Det har kommit lite frågor om mitt tillstånd, eller mina skavanker som jag valt att kalla dem.
Så här kommer en liten uppdatering ;-)) September 2003 drog en patient bokstavligt talat av mig min axel. I början förstod ingen hur allvarligt det var. Tyvärr, ´å det är svårt att förstå när man ser mig idag, så var jag så vältränad att axeln inte gick av, den blev uttöjd kan man säga. Hade jag varit mindre tränad hade den gått av och varit operabel, nu var den inte det. Diagnosen är Plexusskada, det är alltså ett stort nervcentra som styr hela höger axel, skuldra, bröstkorg, arm, som är förstört.
Nu snart 5 år senare med ett ganska krångligt förlopp bakom har jag fått klassat arbetsskada och man har bedömt invaliditeten till 20 %. Rejält nedsatt rörelseförmåga, kraftlöshet och ständig värk.
Aug 2005 small det till i knät. Det var på ett spinnpass som jag ledde så jag trodde verkligen på en skada. Men undersökningarna visade Artos. Grav artros, inget brosk alls kvar, knäskålen vilar på benen, inte undra på att det gör ont. Eftersom jag är för ung!!!! (såg ni?) för protes väljer man att göra en osteotomi. LÄS HÄR så får ni en förkaring.
Blogguppehåll flaggade jag för, men kvicknade till i hjärnan fortare än jag trott...
Operationen gick över förväntan, men ibland tycker jag det är tur att jag vet det jag vet!!
Jag har alltså minst 4 veckor kvar i total stillhet, det oroar mig mer än att benet värker.
Utöver det så toppade jag det hela med att totalkvaddabilen i januari 05, då fick jag ryggsmärtor som aldrig gav sig och aldeles innan jul 2007 fick jag diagnos, kotkompression. det värker också ständigt och gör att jag inte kan sitta, stå eller gå långa stunder, måste liksom växla läge om ni förstår vad jag menar.
Nu funderade jag väldigt länge på om detta var utlämnande på något sätt, men efter att ha läst flera gånger och väntat en stund, så tycker jag inte det. Det är ju inga familjehemligheter, snarare svar på frågor.
Som ni märker väljer jag att publicera, egentligen är min historia inte så märkvärdigt. Jag har världens bästa familj, världens bästa make. Massor av intresse och massor av lust att göra saker. Jag är positiv och har galghumor, det räcker länge.
2 kommentarer:
Oj, det var mycket på en gång! Förstår att det måste vara kämpigt, särskilt med värken. Men så länge lusten att göra olika saker finns kvar, så finns det gott hopp! Och en bra familj runt omkring en är ovärderlig. Jag har ju också gått igenom en pärs det senaste halvåret och kan väl säga att jag hållit humöret uppe tack vare min underbara familj men också tack vare många intressen, däribland bloggen! Det gäller att inte gräva ner sej utan ha blicken riktad framåt...
grekland.nu. Jo det är mycket på en gång. Jag följer ju din blogg och vet att deu genomider saker du med. Inte är det roligt men jag brukar säga, valet är att ha det jävligt och låta det vara eller ha det jävligt så bra som möjligt. Just nu fruktar jag att operationen är misslyckad men jag har inte riktigt vågat tänka den tanken klart än!! Ha en bra lördag!
Skicka en kommentar