bor långt bort i Värmland och kommer en gång eller två om året, min andra morbror bor på kusten och är också opererad. Kvar att besöka mormor blir jag. Får försöka skärpa mig! Förr var jag alltid där en gång i veckan, får ta upp det igen. Är man 91 år skall man inte behöva sitta och vara ledsen och vänta. Dödens väntrum, aldrig har det känts så tydligt som idag.