Show and tell.

Temat för dagen bilar. Jag är helt slut i rutan, för mycket press de senaste dagarna. Tar en favorit i repris och hoppas Anna förlåter mig för tilltaget.En bil.Många bilar. Det är min tolkning;-)

Insikt.

Någon har kommit till insikt och slutat dela ut böter....

Abosolut fruktansvärt pinsamt.

Bilar! Fy sjutton för bilar. Igår körde en bilist efter mig ändå från parkeringen på Torp. När han stannade utanför min infart blev jag orolig. Funderade på vad jag gjort. Jag brukar inte vara vårdslös på något sätt i trafiken men nu hann jag tänka.

- Ursäkta mig men du har inte ett enda bromsljus, sa han.
- Tack snälla för att du talade om det för mig , sa jag.

På semestern krånglade bromsljuset, då sa vi att det nog är glapp. Vi bankade lite och det kom tillbaks. Sedan har vi helt glömt bort det.

I morse var jag (igen) först i telefon hos Ford. Hjälp sa jag, detta är inte bara farligt och säkert orsak till böter, det är fruktansvärt pinsamt!

Vad är unikt egentligen?

Läser artikeln om Veteranbilsutställningen idag. Finns i ett tidigare inlägg här också. Där (i papperstidningen) är en formulering jag inte förstår. En representant från bilklubben förklarar att de samarbetat med Kropps handbollsdamer. Förvåningen hos mig stiger när det beskrivs som unikt. Journalisten klarar sig smidigt genom att skriva, säger han, då kan man inte gärna ifrågasätta. Vad det unika är kan jag inte låta bli att undra.

Att föreningar samarbetar är inget unikt. Kanske missförstår jag hela meningen, isåfall är den dåligt återgiven. Jag vet att Uddevalla Riksteaterförening samarbetar med Bohusbuggarna och Kropps varje föreställning vi lägger på Östraboteatern. De har hand om garderob och servering. Inte mot provision utan de får hela inkomsten. Vi är glada och tacksamma att slippa det arbetet också.

Jag tror mig minnas att BMK när det är WM har samarbete med en massa idrottsföreningar för att få arrangemanget att fungera. HAIF skötte parkering o s v.

Kanske är det så att Uddevallas föreningsliv är unikt vad gäller samarbete. Inte vet jag, skrivningen i artikeln fick mig iallafall att fundera på vad som egentligen är unikt!?

Inte en wunder-baum så långt ögat når.

50-talsrock. Snygga kläder. Gällivarehäng. Fulla raggare. Nyktra raggare och så vi alldeles vanligt folk. Rysningar av välbehag. Ändrade planer för framtiden. Är det det vi ska göra när vi blir gamla? Köra runt nedcabbat.......? Veteranbilsutställningen Wild & Crazy är direkt orsak till alla våra känslor Så mycket skönhet. Så mycket att se. Så mycket glada engagerade människor. Sonen som på senare tid blivit väldigt bilintresserad var i sjunde himlen. Själv räknade jag pengar;-) Vill ha, en så, en sån och en sån. Man kan väl ha en shoppingbil och en familjebil;-)



Visst ryms det en familj i den här svarta skönheten! Ett äkta DOLLARGRIN:-)

Tävling om störst kofångare kanske? Jag tänker mer på fickparkering. Hu hemska tanke...
Min absluta favorit. Fast den saknar cab...jag älskar färgen. Gillade faktiskt C 70 när den kom i saffran också.

Vi hörde musiken. Vi såg tärningarna i backspegeln. Sonen däremot som är väldigt inne på Ronny och Ragge just nu, konstaterade besviket, "Det finns inte en Waunder-Baum så lång ögat når.