Inte lätt att ha träff mitt i middagen, men eftersom jag har en mycket förstående make fick jag middag på altanen, radion bredvid och ingen som störde. Jag ska inte påstå att jag känner Andreas på något sätt, det vore förmätet av mig, men vi känner till varandra. Han är valberedning och har bett mig vara ordförande i Riksteaterföreningen, vi stannar artigt och pratar väder och kanske hund... om vi råkas och jag har faktiskt fått lov att intervjua honom om kroppsspråk i en uppsats jag gjorde. Ändå har jag en bestämd uppfattning om denne man, eller pojk, herregud född på 70-talet, han är knappt torr bakom öronen.
Sommarpratet idag förstärkte min uppfattningar, jag tycker ärligt att det är ett geni i ord vi har i Uddevalla. Tänk att kunna uttrycka sig på det viset. Rolig och eftertänksam, smart och lite anklagande. Brevet han läste till samtiden fick mig att känna mig väldigt sorgsen, kanske för att det kunde varit jag, om jag haft alla de fina orden, som sagt samma sak.
Maken och jag pratar ofta om det där, alla ska ha det bättre, senare, skyndar sig förbi nu och hinner inte andas. Vi har sedan länge hamnat i bakvatten på flera av våra vänner som seglat iväg mot nya mål, kvar står vi och önskar oss bara lite lugn och ro, lite omtanke och vänlighet. Jag hade fördommar om musiken, och ja den hade jag inte valt, fast... måste erkännas, den klädde pratet.
Telefonsamtalet till sig själv, i en tidning hade det hetat faktaruta, var roligt, böcker och personer jag aldrig hört talas om, men det förvånar mig inte. Kultur är säkert ett intresse vi båda delar men dess vägar är outgrundliga. Fast den där Oskar med rosa måste jag kolla in, det var en bok:-) Nyfiken är jag.
En låt skulle jag valt med, samma alltså, Änglamark av och med Evert Taube, Den skrev Evert i samband med miljöförstöring i området han bodde i Stockholm och sången blev ett kampsång för miljörörelsen. Det tycker jag är cool, dessutom är låten väldigt bra. Men sommarprata det får jag fortsätta drömma om, jag anmälde mig för ett par år sedan men det vart inget gensvar alls på min anmälan. Just då var jag uppmuntrad av mina guidningar och att jag fått mycket beröm för min röst när jag talat, dessutom kändes det då som angeläget att prata om hur och varför man skall engagera sig, låta sig brinna och vilja vara med och påverka. Nu känns inte det lika viktigt och jag sökte inte i år.
En träff via radion med någon man nästan känner är inte så illa det heller, i synnerhet när texterna är bra och delvis får en att skratta och gråta.
Har skrivit om Andreas förut:-)
Nobelpristagaren
En herde för lite
Publikfriarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar