Dan före dan och bästa julklappen mottagen.

Gårdagskvällen blev ett improviserat julbord. Sonen den äldre med flickvän kom förbi och firade jul med oss och framförallt kanske, lillebror. Lillebror och jag förärades med julklapp som inte skulle öppnas på julafton. Då framgår det ju inte om vi blivit glada tycktes tanken vara. Klart vi blev glada. Min hade valts med hjälp av flickvännen förstod jag. En brosch som dessutom matchar ett par örhänge jag har. Lillebror fick mer vapen till sin samling, han håller ju på med rollspel och de är vadderade vapen skyndar jag mig att tillägg. Att de letat reda på rätt sort var imponeraden, det tycker till och med jag är svårt. För mig var bästa julklappen att de kom förbi och tillbringade åtskilliga timmar i lugn, ro och harmoni. Mycket pratat blev det men också många skratt och gamla minnen. Känner igen mig i min mor som gärna minns förr när barnen var små. Roliga kommentarer och händelser staplas på varandra och flickvännen tycker sonen den äldre är så gullig. :-) Som vanligt är det en fröjd att se sönerna yngre och äldre tillsammans. De har i mångt och mycket samma busiga sätt, älskar att trumfa över varandra med roliga historier, gärna så mor i huset rodnar...

Idag ska jag inhandla det sista vi behöver för äggost och annat. Motrorvärmaren sitter redan i. Jag hör till dem som inte handlar på julafton Inte mest för personalens skull, mer för min egen. Vem väljer att åka till Torp och shoppa på julafton... apropå en insändare idag om butiksanställdas jular.....
Funderar på att hinna med museet en sväng också. Flera nya utställningar och hantverk. Jag brukar unna mig något därifrån. Inte fullt så kallt idag, så det blir behagligare att röra sig ute. Med kvällen igår i färskt minne blir nog allt lite lättare idag:-)

Slutnotering från julbordet.

Lite pepparkakor kvar i burken, i övrigt all mat uppäten. En burk rödbetssallad gick verkligen inte att göra någonting med, den fick jag kasta halvfull. Annars åt vi upp varenda smula. Inte kasta något är ett av årets nya miljömål. Det är klart att familjen knotade när jag för tredje gången på kort tid sa att det skulle bli revben. Jag löste saken med en god gräddsås, äpplemos på talriken och kokt potatis. Som nytt fast gammalt:-) Köttbullarna har hamnat både på macka och serverats till stuvade makaroner. Skinkan tog slut på ett kick. Jag har lärt mig att minskningen vi gjorde inte var stor nog, det hade gått åt mindre. Å andra sidan hade vi mat länge. En halvfull burk med rödbetssallad till spillo.
Ingen dålig slutnotering från julbordet.

Julaftons morgon.

Sov ända till 06.45 i morse! Härligt. Kom inte i säng förrän vid midnatt så det är kanske därför. Vi hade uppesittarkväll och det var så lyckat!! Jag hade ju känt en enorm lust att planera och laga mat, en glädjande känsla.

Roligt att duka fint!

Lax och melonsalladen är så vacker! Hoppas någon från båten Byfjorden läser min blogg så de ser att jag använt boken. Hade försökt samla lite plockmat, juligt men inte från julbordet. T.ex. Grönkålspaj med valnötter, aldrig trodde jag att grönkål kunde vara så gott! Detta blir en favorit som får vara kvar i framtiden, receptet finns i Vinterkalas av Hannu Sarenström. Till maten drack vi Mumma som vi blandade vi bordet. Smakade mumma-)

Äggosten blev så BÄST!! Den behövde jag sannerligen inte skämmas för. Jippi! Nu skall jag koka gröt så börjar julaftonen även hos oss!

Ta bort prinskorvarna och bara vara egoistisk.

Vi skall vara själva på julafton, det är självvalt. Vi funderar på det optimala julbordet, och hur man anpassar det för tre personer. Köttbullarna är klara;-) Honungsglaserade revben en självklarhet, likaså den ekologiska skinkan griljerad med apotekets senap. sedan är det ont om idéer! Vad är viktigt?? Jag som älskar charkvaror vill ha påläggskorvar att skära stora bitar av och frossa. Maken kall Dansk rödkål......Frågade sonen igår och det är köttbullarna och skinkan som är viktiga säger han. Prinskorv då fråga jag, nä det gillar jag inte! Hoppsan första julen någonsin utan prinskorv. Jag överlever säkert:-) Skall åka till charken på söder och kolla om det finns svenskt lamm, såna där små kotletter med benen kvar stekta i ugn med massor av vitlök och mynta det vore något. Vill inte ha lamm från Nya Zeland som ICA säljer, svenskt annars får det bli prinskorv i alla fall;-)) Måste komma på något med potatis också, ingen av oss äter Jansson, vanlig potatisgratäng kanske. Lite konstigt att bestämma helt själv utan en enda gäst att ta hänsyn till! Bara vara egoistisk!

Postanställdas missade julbord.

Jag missar förvaltningens jultillställning i år. Inte för att den är indragen;-) jag är upptagen. Vi har första träffen i bokjuntan den kvällen och det är viktigare!! Har slitit med onåd ett tag nu, vill inte missa eftersnacket!

Jag sörjer inte med andra ord. De postanställda däremot verkar ju missa sitt julbord, men jag undrar om det är något att sörja. Är inte firmafester årets nedköp;-) Det går ju bland annat till så här! Jultomten är faktiskt död.

Att stå på egna ben.

Efter snart ett år i rullstol och eller på kryckor, är längtan att gå stor. Efter sjukgymnast besöket IDAG provade jag mina vingar, ehe, ben;-)

Penicillinet var slut redan i helgen, visst är han makalös min doktor. 250 sprutor istället för 25 och för lite penicillin! Undra hur han räknar. Dessutom fick jag avgift på receptet, gissa om jag skall vara arg imorgon och slåss bara för sakens skull!!

I all fall betydde det här att jag var tvungen att komma till apoteket. Tog bilen till Torp och avgjorde att apoteket ligger tillräckligt nära för att jag skulle våga gå med kryckorna, rullstolen fick stanna i bilen. Det gick bra, fanns ledig sittplats när jag väntade på min tur. Var väldigt nöjd efteråt. Avstod att köpa mjölk som vi egentligen behövde, insåg att det inte skulle fungera, men ändå....

Imorgon skall jag till NÄL, stygnen skall tas. Jag vill ha förnyade recept och kanske en röntgen, jag känner plåten i benet, frågan är om jag skall göra det?! Frågan är också om jag skall gå eller ta rullstolen?! Det är fruktansvärt långt från parkeringen och in till ortopeden. Dessutom är jag orolig att det gör ont i benet när doktorn varit där och rotat. Å andra sidan är det snö ute. Jag klarar aldrig rullstolen på kullersten med snö! Det är ju själva den att man skall behöva planera och oroa sig ett dygn för att lösa ett läkarbesök!

Ett väldigt trevligt beslut har vi tagit maken och jag. Vi skall gå på julbord i år! Det är säkert 10 år sedan jag betalade ett julbord själv senast!!
Gustafsbergs Badrestaurang har familjejulbord på söndagar, det skall vi ta! Sonen har aldrig varit på julbord, det känns som om vi vill visa honom vad det är! Mitten på december hoppas vi att det finns plats, då har jag kommit längre i träningen och kanske helt kan stå på egna ben. Hur jag ska lösa det och vilket ben jag skall stå på imorgon, det återstår däremot att se!!

På språng

Det känns som om jag sprungit i två dagar nu. Fast jag vet inte vad jag springer för. Kanske man ska springa omkring lite grann så här i julveckan, för att se lagom stressad ut....

Igår kastade jag mig från Spinningpasset, som för övrigt gick precis som vanligt. Bra alltså. Skönt att det är över, gillar inte avslut..
I alla fall, direkt därifrån till kulturskolan, jag hade fått löfte av vår saxlärare att han skulle kolla på saxen. Den kärvar och det är missljud. Men innan vi åker extra till Göteborg vill vi ju veta att det inte är något busenkelt.

Han kom direkt på vad det var, en klaff som inte lyftes vi ett speciellt byte. (jag fattar inte heller) man trodde det kärvade och behövde smörjas lite. Han börja de skruva och pilla. Det blev nog mer jobb än han räknat med. Han fick dessutom be en av kollegorna om hjälp. Men skam den som ger sig, verkade de tycka. Det tog en hel timma, 2 personer som pillade, för det var pilligt. Men nu fungerar saxen. Jag är så tacksam! Vilken servicekänsla!!! Inte hade de någon som helst andledning att hjälpa oss, det är dessutom jullov och vi ska inta vara på skolan och ha lektion.

Direkt därifrån, hem och fixa käk, göra sig i ordning och sedan julbord.

På julbordet sjöng jag Kulturskolans lov, högre än vanligt.
Julbordet ja, det var också en historia. Lite konstigt att vara med folk man egentligen inte känner, men det var trevligt. Eftersom vi sitter i samma nämnd saknas ju inte samtalsämnen. Däremot minglade jag dåligt. Usch, jag är ju inte blyg egentligen men när det är tajta arbetslag som pratar och har roligt, vad skulle det tillföra om jag försökte prata med dom.....

Tror jag ska försöka få till lite av de där studiebesöken jag är berättigad till! Måste ta reda på hur det fungerar, för det vet jag faktiskt inte.

Julbordet som sådant var okej, varken mer eller mindre. Jag saknade några saker, och jag tycket att några saker inte hörde hemma där. Precis som det ska vara!! Försökte komma hem i en timma, men en av dem som åkte med mig var väldigt aktiv i kareoken, så jag kom inte hem riktigt så tidigt som jag brukar.

Kan berätta att jag ALDRIG sjunger i kareokemaskiner, i alla fall inte offentliga sammanhang. Jag gillar sjung, sjunger mycket, kanske hellre än bra. Men att då utsätta sig för en maskin som har förbestämd tonart....... jo, jo. ni kan ju försöka vara alt som jag och sjunga i Afzelius F. Det går bara inte. I så fall skulle man få leta efter kvinnliga sånger i häftet, det blir för avancerat.
Har däremot gjort detta jag just påstår att jag inte gör, i små trygga sammanhang....

Nu ska jag faktiskt fortsätta springa, har börjat med att i dag på morgonen handla det sista för julen Maken hade tagit förmiddagen ledig för att hjälpa mig. Skönt. Därefter har jag kört bilen genom en tvätt. Nu ska jag till stan och köpa Vörtbröd från Saltåkvarn, ska till fiskbilen och inhandla för 2 middagar också. Sedan hem och laga mat och ta emot skolgossen. Därefter ska jag träffa en vän på café och ta igen hela höstens skvaller. På cafét ska jag dessutom köpa kaffe med mig hem, det är så fantastsikt gott, de de har.

Så mina tankar om privat sjukvårdsförsäkring, nedläggningen av Häljerödshemmet och svenskt näringslivs senaste reklam. De får jag blogga om när jag inte är på språng:-)