Men hur går det då....

Det är en stående fråga just nu, hur det går på min arbetsprövning. Faktum är att jag har ingen aning. Det är kul, det är det jag vet. Kroppen värker och i torsdags efter 4 halvdagar blev jag bekymrad, men det visade sig att tre dagars viloperiod räckte. Alltså ingen anledning till panik, än i alla fall. Jag gör halva dagar, och inte alla i veckan, max 18 timmar är det sagt.
Jag gör vettiga saker. Uppdaterar, sätter nya priser, fixar med material inför årsmöten och annat som är nu i årsskifte. Dessutom försöker jag lär mig de olika systm som finns, bokningssytemet bland annat.
Nu har också min ordinarie arbetsgivare kastat sig in i leken och skall försöka omplacera mig... Var allt detta leder har jag ingen aning om, känns som fritt fall, men någon gång måste jag ju falla..... Synd bara att jag inte har en fallskärm.
Så nä, fråga inte hur det går för det vet jag inte, men det är kul, det vet jag.

Varför pratar ingen om jobbavdraget?

Den Moderatstyrda regeringens iver att få folk från bidrag i arbete är väl omvittnat. Många är också de studier och utredningar som visat att det inte fungerat som man sagt, eller säger. Sjuka människor tvingas genomgå olika program under tre månader för att omedelbart komma tillbaks till en sjukersättning. Få, väldigt få är de som faktiskt kommer tillbaks i arbete vilket det är med eller utan stöd i anställningsformen.
Nye Socialförsäkringsministern Ulf Kristersson är väldigt nöjd och skriver i en debattartikel att-
"den nya sjukförsäkringen är lyckad på många områden och att den i framtiden borde bli ihågkommen som en av de bästa reformerna inom socialpolitiken någonsin."

De tre månaderna har nu kommit till mig. Jag som tjatat på min arbetsgivare de senaste fem åren om att få prova olika arbetsmoment, ser det som en chans. Jag vill verkligen det här. Antingen så visar det sig att jag har en arbetsförmåga si eller så mycket eller lite, eller så, gud förbjude, visar det sig att jag inte har någon arbetsförmåga. Även om väntan på resultatet i sig är lite oroväckande är det så att säga äntligen dags för upp till bevis. Jag har aldrig varit ifrågasatt av Försäkringskassan, av försäkringsläkare eller annat. Snarare tvärt om har jag fått frågan om jag inte borde söka hel varaktig sjukersättning. Kanske hamnar jag där så småningom, det finns inget facit... Tills dess tänker jag vara tacksam över chansen att få arbetspröva. Dessutom "långt ifrån" mitt ordinarie arbete. Jag får nu möjlighet att i en flexibel miljö testa en rad olika sysslor och förhoppningen är att det ska vara lätt att märka vad som fungerar och inte. Med den vetskapen skulle jag sedan kunna få chans att hitta ett arbete jag faktiskt klarar av.

Tillbaka till Den Moderatstyrda regeringens nya regler så, när jag nu är utförsäkrad byter man system på pengarna. Det är fortfarande en ersättning från försäkringskassan men den kallas aktivitetsstöd och den baseras på min A-kasseersättning. I ett svep förlorar jag flera tusenlappar. A-kassans ersättning är lägre än sjukersättningen. Dessutom har jag som arbetsskadad ett par försäkringar som betalats ut varje månad i samverkan med sjukersättningen. Sjukersättningen är alltså grunden för vad försäkringen skjutit till. Det försvinner nu! Försvinner, trots att jag fortfarande är i systemet, fortfarande får ersättning från försäkringskassan, försvinner för att de ska samköras med sjukersättningen och min ersättning heter nu något annat.

Jag hade kanske hoppats på att få en släng av jobbskatteavdraget...istället får jag ett jobbavdrag! Nu har jag inte fått min första ersättning än men skulle tro att jag hamnar på 3-4 tusen minus mot förut och då ska man komma ihåg att en sjukersättning är 64 % av tidigare lön så den är redan låg. Detta kan väl knappast vara en morot i alla fall, snarare piska, men jag tycker det känns bakvänt. Livet blir dyrare bara genom att jag måste ta mig till jobbet... Kanske ingen tänkt på att namnet på ersättning har betydelse? Ingen lär säkert göra det heller sålänge Socialförsäkringsministern är nöjd. Jag däremot är inte nöjd och undrar varför ingen pratar om jobbavdraget?!

En fotpall i vardagen.

Strax innan åtta infann jag mig på min nya arbetsplats. Visades kylsåp för matlådor, garderob för mina kläder bjöds en kopp kaffe och så var arbetet igång. Mest går jag efter och kollar, det är mycket telefon, bokningar och annat, det är också väldigt många som tittar in i olika ärende. Bokningssystem, räkningar, inbetalningar och otaliga pärmar flimrade förbi. Jag har naturligtvis noll koll men jag tänker att jag lär mig. Har flera månader på mig. Meningen är att jag ska pröva mina vingar. Ska lära mig saker som jag missade igår. Att lägga upp benen då och då till exempel. Jag satt med dem i golvet hela dagen igår, inte skönt. Nu var inte det arbetes fel på något sätt, jag gick ju därifrån för att delta i ytterligare två möte. Den känsla av utmattning som drabbade mig därefter får nog snarare tillskrivas de olika mötena. Idag blir det en kortare dag och inget ikväll, ändå ska jag se till att jag med jämna mellanrum får lagt upp benen för lite vila. En fotpall i vardagen har jag haft hemma i flera år, får se till att det fortsätter så.

Imorgon är en annan dag.

När jag var liten myntade morfar begreppet "ingen settanes röv". Alltså, jag har inte en rumpa som gärna sitter... Om morfar sett mig från sin himmel idag, har han garanterat haft roligt. Jag har inte lyckats sitta mer än 10 minuter i taget en enda gång på hela dagen. Har varit så rastlös att det gjort ont i kroppen. Försöker läsa, och tro mig boken är bra, men jag har inte haft ro att sitta. Jag surfar, lägger patiens, söker samlarobjekt på Tradera. När inte det fyller min oro ger jag mig på huset. Jag städar, trots att det egentligen är städat. Nog är jag ett energiknippe i vanliga fall, men idag är det plågsamt. Maken tog mig i famn och frågade:
-är du nervös för imorgon?
-Jag tror det...
Vore väl konstigt annars.
Kanske är det därför jag är som en osalig ande idag. På köpet har vi fått huset i topptrim när jag nu blir en arbetande kvinna igen. Ska blir så roligt att göra första dagen imorgon. Jag har inte fått något schema än men jag antar att det är en sak vi fixar imorgon.
Imorgon är en annan dag, en ny start på livet kanske låter pretentiöst, men en star på något nytt är det i alla fall......


Lite påverkad av "Stjärnorna på slottet" därav låtvalet:-)

Går det ens att påverka sin situation....

Ringde direkt idag till personen som skulle veta något om hur jag kan göra för att få arbetsträna. Inte helt lätt. Jag har bara hört att tjänsten är på G. Då finns det ingen....Om min chef inte bett om hjälp med rehabiliteringen är det hans ansvar. Det har han inte. Av samtalet idag fick jag veta att om min personalsekretare inte var inkopplad skulle hon kontakta min chef och höra om det var aktuellt. Har jag inte hört något inom rimlig tid skulle jag höra av mig. Till vem vet jag inte.

Vad hjälper det att vara på tårna och företagsam i ett system som är till för systemet? Går det ens att påverka sin egen situation??

Jag ger mig.

Tid hos doktorn idag. Hur gör man? jag vill, men jag kan inte. Jag pratar om jobbet alltså. Att det blivit mycket sämre sedan jag började arbetsträna råder inget tvivel om. Frågan om vad som är arbetsförmåga är fortfarande högaktuell.
Det som hänt under månaden jag arbetsträna är att värken ökat i båda axlarna och i benen. Sömnen uteblir och orken är totalt slut. Jag arbetar 2 timmar och blir liggande, då kan jag inte ens gå på sjukgymnastiken. Nu snackar vi ond cirkel.

Doktorns order idag var glasklart. Avbryt arbetsprövningen omedelbart. DU ska inte bli sämre. Jämför det med sjukgymnastik. Om du lägger till en övning som gör ont, gör du den inte igen. Det samma måste gälla vid arbetsprövning.

Ska ringa försäkringskassan imorgon för att fråga hur vi gör nu. Jag blir så fruktansvärt ledsen. Det var så roligt att gå till jobbet, att tjata med folk och faktiskt göra något. Måste inse att min vilja är starkare än min kropp. Bra att du prövat sa doktorn, du hade trott dig om mer annars. Det har han rätt i, för jag trodde verkligen jag skulle börja jobba.

Nu är frågan om jag får förlängd sjukersättning eller vad som händer?! Har ingen aning! Tydligen kan jag få 18 månader, men man vet aldrig med de nya reglerna. Idag har jag gråtit floder och erkänt mig färdig för pension. Eftersom jag inte är döende är det uteslutet. Jag får lägga mitt liv, min framtid i någon annans händer. Jag får be att det löser sig. Att verkligheten inte är fullt så jävlig som det står på löpsedlarna Jag orkar inte bråka, jag kan inte jobba. Jag ger mig.

Uppdaterat! Fkassan säger att 6 månader är det längsta som finns i förlängning. Hoppas debatten tar fart igen och folk förstår vilka beslut som fattats!!!!

Ont det gör ont.....

Jag undrar hur många gånger jag skrivit detta på min blogg. Förmodligen så många gånger att det är uttjatat. Skulle kanske skrivit, intet nytt under solen. Solen saknas idag så det vore missvisande. En natt med förhållandevis god sömn ger alltså allvarliga bekymmer på dagen. Troligen har jag legat på min onda axel. Skit, jag som ska arbeta idag. Har redan satt i motorvärmaren och kupéfläkten. Kan som bekant inte skrapa rutor så det måste få tid på sig att bli varmt och smälta. Det är detta grannarna brukar fixa med tomgångskörning....

Läste Bohusläningen idag och blev lite nöjd när en man ryter till om väntetiderna på sjukhuset. Inte en dag utan att det står att man fått vänta länge på akuten på NÄL. Problemet är inte nytt! Det är rapporteringen som är det, helt plötsligt passar det bra i bevakningen av nyheten, det är väntetider på akuten. Detta var ett stycke som blev borttaget när min insändare om sjukhusen var inne. Jag hade skrivit. -Efter alla nätter på akuten i Uddevalla undrar jag, var var rapporteringen då? Eller var det mer okej eftersom det var Uddevalla?- I övrigt hade de inte tagit bort speciellt mycket.
Väntar arga svar vilken sekund som helst;-)

Idag blir det inte något annat än kaffe och bok innan det är dags att ta sig till jobbet. Vila, måste vila. Å andra sidan är boken Väninnan riktigt bra så någon stor uppoffring är det inte. Tur jag har böcker när det envisas med att göra ont!

Jag jobbar alltså är jag.

Stapplade på ostadiga ben igår. Fick parkering långt från ingången till arbetsplatsen. Väl där sitter jag still, går inte med runt som jag kanske borde. Igår var jag så koncentrerad att jag glömde gå hem. Stackarn som har mig i släptåg fick sen lunch. Det var så roligt. Jag stötte på problem och när man då letar svaren är det riktigt roligt. Roligt är det däremot inte efteråt när jag kommer hem och gråter en skvätt för att det värker. Tack och lov att jag kan gå hem efter några timmar och att jag är ledig dagen därpå.

Bion igårkväll var som jag skrev en underbar historia eller egentligen förfärlig, men gestaltningen var fantastisk. Däremot var det troligen inte fantastiskt att sitta bredvid mig. Jag har ont och rör mig konstant. Först efter halva filmen hittade jag en ställning, ganska snett och då satt jag still sedan. Funderar lite på om det här jobbet varit på riktigt. Det hade aldrig gått, enkelt att konstatera. Hoppas det blir bättre det här var bara tredje gången men vem säger att det är ok, vem säger att det inte duger?? Vem avgör det? Jag har faktiskt ingen aning!!! Just nu njuter jag av att vara på jobbet även om det är aldrig så lite. Jag jobbar alltså är jag.

Avslutar med lite kärnkraft! Jag brukar ju säga att jag inte skriver det själv om någon gjort det bättre, och så är det nu!
Anna-Lenas inlägg vidgar vyerna ytterligare.

Andra dagen på jobbet.

Har så gjort min andra dag på jobbet. Styrde upp det så att jag bara var på kontoret idag. Kom senare och gick lite tidigare. Startade "min" dator och försökte komma ihåg vad jag lärt mig i måndags. En del satt som en smäck, annat skrev jag upp i en lathund och behöver öva på. Skall också få egna login och tillgång till det jag behöver.

Arbetet som sådant är rätt kul, och lite klurigt. Eftersom vissa avdelningar fullkomligt skiter i att fylla de här formulären blir det mycket jobb i efterhand. Söka i journaler, operationsberättelser och epikriser. Ibland får man ringa patienterna också för att det inte går att få fram fakta.

Egentligen är jag stum av förundran. Avdelningar har inte alls fattat varför man ska ha den här kvalitetsuppföljningen. DÅ struntar man i blanketten och en person sitter och gör det. Helt otroligt!!

För mig innebar måndagens bravader att jag är sämre än på läge. Använder kryckorna för höger ben, alltså det oopererade inte går att gå på. Jag har inte sovit på 2 nätter. I axeln där jag förut har haft känslan av att någon lagt in en tennisboll, känns den numera som en tegelsten har ersatt bollen. Inte skönt. Blir intressant att se om dagens övningar ger något eller om det är som värst nu.

Vad har du gjort idag?

Uppe före tuppen, som vanligt. Det ovanliga var att jag klädde mig och kom iväg. Brukar vara svårstartad men i morse kände jag inte efter. Arbetet verkar inte svårt. Pilligt och mycket att söka reda på eftersom blanketterna inte är ifyllda som de ska..... men dator tycker jag ju är roligt:-) Värre var att man skulle gå så förbannat för att samla in journaler. Dessutom är det minst tre pärmar vid varje registrering och det var tungt. Går säkert att lösa med ommöbleringar. Nu gör det ont som sjutton men det är ok, jag ska inte dit imorgon. Bestämde direkt att börja senare också, behöver inte gå och hämta journalerna såhär i början.
Nu önskar nästan att jag träffar nån som fråga vad jag gjort dag. Då ska jag säga, -varit på jobbet;-)