Partiarbete när det är som bäst.

Maten var nästan klar när mina mina partikamrater kom. Jag hade fått oväntat besök, de kom från plantskolan för att klippa mina häckar. Inte perfekt timing, men det gick. Vi tog mötesdelen först, sedan åt vi och fortsatte prata. Nässelsoppan var fantastiskt god, om man får säga så när man själv lagat... Buffébordet, det nybakade brödet, ja allt fick beröm.
Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast. Skratt blandas med allvar och vi pratade en hel del politik, nomineringar och annat aktuellt. Det är viktigt att vi som styrelse också har roligt ihop. Allt blir lättare då. Man lär känna varandra och samtalen blir givande. Så trots feststämning skulle jag vilja påstå att det vi hade igår var partiarbete när det är som bäst.

Det är stort att nominera någon till politiska uppdrag.

S föreningen har styrelsemöte om en timma. Nomineringar blir det mest av om jag fattat rätt. Senast 25 september ska de vara Arbetarkommunen tillhanda. Jag har flera gånger skrivit här på bloggen, om att vi måste tänka på vilka vi nominerar. Gammal är äldst, men man kan inte räkna med förtroende "bara" för lång och trogen tjänst Nog måste man leverera och visa engagemang också? Sedan kan vi inte bara ha unga som brinner och vill förändra världen...;-) Det är sannerligen ett hedersuppdrag att nominera någon och det gäller att tänka noga. Jag har en kandidat helt klart för mig. Antar att det behövs fler.......Jag tänker så det knakar!

Det finns en första gång för allt.

Dagen fortsatte i stilla mak. Jag blev hämtad frampå eftermiddagen och vi for mot Bången. Herrestads S förening hade medlemsmöte där. Vi skulle bli runtvisade och ha möte i museet. För mig var det första gången på det här museet. Har hört mycket om hembygdsföreningen men aldrig kommit mig dit. Blev som vanligt höll jag på att säga, imponerad över var ideella krafter åstadkommer Så fint skött och så mycket jobb det måste krävas.
Torp, stuga, skolhus, ladugår och smedja. Däremellan massor av gräsmatta, klockstapel och friluftsscen. Vår guide för dagen Valborg Delvret berättade att de önskar yngre människor som vill ta vid och axla ansvaret. Så väl jag känner igen det från andra föreningar. Mitt hjärta gråter varje gång jag ser hus som " behöver mig", började direkt fundera på om jag och maken kunde vara behjälpliga på något sätt. Vi får väl prata om det innan jag slår det ur hågen i alla fall.
Gamla vägstenar hade samlats och jag hörde dem prata om att det fanns fler som borde få flytta dit. En hel vetenskap att förstå dem.

Vyerna är vackra och trots att det är backigt är det ganska lättgått. Man lägger om taket just nu så det är ställningar och lite skräpigt. Ändå ser man vilken pärla detta är.

Vad glad jag är att jag åkte med, tiggde skjuts och faktiskt kom iväg. Det finns en första gång för allt, idag var det första gången på Bången. Något säger mig att det inte var sista.

Vem väljer att vara fattig och sjuk?

(Insändare i dagens Bohusläning. Ligger såvitt jag kan se inte på nätet.)

Vem väljer att vara fattig och sjuk?

Inför förra valet pekade de borgerliga partierna, med rätta, på problemet med att så många människor hamnat utanför arbetsmarknaden. Det är ett stort problem. Ett ännu större problem är att den nuvarande borgerliga regeringen vill ”lösa” problemet genom att skapa ännu större utanförskap! Nyligen har ett stort antal människor fått veta att deras försörjning står på spel och att de, trots fortsatt sjukdom, inte kommer att få sjukersättning eller sjukpension. Människor som påbörjat en rehabilitering och kunnat arbeta på deltid, får nu veta att de måste arbeta 100% eller inte alls. Ett stort svek mot en grupp människor som trodde på en ny chans att komma in på arbetsmarknaden.

Att A-kassans nedmontering inneburit stora problem, nu när många går ut i arbetslöshet, verkar ha tagit regeringen på sängen. Att sjukförsäkringen nedmonteras har ännu inte slagit till med full kraft men nu kommer de första utförsäkringarna och vi kan med rätta prata om utanförskap.

När riksdagsman Staxäng pratar om att många blivit varse att det finns en bortre gräns, så innebär det att människor ställs inför att sälja hus och hem, leva på sparade resurser för att sedan vända sig till kommunen och be om försörjningsstöd. Är det verkligen det sätt på vilket man bäst hjälper människor tillbaka till arbetslivet? Är det ett sätt att stryka människor från listan över sjukskrivna och sjukpensionerade och på så sätt låtsas som att de inte längre finns?

Vi kan inte stillatigande se på och låta försäkringskassans regler bli så snäva att stora delar av de människor den är till för lämnas utanför. Det fåtal som utnyttjar systemen skall naturligtvis kontrolleras och fällas i laga ordning. Låt oss inte luras av den retorik som den borgerliga regeringen använder, där man misstänkliggör människor för att vilja leva på våra trygghetsförsäkringar. Vem väljer aktivt att vara fattig och sjuk?

Anna-Lena Heydar
Simone Olofsson
Herrestads Socialdemokratiska förening