Förra inlägget handlade om den eländiga skatebanan. Nu är den borta. Jag sörjer det. Samtidigt inser ja att det är omöjligt att försvara att man ska lappa och laga när någon/några hela tiden förstör. Jag hoppas kunna påverka såpass mycket att det blir en ordentlig bana, där eller någon annan stans. Med vinter in på knutarna är det inte lämpligaste tiden, men inte är det meningen att ungdom i Herrestad blir berövade enda platsen att "hänga på". Här måste man ta ett helhetsgrepp.
Igår gjorde jag något högst ovanligt! Tillsammans med partikamraterna och Vänsterkanidaten i kultur & Fritidsnämnden gjordes nedslag på fritidsgårdar. Har sällan skrattat så mycket. Vi testade helt enkelt hur det är att vara ungdom en fredagkväll på gården. Resultatet får vi om ett par veckor men det inkluderar både egengjorda smycken och..... musik. Killarna som hjälpte oss skriva en rapplåt och sedan spela in den, förberedde oss på att vi troligen får sparken som politiker. Jag tolkade som att vi var dåliga:-)
Utöver detta har jag gjort bokmässan! Årets höjdpunkt. Tillsammans med tre andra BOKTYCKARE gjordes mässan roligare många timmar. Längesedan jag skrattade så.
Här fnissades det extra mycket och det som inte var böcker shoppades här. Varför har vi inte en Lilla Fruntimretaffär i Uddevalla?? Det finns lokal i Folkets hus;-)Idag har vi plockat ner utställningen om Jussi. Utan att skryta eller överdriva påstår jag att den varit en succé. Mycket besökare och mycket beröm till oss som fixade den.
Nu har makens förkylning slagit klorna i mig och trots att jag försöker låtsas som inget är jag tät och har feber. Måste fixas till måndag, trots att jag inte tagit över har jag massor som väntar på kontoret. Undrar just hur tempot bli när jag inte längre går på halvfart!?
Där mötte jag sedan soluppgången. Precis detta var det jag behövde. Är så otroligt trött och har så mycket i almanackan att jag knappt törs titta. 
Solen bröt igenom och jag njöt av ljuset och av att lyssna på tystnaden.
Ljuset blev magiskt och jag samlade kraft och mod. Bra terapi! Ett par timmar senare, efter frukost och överläggning med familjen. Gav jag mig av ensam på långpromenad. Målet var att gå rakt ner så långt det gick, tills jag når vatten igen helt enkelt. 
Tur jag köpt goretexskor, hela ön är ett vattenlandskap efter allt regnande. 
Ibland funderade jag allt på min lycka. Det är bara ett år sedan jag lämnade rullstolen och såhär ser min promenadstig ut....
Stundom funderar jag på om jag är klok.... Höjder är inte min grej. Jag nådde "andra sidan" och döm om min förvåning när jag fick se att de sista hästarna var på väg hem.
Vill inte verkade de försöka säga. Förstår dem så väl. Bassholmen är ju ett paradis för såväl människor som djur.
Vägen tillbaks var lika blöt. Skönt att det inte var högvatten....
Fantastisk trollskog. Det här tänkte jag måste ju vara vad man menar med bergvägg.
Tillbaks på Sandvik har maken lagat gärdesgården och börjat klippa gräset. Betala för att arbeta, det ni! Skönt med kroppsarbete, också ett sätt att rensa tankarna. Nu är det fint tills nästa hyresgäst kommer.
När skymningen kom tände vi grillen och njöt av vår ekologiska ryggbiff tillsammans med såväl rödvin som champagne. Därefter blev det ett par spelvändor till. Söndagsmorgonen väcktes vi med jordens regn och åskväder. När vi packat och städat,var regnet över och vi satte oss i båten, redo att ta oss an vardagen igen. En helg på Bassholmen det tror jag alla behöver då och då. 
Anlände ganska sent och gav oss i solnedgång av till vandrarhemmet för att hämta vatten.
Så sänkte sig natten och vi försjönk i viktiga saker som Yatzy och Alfapet!
-------------------------------------------------------------------------------------------------Skateboardramp i Älmhult.
