I veckan som gick tog samtalen om ny partiledare för Socialdemokraterna fart igen. Jag frågar mig 2 saker, har Ylva Johansson i och med detta utspel satt ribban för valberedningsarbetet som en öppen process? Eller kan hon möjligen stuckit ut hakan för långt och straffat ut sig? Hoppas inte. Socialdemokraterna behöver en öppning för att komma vidare. Som jag skrivit förut strävar vi på lokalplanet på men det är beklämmande tyst från Riksplanet, som en båt utan kapten. Kanske båten lagt sig för ankar förresten.
Ylva Johansson säger sig inte självklart vara intresserad av att bli partiledare hon tror sig sakna lyskraft för det. I mina ögon fick Ylva en ny lyskraft i och med att hon anmäler sitt intresse. Modigt att gå emot gamla inmurade regler som säger att man ska vara sval och svårtillgänglig. Så spännande det blir för oss i rörelsen när det står klart att valberedningen har kandidater som vill. Jag önskar att fler nu kliver fram ur skuggan och anmäler sig för tjänstgöring Då kan valberedningen arbeta med de bästa förutsättningar och vi få följa arbetet i en öppen process. Vad gäller lyskraften ligger den i betraktarens öga och tack och lov ser jag den i många.