Får konstatera att inte ens en träff med bokjuntan skingrar mina tankar. Blev förtjust över att boken jag valt verkligen gripit tag i alla. Det blev bra samtal. Samtal om kvinnokraft, vackert språk, äkta kärlek och eländiga män. Om förr och nu. Mycket vi tror hände förr händer också nu. Intressanta samtal. Jag kan ändå inte fullt ut vara aktiv känner jag. Tankarna far iväg. Tror ni inte att jag pratade om Försäkringskassa. SKIT det skulle jag inte. Känslan av att inte ha en strategi om det blir ett nej den 24:e är frustrerande. Inte konstigt sa de kloka medsystrarna. Jag har levt i alarmberedskap så länge att strategierna är slut. Synd att jag låter det påverka mig så. Inte roligt att se fram emot födelsedag och midsommar med den här snaran runt halsen. Får jag ett nej vet jag åtminstone vad jag skall förhålla mig till. Nu är det jobbigt. Hur jag än anstränger mig finns inte glöden.
Jag är helt enkelt inte glad.
6 kommentarer:
Det är bara rent för djävligt att det skall behöva vara så här! Är det inte sånt här vi ska ha våra skattepengar till, att man inte ska behöva bekymra sig så himla mycket om sin försörjning när det drar ihop sig till åska med hälsan?
Men det är faktiskt helt okej att inte vara helt fokuserad varje träff, det har jag inte heller varit. Men, det är inte okej att du börjar göra som jag - ta ut allt elände i förväg. Snälla, bestäm dig för att bara oroa dig en halvtimme på midsommarafton och födelsedag, och när det börjar surra i tankarna efter den tiden så får du säga till dig själv att, nä jag har redan lagt den tiden idag på detta som det får ta ifrån mig.
En teknik jag en gång lärde mig men nu tycks glömt bort, ska försöka leva upp till detta en själv!/Anna
Vet du, du måste lära dig släppa oron för framtiden! När det såg som sämst ut för mig efter handelsträdgården var jag så stressad och kunde absolut inte se någon väg ut ur eländet. Inget jobb, inga pengar och var övertygad om att jag skulle förlora mitt hem och sitta med enorma skulder resten av mitt liv. Att inte ha en strategi för eventuella kommande problem var något jag inte gillade.
Men jag insåg till slut att jag skulle gå under om jag fortsatte att stressa upp mig för något jag inte kunde påverka. Jag släppte allt och lät saker ske vare sig jag ville det eller inte. Inte bara mådde jag bättre, men saker och ting började faktiskt allt lösa sig. Nu sitter jag här igen med alla problem lösta och med en hyfsad ekonomi och kommer inte att sitta med enorma skulder resten av livet :-)
Jag hoppas att du också kan släppa oron, du kommer att må så mycket bättre då.
Christer.
Monica, jo men det tycks vara allmänt vedertaget idag att bara fuskare är sjuka och vi är bidragsberoende.
Anna, jag kan ju alltid försöka men hjärnan arbetar på egen hand. Försöker allt må du tro men lyckas inte.
Christer, jag förstår bara inte hur man släpper det. Klart jag skulle vilja låta bli att oroa mig, men hur sjutton då.Jag får nog vänta in den 24:e och försöka överleva tills dess. Tycker det gått hyfsat förut men nu är det så nära och ändå så långt kvar.
Men jag lovar jag ska försöka. Har ju maken en riktig klippa som hejdar de värsta.
Vill bara skicka en KRAM
/Anna-Lena
Anna-Lena, tack.
Skicka en kommentar