Mästaren, Jan Eliasson.

Satte mig på första bänk, där det satt fler S-människor.

Sedan satt jag ganska tyst och tagen en och en halv timma. Jag har lyssnat till en mästare. Utan tvivel skulle han gjort sig som präst. Jag fick omvärdera en hel del måste jag erkänna. Sverige i världen och världen i Sverige var temat för anförandet. Förstår att den här mannen är erkänd och respekterad bland makthavare i världen, han har tänkt innan han säger något. Han säger det klok och eftertänksamt, men med passion. Han brinner för det han talar om. Vem hade trott man kan bli sugen på att läsa FNs stadgar;-) Nu ska jag fundera mer på Världen i Sverige och Sverige i världen. Jag ska också föra vidare vikten av alla människors lika värde För av allt som satte sig var det starkast. Att aldrig tänka vi och dom. Det tål att upprepas, många gånger.

Bohusläningen skriver.

Nästa fas, en ny fas.

Vi pratade om min oro Syster Yster och jag, på vårt Göteborgsäventyr. Inte är det dödsångest, det var vi överens om. Att jag haft svårt att tänka efter 19 maj beror inte på att jag faktiskt tror jag ska dö då. Inte heller att jorden upphör att existerar. Vi tror det är vad jag orkar förhålla mig till, tar en sak i taget så att säga. Önskar att det vore 25:e nu så jag redan var inne i nästa fas och inte gick här och oroade mig.

Nya faser ska också ett inlägg handla om. Kanske ikväll. Jag har funderat mycket på gamla traditioner, vår kärlek till det gamla och vår rädsla och ibland ilska för det nya. Jag hoppas jag samlat tankarna kring detta ikväll.

Ska inte sitta hemma och vänta på imorgon! Jag har lite ärende på morgonen och sedan ska jag på ett föredrag av en stor idol. Jan Eliasson är i Uddevalla och jag ser mycket fram emot det mötet. Det gäller att fånga dagen, även när man väntar på nästa fas.