Kritik redan och det ska bli värre.

Läser i dagens Bohusläning att det är för lite personal på Skogslyckehemmet. Personalen hinner inte med. De som fått ett ökat vårdbehov får inte den hjälp de behöver. Tyvärr är det genomgående i Uddevalla idag. Jag har inte varit överallt men det jag sett är samstämmigt. Personalstyrkan är redan ansträngd på Skogslyckehemmet. Sedan Bräcke diakoni tagit över sägs personal upp. En personalminskning på 11 personer. Det är väl nästan givet, hur ska man annars få vinst.....

Kreativ ilska!

Jag har haft lite "jobb" hängande över mig, ett par arbete som skall skrivas, ett par samtal som skall ringas och lite mejl att skicka. De står uppstaplade på griffeltavlan i köket som ett dåligt samvete, jag har inte fått ändan ur.

SÅ idag kom syrran och hämtade mig, vi skulle besöka mormor på ålderdomshemmet. Mormor har ju tacklat av rejält så jag vill besöka henne ofta nu när jag tror det närmar sig slutet. Besökt henne ofta har jag förresten alltid gjort.

När vi kom dit slog det oss att rummet var så smutsigt! Syrran fick hämta sop och skyffel, mormor försökte allt förklara att det inte städas när de är de unga, det är bättre med de gamla Hon har afasi, men vi förstår att hon pratar om yngre och äldre personal. de yngre säger hon sitter bara och skrattar?! Man vill ju inte tro det hon säger. Att det var smutsigt var inget jag kunde blunda för. Så när besöket var över sökte jag upp personalen för att fråga när det skulle städas hos mormor.

De satt och småpratade personalen i lugn och ro... Carina är ju sjuk, svarade de. jo jag vet att mormors kontaktperson inte arbetar men jag visste inte att hon då inte fick städat!!!

Jag VET att det inte är så, har varit både i kommunen och på sjukhuset, inte sjutton struntar man i arbetsuppgifter om någon är borta. Det blev en ganska bitsk dialog från mig, men de svarade tafatt. t.ex. kollade de en lista och sa, hon fick städat den 1:e. Idag är det den 11:e röt jag, hon är blind ser inte hur hon smular och sölar. En gång i veckan måste väl ändå vara inplanerat?! Ja ja sa de men nu kommer Carina till veckan, då blir det säkert ordning igen. Jag såg rött. Inte kan hon behöva vänta tills nästa vecka med städning snäste jag och så rullade vi därifrån.

Vi pratade i bilen och bestämde att detta var oacceptabelt, så väl hemma ringde jag mamma och berättade därefter ringde jag hemmets chef. Jag var mycket upprörd, mamma hade dessutom berättat att hon och min morbror städade när de var där sist.

Nu skulle chefen se till att detta tas upp och naturligtvis finns det, sa hon rutiner för att saker sköts även om någon är borta. Jag skall besöka henne strax igen, bara för att kolla!!! Man måste kunna få åldras med värdighet!!
I alla fall är jag ju en person som ofta har kriser i livet, jag hanterar dem genom att arbeta hårt. Idag inser jag att det samma tydligen gäller ilska, för idag har jag bockat av flera punkter på min griffeltavla i köket, jag har fått mer än hälften gjort. Bra alltså, att vända ilska till kreativitet!!

Felräkning??

I flera tidningar nu har jag sett artiklar om hur bra Uddevalla är på att ordna platser på älderboende för de som behöver. Bra, men jag undrar var den kritiska granskningen tagit vägen, om man levererar den nyheten och inte blickar framåt?? I den budget som lagts nu finns inga ökningar för att möta det ökade behovet. Jag undrar hur lång tid det tar innan anmälningarna kommer, ett år, två?? Man kan inte följa med i förväntade utveckling genom att inte göra något. Köerna kommer att öka, väntetiderna bli långa och människor blir kvar på sjukhus extra länge i väntan på nytt boende.

Samtidigt är det en beräkning i detta. Om man får kritik behöver man nämligen inget göra. Man säger oj då det skall vi tänka på, så är det avklarat. Frågan är om det är en felräkning, eller en cynisk beräkning??