Jag har varit hos min nya tandläkare! Var med sonen ett par gånger och kollade in henne. Han lovade dessutom att hon é bra. Ångesten över att Per slutade har gjort att det dröjt något innan jag kom till skott. Det konstiga var att jag inte kände mig speciellt rädd. Jag inbillade mig att min hysteriska rädsla som fanns för 20 år sedan skulle komma tillbaks. SÅ var tydligen inte fallet och med endast lätt huvudvärk gick jag dit idag. Litet samtal om min hälsa och mediciner. Väldigt många röntgenplåtar och så undersökning. Jag blev riktigt förvånad när jag upptäckte att jag inte höll på att få panik. Inte heller höll jag andan som jag så klassiskt gör annars. Eftersom jag har artros i mina leder klämde hon och kollade käklederna noga. Hoppla, jag hade inte tänkt på att det kan sätta sig där också.
Inget hål, ingen karies, men! Jag har en fraktur på en tand. Hur är det möjligt?! Behöver lagas naturligtvis, jag blir så trött. Fraktur på en tand.
Det är väl ändå, TYPISKT MIG!
Visar inlägg med etikett Artros. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Artros. Visa alla inlägg
tisdag 2 juni 2009
fredag 7 mars 2008
Hur mår jag?? hur jag mår!
Det har kommit lite frågor om mitt tillstånd, eller mina skavanker som jag valt att kalla dem.
Så här kommer en liten uppdatering ;-)) September 2003 drog en patient bokstavligt talat av mig min axel. I början förstod ingen hur allvarligt det var. Tyvärr, ´å det är svårt att förstå när man ser mig idag, så var jag så vältränad att axeln inte gick av, den blev uttöjd kan man säga. Hade jag varit mindre tränad hade den gått av och varit operabel, nu var den inte det. Diagnosen är Plexusskada, det är alltså ett stort nervcentra som styr hela höger axel, skuldra, bröstkorg, arm, som är förstört.
Nu snart 5 år senare med ett ganska krångligt förlopp bakom har jag fått klassat arbetsskada och man har bedömt invaliditeten till 20 %. Rejält nedsatt rörelseförmåga, kraftlöshet och ständig värk.
Aug 2005 small det till i knät. Det var på ett spinnpass som jag ledde så jag trodde verkligen på en skada. Men undersökningarna visade Artos. Grav artros, inget brosk alls kvar, knäskålen vilar på benen, inte undra på att det gör ont. Eftersom jag är för ung!!!! (såg ni?) för protes väljer man att göra en osteotomi. LÄS HÄR så får ni en förkaring.
Blogguppehåll flaggade jag för, men kvicknade till i hjärnan fortare än jag trott...
Operationen gick över förväntan, men ibland tycker jag det är tur att jag vet det jag vet!!
Jag har alltså minst 4 veckor kvar i total stillhet, det oroar mig mer än att benet värker.
Utöver det så toppade jag det hela med att totalkvaddabilen i januari 05, då fick jag ryggsmärtor som aldrig gav sig och aldeles innan jul 2007 fick jag diagnos, kotkompression. det värker också ständigt och gör att jag inte kan sitta, stå eller gå långa stunder, måste liksom växla läge om ni förstår vad jag menar.
Nu funderade jag väldigt länge på om detta var utlämnande på något sätt, men efter att ha läst flera gånger och väntat en stund, så tycker jag inte det. Det är ju inga familjehemligheter, snarare svar på frågor.
Som ni märker väljer jag att publicera, egentligen är min historia inte så märkvärdigt. Jag har världens bästa familj, världens bästa make. Massor av intresse och massor av lust att göra saker. Jag är positiv och har galghumor, det räcker länge.
Så här kommer en liten uppdatering ;-)) September 2003 drog en patient bokstavligt talat av mig min axel. I början förstod ingen hur allvarligt det var. Tyvärr, ´å det är svårt att förstå när man ser mig idag, så var jag så vältränad att axeln inte gick av, den blev uttöjd kan man säga. Hade jag varit mindre tränad hade den gått av och varit operabel, nu var den inte det. Diagnosen är Plexusskada, det är alltså ett stort nervcentra som styr hela höger axel, skuldra, bröstkorg, arm, som är förstört.
Nu snart 5 år senare med ett ganska krångligt förlopp bakom har jag fått klassat arbetsskada och man har bedömt invaliditeten till 20 %. Rejält nedsatt rörelseförmåga, kraftlöshet och ständig värk.
Aug 2005 small det till i knät. Det var på ett spinnpass som jag ledde så jag trodde verkligen på en skada. Men undersökningarna visade Artos. Grav artros, inget brosk alls kvar, knäskålen vilar på benen, inte undra på att det gör ont. Eftersom jag är för ung!!!! (såg ni?) för protes väljer man att göra en osteotomi. LÄS HÄR så får ni en förkaring.
Blogguppehåll flaggade jag för, men kvicknade till i hjärnan fortare än jag trott...
Operationen gick över förväntan, men ibland tycker jag det är tur att jag vet det jag vet!!
Jag har alltså minst 4 veckor kvar i total stillhet, det oroar mig mer än att benet värker.
Utöver det så toppade jag det hela med att totalkvaddabilen i januari 05, då fick jag ryggsmärtor som aldrig gav sig och aldeles innan jul 2007 fick jag diagnos, kotkompression. det värker också ständigt och gör att jag inte kan sitta, stå eller gå långa stunder, måste liksom växla läge om ni förstår vad jag menar.
Nu funderade jag väldigt länge på om detta var utlämnande på något sätt, men efter att ha läst flera gånger och väntat en stund, så tycker jag inte det. Det är ju inga familjehemligheter, snarare svar på frågor.
Som ni märker väljer jag att publicera, egentligen är min historia inte så märkvärdigt. Jag har världens bästa familj, världens bästa make. Massor av intresse och massor av lust att göra saker. Jag är positiv och har galghumor, det räcker länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)