torsdag 26 februari 2009

Jag ger mig.

Tid hos doktorn idag. Hur gör man? jag vill, men jag kan inte. Jag pratar om jobbet alltså. Att det blivit mycket sämre sedan jag började arbetsträna råder inget tvivel om. Frågan om vad som är arbetsförmåga är fortfarande högaktuell.
Det som hänt under månaden jag arbetsträna är att värken ökat i båda axlarna och i benen. Sömnen uteblir och orken är totalt slut. Jag arbetar 2 timmar och blir liggande, då kan jag inte ens gå på sjukgymnastiken. Nu snackar vi ond cirkel.

Doktorns order idag var glasklart. Avbryt arbetsprövningen omedelbart. DU ska inte bli sämre. Jämför det med sjukgymnastik. Om du lägger till en övning som gör ont, gör du den inte igen. Det samma måste gälla vid arbetsprövning.

Ska ringa försäkringskassan imorgon för att fråga hur vi gör nu. Jag blir så fruktansvärt ledsen. Det var så roligt att gå till jobbet, att tjata med folk och faktiskt göra något. Måste inse att min vilja är starkare än min kropp. Bra att du prövat sa doktorn, du hade trott dig om mer annars. Det har han rätt i, för jag trodde verkligen jag skulle börja jobba.

Nu är frågan om jag får förlängd sjukersättning eller vad som händer?! Har ingen aning! Tydligen kan jag få 18 månader, men man vet aldrig med de nya reglerna. Idag har jag gråtit floder och erkänt mig färdig för pension. Eftersom jag inte är döende är det uteslutet. Jag får lägga mitt liv, min framtid i någon annans händer. Jag får be att det löser sig. Att verkligheten inte är fullt så jävlig som det står på löpsedlarna Jag orkar inte bråka, jag kan inte jobba. Jag ger mig.


Uppdaterat! Fkassan säger att 6 månader är det längsta som finns i förlängning. Hoppas debatten tar fart igen och folk förstår vilka beslut som fattats!!!!


10 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, jag känner verkligen med dig! Vi kan dock inte göra mer än att försöka och det har du verkligen gjort. Jobbet är inte värt att få mer ont. Massor av kramar från mig!

The cottage by the Cranelake sa...

Att du måste sluta för ett tag är ju alldeles klart! Synd bara att de nya reglerna inte är klara alls! Men nog borde det väl vara klart att du får förlängd sjukskrivning? Til och med de borgerliga måste väl förstå att du kommer att kosta samhället mer i långa loppet om du fortsätter arbetsträna än om du får förlängd sjuklskrivning? De tänker ju bara i pengatermer så den biten måste väl nå in till dem?

Jag hoppas verkligen att allt går åt rätt håll för dig snart!
Christer.

Grekland nu sa...

Vad kämpigt du har det! Förstår verkligen att du är besviken eftersom du så gärna VILLE jobba. Men det är väl ändå så att hälsan måste få gå först, kanske du kan få pröva igen senare. Jag är säker på att du kan komma igen! Fast jag blir alldeles förfärad när jag hör om de nya sjukförsäkringsreglerna i Sverige, vad ÄR detta??

Fritt ur hjärtat sa...

maisoui, tack, kramar behövs idag..

Christer, klart jag kommer igen. Om försäkringskassan inte säger att jag ska fortsätta nu, då vet jag inte hur det går.

Ingabritt, reglerna är glasklara, man får vara sjukskriven ett år, därefter ska man mötas mot hela arbetsmarknaden. Min sjukersättning beslutades innan juli 2008 därför har jag rätt till omprövning om förlängning. Sjukpension finns i praktiken inte längre- man ska ha ett livshotande tillstånd för att få det. Cancerpatienter med chans att överleva får t.ex. inte sjukpension utan provas mot hela arbetsmarknaden. Alliansens sverige är inte fantastsikt!

Marianne sa...

Ekonomin och så vidare är ju en soppa, men bortsett från det känns det som om det allra viktigaste för dig är att KUNNA jobba, att få vara med, så att säga. Och det behöver du kanske inte GE upp, bara SKJUTA upp? För benet är väl inte helt läkt än? Och vad har de för planer för dina axlar? Kanske behöver allt åtgärdas INNAN du börjar jobba igen?

En annan lösning som bara dök upp i huvudet på mig, och som naturligtvis inte är så kul men kanske ändå en lösning: Kan du använda rullstol på jobbet så att du slipper springa fram och tillbaka, jag har en känsla av att det är en faktor som gör att benet värker?

Hur många dagar i veckan jobbar du nu? Kan det vara så att du kanske ska jobba 3-4 timmar färre dagar hellre än 2 timmar fler dagar?

Vad som än händer - GE INTE UPP! Någon sorts lösning finns, det gäller bara att hitta rätt lösning!

STORA, STORA KRAMAR TILL DIG!!!

Fritt ur hjärtat sa...

Marianne, jo tanken med förlängd sjukersättning är att jag ska skjuta upp starten av arbetet. Jag värgrar ge upp, men kan inte just nu. Mitt ben är så läkt det kommer att bli, men behöver mer sjukgymnastik för det är svagt. Höger ben däremot är riktigt kass och det kommer inte att opereras innan det är dags för protes. Ingen doktor vill röra det benet med facit av det förra.
Axeln är en speciell historia, den är obotlig så att säga. En stor plexusskada, varför kryckor är rena döden. Jag har 20% invaliditet på höger axel, men det ska man ju egentligen klara av lättare arbetsuppgifter mde, men med kryckorna har jag ingen marginal kvar. Jag behöver helt enkelt bli friskare innan jag börjar prova. Försäkringskassan har all makt och det finns inget jag kan göra. Nu får de besluta.

Marianne sa...

Du, jag har funderat på det här under dagen. Du klarar ju att göra en hel del saker hemma, jag menar som att blogga, laga mat mm. Det innebär att om man ser över din arbetsplats och ger dig tillräckliga hjälpmedel, så ska det gå. Ok, kanske inte just nu men lite senare. Till exempel:

Kryckorna tar för mycket ork, då kanske du ska ha färdtjänst till jobbet och rullstol tills du är på plats så att du inte går så långt?

Du kanske behöver variation, en paus varje kvart och sträcka på dig?

Stolen kanske är fel, du kanske behöver en annan stol?

Rörelserna kanske är för monotona, du behöver blanda telefonsvarande med datorknappande med arkiverande?

Har en sjukgymnast tittat på din arbetsplats och din arbetssituation?

Och så vidare och så vidare. Jag vet ju inte, jag bara försöker komma på någon lite smula av tanke som kan vara till hjälp.

Kramar till dig!

Fritt ur hjärtat sa...

Marianne, man kan säga att arbetsgivarens ointresse om att få tillbaks mig är en stor bov i dramat. Nu kan det inte hjälpas att kryckorna är största boven just nu. Men annars. De har inget intresse att anpassa något för mig, för inga sådana tjänster finns. De skapar inget. Jag ska då mätas mot hela arbetsmarknaden. Tänker därför som en idiot hålla mig kvar på arbetsplatsen. Ingen skulle komma på tanken att nyanställa mig. Kansk skulle tjänsten jag provat funka på halvtid om inte kryckorna fanns, problemet är att tjänsten inte finns. DU kan bli telefonförsäljare sa försäkringskassan. Det vet hur man sakta tar död på en!
MEN jag ska inte oroa mig har jag just bestämt. I april har vi möte, jag kan få förlängt tills årskiftet. DÅ måste jag vara utan kryckor. Alltså har jag då ny förutsättningar. Om jag får de extra 6 månaderna.

Anonym sa...

Först nu läste jag detta inlägg från dig. Jag är verkligen ledsen för din skull! Jag vet hur kämpigt det är när man vill mer än man orkar och klarar och dessutom blir motarbetad från olika håll!

Ett litet sidospår till det här är att jag tycker det vore en bra idé att slå ihop sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. På det sättet skulle folk inte ramla mellan stolarna och bli utan ersättning lika lätt. Jag tror att Miljöpartiet har ett sådant förslag. Du som är aktiv Socialdemokrat kanske kunde undersöka om det skulle gå att få en sådan fråga gångbar hos Socialdemokraterna. (Tänker ta upp detta ämne och varför detta känns som en bra idé på min blogg.)

Kram, och ta hand om dig nu!

Fritt ur hjärtat sa...

Ingela, ska se om orken kommer åter. Då ska jag försöka få någon att prata om glappet mellan försäkringarna. orättvisorna som uppstått med de nya reglerna. Får se när jag inte är fullt så golvad-