De goda samtalen och nya vänner.

Nu har tjejerna gett sig av. Thet är uppdrucket och mackorna slank ner. Jag fick beröm för brödet, det var verkligen gott. Att baka när någon kommer är en god vana. Det är också alltid mycket uppskattat. Boken var lite svårpratad. Tvärt emot vad jag trott så var det ingen som var frälst och läste lovsång över Ranelid. Mer kändes det som om vi försökte hitta bra saker i boken och författaren. Vi återkom ständigt till att han upprepar sig, det går för långsamt. Lite intressant också när vi kom att prata om Ranelids kvinnosyn. Han vill nog uppfattas och kallas feminist, vi tror han är mansgris. Att sätta kvinnor på pedistal och ständigt målande beskriva kropparna med stora bröst och rumpor, det är inte sunt. Vi ville gärna tycka att den här boken varit bra. David Puma hade förtjänat det, men vi tyckte den var ganska menlös. Det hade varit roligt att bli imponerad!

Nu saknar vi inte samtalsämne ändå. Vi avhandlar Federleys drogsyn, politiken i stan, Nu-sjukvården och en hel massa annat. Det är väldigt roligt att den här gruppen direkt föll så väl ut. Vi har inte bara lyckats med det goda samtalen, det känns som om jag får nya vänner.