Att stå på egna ben.

Efter snart ett år i rullstol och eller på kryckor, är längtan att gå stor. Efter sjukgymnast besöket IDAG provade jag mina vingar, ehe, ben;-)

Penicillinet var slut redan i helgen, visst är han makalös min doktor. 250 sprutor istället för 25 och för lite penicillin! Undra hur han räknar. Dessutom fick jag avgift på receptet, gissa om jag skall vara arg imorgon och slåss bara för sakens skull!!

I all fall betydde det här att jag var tvungen att komma till apoteket. Tog bilen till Torp och avgjorde att apoteket ligger tillräckligt nära för att jag skulle våga gå med kryckorna, rullstolen fick stanna i bilen. Det gick bra, fanns ledig sittplats när jag väntade på min tur. Var väldigt nöjd efteråt. Avstod att köpa mjölk som vi egentligen behövde, insåg att det inte skulle fungera, men ändå....

Imorgon skall jag till NÄL, stygnen skall tas. Jag vill ha förnyade recept och kanske en röntgen, jag känner plåten i benet, frågan är om jag skall göra det?! Frågan är också om jag skall gå eller ta rullstolen?! Det är fruktansvärt långt från parkeringen och in till ortopeden. Dessutom är jag orolig att det gör ont i benet när doktorn varit där och rotat. Å andra sidan är det snö ute. Jag klarar aldrig rullstolen på kullersten med snö! Det är ju själva den att man skall behöva planera och oroa sig ett dygn för att lösa ett läkarbesök!

Ett väldigt trevligt beslut har vi tagit maken och jag. Vi skall gå på julbord i år! Det är säkert 10 år sedan jag betalade ett julbord själv senast!!
Gustafsbergs Badrestaurang har familjejulbord på söndagar, det skall vi ta! Sonen har aldrig varit på julbord, det känns som om vi vill visa honom vad det är! Mitten på december hoppas vi att det finns plats, då har jag kommit längre i träningen och kanske helt kan stå på egna ben. Hur jag ska lösa det och vilket ben jag skall stå på imorgon, det återstår däremot att se!!