Väninnan, en omskakande rapport från Rosenbad.

Idag ska jag lämna tillbaks boken av Eva Franchell. Väninnan, en rapport från Rosenbad. Jag har läst den med stort intresse. Jag har inte tyckt om den! Eller jo det har jag, boken är utmärkt, men karaktärerna, alltså våra politiker gestaltas som riktiga skitstövlar. Nu säger vän av oordning, OCH, de är de ju så vad är nytt. Det nya är att jag inte tror det. Jag vill inte tro det och jag orkar inte tro det.

Jag har funderat under den här läsningen. När försvinner glöden?? Den glöd som vi enkla gräsrötter har, åtminstone jag. Glöden, kämpaviljan och tron att jag faktiskt kan och gör skillnad. När övergår det till makten framför allt?? Om jag får reda på det kan jag ju hoppa av i tid. Jag är alldeles för mycket idealist och godtroget naiv för att klara mig i en sådan miljö. Tack och lov är inte Rosenbad något framtida mål så egentligen borde jag väl inte oroa mig, men det gör jag ändå!

Boken förklarar mycket! Jag som ibland blir förtvivlad över tonen i bloggdebatten på S bloggar har fått klart för mig att detta är inget nytt. Falangerna har sedan urminnes tider försökt bekämpa varandra. Det var lika tråkigt att höra som skönt. DÅ är det inte bara där! Å andra sidan kanske det här lättillgängliga sättet att kommunicera gjort det mer känt. Undra om det är bra eller dåligt.

Jag tillhör ingen falang, då är man enligt boken ett orosmoment. De som suttit med i hundra år vill ha ett fack att stoppa in en i. Tji får ni, jag är av egen vilja fri:-)

Det här är en bok om väldigt mycket mer än mordet på Anna Lindh. Det är en bok om vassa armbågar och maktkamp. Det är en bok om spelet bakom lykta dörrar. Allt i boken kan inte vara sant. Hon skildrar möten och samtal hon inte hört eller varit med i. Å andra sidan är tonen säkert sann, så som författarinnan med all egen erfarenhet upplevt den.

Kapitlen där någon hamnat i kylan tar mig särskilt hårt. Vi har haft liknande situation på hemmaplan Gör bort dig, ovetandes är lika illa som att vara uträknad. Man blir en börda, en politiskbörda och avfärdas totalt. Har man gett sitt liv åt politiken måste det vara fruktansvärt när alla vänder en ryggen. Här i staden hör jag fortfarande då och då att det är en persons fel att S förlorade makten! Då blir jag rädd och undrar var förankringen till verkligheten är?! Tänker mycket på den här personen och försvarar alltid så gott jag förmår.

Att S inte stöder sina medlemmar är inget unikt. Att det är vassa armbågar och maktkamp är inget unikt. Jag inser med boken i hand att det kunnat handla om vilket parti som helst. Kanske gör det det hela värre. Väninnan av Eva Franchell är klart läsvärd, men förbered dig på en otäck bok. Jag fick en omskakande rapport från Rosenbad.

Ont det gör ont.....

Jag undrar hur många gånger jag skrivit detta på min blogg. Förmodligen så många gånger att det är uttjatat. Skulle kanske skrivit, intet nytt under solen. Solen saknas idag så det vore missvisande. En natt med förhållandevis god sömn ger alltså allvarliga bekymmer på dagen. Troligen har jag legat på min onda axel. Skit, jag som ska arbeta idag. Har redan satt i motorvärmaren och kupéfläkten. Kan som bekant inte skrapa rutor så det måste få tid på sig att bli varmt och smälta. Det är detta grannarna brukar fixa med tomgångskörning....

Läste Bohusläningen idag och blev lite nöjd när en man ryter till om väntetiderna på sjukhuset. Inte en dag utan att det står att man fått vänta länge på akuten på NÄL. Problemet är inte nytt! Det är rapporteringen som är det, helt plötsligt passar det bra i bevakningen av nyheten, det är väntetider på akuten. Detta var ett stycke som blev borttaget när min insändare om sjukhusen var inne. Jag hade skrivit. -Efter alla nätter på akuten i Uddevalla undrar jag, var var rapporteringen då? Eller var det mer okej eftersom det var Uddevalla?- I övrigt hade de inte tagit bort speciellt mycket.
Väntar arga svar vilken sekund som helst;-)

Idag blir det inte något annat än kaffe och bok innan det är dags att ta sig till jobbet. Vila, måste vila. Å andra sidan är boken Väninnan riktigt bra så någon stor uppoffring är det inte. Tur jag har böcker när det envisas med att göra ont!