Socialdemokraterna får en manlig partiledare.

Ibrahim Baylan avgår. ett av skälen är att det ska vara jämställt i ett feministiskt parti. Att det ska finnas en kvinna och en man i ledningen.
Som jag ser det och som jag tolkar det finns ingen annan betydelse än att man vet att det blir en manlig partiledare och man måste ta fram en kvinnlig partisekreterare.
Ibrahims avgång är inte på något sätt oväntad, men argumenten är, åtminstone för mig, oväntade. Tröttsamt att det kommer såhär konstigt tydliga signaler innan valberdningen sagt något om kommande ledare. Jag blir så stör, det är klantigt helt enkelt.

Lyskraften ligger i betraktarens öga.

I veckan som gick tog samtalen om ny partiledare för Socialdemokraterna fart igen. Jag frågar mig 2 saker, har Ylva Johansson i och med detta utspel satt ribban för valberedningsarbetet som en öppen process? Eller kan hon möjligen stuckit ut hakan för långt och straffat ut sig? Hoppas inte. Socialdemokraterna behöver en öppning för att komma vidare. Som jag skrivit förut strävar vi på lokalplanet på men det är beklämmande tyst från Riksplanet, som en båt utan kapten. Kanske båten lagt sig för ankar förresten.
Ylva Johansson säger sig inte självklart vara intresserad av att bli partiledare hon tror sig sakna lyskraft för det. I mina ögon fick Ylva en ny lyskraft i och med att hon anmäler sitt intresse. Modigt att gå emot gamla inmurade regler som säger att man ska vara sval och svårtillgänglig. Så spännande det blir för oss i rörelsen när det står klart att valberedningen har kandidater som vill. Jag önskar att fler nu kliver fram ur skuggan och anmäler sig för tjänstgöring Då kan valberedningen arbeta med de bästa förutsättningar och vi få följa arbetet i en öppen process. Vad gäller lyskraften ligger den i betraktarens öga och tack och lov ser jag den i många.

Trots lysande opinionssiffror får Mona intern kritik.

Opinionssiffrorna är lysande. Regeringen förlorar folkets förtroende. Socialdemokraterna får medvind och fortsätter förändringsarbetet. Då höjs röster om att Mona Sahlin och partiet inte gjort något. Frågan ställs allt oftare, varför har vinden vänt? Varför är det så bra siffror för Mona, hon har ju inte gjort något!

För mig är frågan helt omöjlig att svara på! Vad är det man tror och förväntar sig att en opinionspolitiker ska göra????

Jag sitter i Kultur och fritidsnämnden, som oppositionspolitiker. Vad förväntas jag göra??? Jag kan skrika mig hes, protestera, ifrågasätta, göra protokollsanteckningar eller rent av reservera mig, men inte sjutton gör det någon skillnad!

Om det är min erfarenhet av opositionspolitik, vad förväntas då en partiledare kunna göra? Bestämma saker?? Knappast!

kanske däremot delta i debatter, ja rent av skapa debatter? Förankra sig själv och en ny politiskinriktning ? Ta plats på debattsidor och i Tv-soffor? Starta rådslag och få folket med sig? Visa sin vilja att förnya och ändra?
Ja men det tycker jag att vår partiledare gör!!! vad mer kan man förvänta sig??

Jag var starkt kritisk till valet av Mona Sahlin, jag upplevde att hon valdes för att vi ingen annan kandidat hade. Men jag har fått ändra mig. Hon har haft många år att växa in i sin roll. Hon har dessutom klarat av att leva i skuggan av Göran Persson, en sådan person måste väl ändå vara stark och veta vad hon vill. Hon har studerat en mästares uppgång och fall! Hon har livserfarenhet och hon vet hur hemskt drevet är som ständigt letar efter minsta lilla att hacka på.

Idag tycker jag att vi ser mycket Mona i media, det gläder mig. Men faktum kvarstår, Trots lysande opinionssiffror får Mona intern kritik, varför.....
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mona_Sahlin
En länk med lite fakta som jag inte har källkollat, men det är roligt att läsa. Håll tillgodo!