Bo på Bassholmen i vår?!

Uppdaterade hemsidan för Uddevalla Naturskyddsförening när jag ser att flera helger i vår är lediga på Torpet Sandvik! Mitt paradis på jorden. Vill därför tipsa er om detta tillfälle. All information finns på nätet och vill man veta mer ringer man Jörgen eller frågar mig. Vi hyr ut till alla men bäst pris har de som är medlemmar i Uddevalla Naturskyddsförening. Passa på, det är beroendeframkallande:-)

En givande mässhelg.

Vad roligt att se att du går! Så lät den vanligaste hälsningsfrasen denna helg. Faktum är att jag behöver det som en påminnelse. Fort har jag glömt hur det varit och blivit frustrerad över hur det är. Så ja, det är roligt, jag går. Att resa ensam till mässan är inget som helst bekymmer för väl på plats har jag "trädgårdsvänner" jag umgås med dagligen på nätet. Det blir fantastiska återseende och nya möten. Det slår aldrig fel, dem man "klickat" med på nätet är lika fantastiska I R L. Vi har mötesplats inne i mässhallen och har, i alla fall de flesta av oss, skaffat knappar med våra avatarer, så rätt vad det är möter man någon man känner igen. Verkligen roligt! Själva mässan var som vanligt inspirerande Jag väljer att inte reta mig på krimskramset utan fokuserar på det jag tycker är bra. Sedan gillar ja ju lite krimskrams;-) Eftersom trädgårdssäsongen känns avlägsen var jag inte speciellt sugen på att shoppa plantor. Idéer och inspiration sökte jag, och jag fann den! Drömmen om en pergola på framsidan fortsätter...

Någon grind lär jag aldrig få, men det här var inbjudande.

Så mycket fint man kan göra på en trappa.

Medelhavskänsla. Jag vill ha ett orangeri....

Kanske inte så praktiskt, men rätt kul idé.

Detta är tydligen Skåne och man ser det tydligt sas det bredvid mig:-)

Snyggt och enkelt stöd för hängiga växter.

Jag vill gifta mig! Eller ja visst ja jag är ju gift... Men duka fint och ha gäster kan jag väl få...

Härliga idéer att bara ta rakt av.

Balkongtävlingen, denna fick min röst.

Rostiga plåtkanter har jag redan, bara växthuset som fattas...

Går att få hur små som helst.

Praktisk med detta som baksida.

Här shoppade jag loss!

Tog en bild för att inspirera maken som så gärna vill ha grönsaker.

Lite läckert tycker jag att det är.

Snygga krukor att göra till påsk. Jag som älskar udda koppar. Underbart med alla dessa idéer, bara att ta dem man gillar och inte bry sig om andra. Jag kommer hem med massor av idéer för upphöjda rabatter. Plötsligt ser jag utan sorg att vi kan ta bort rabatterna på framsidan för att ersätta med dessa mina nya idéer.

Sannerligen har det varit en givande helg.

Som jag längtat!

Det kan alltid bli värre är mitt och familjens motto, då förstår ni ungefär hur optimistisk jag är.... Nu plötsligt faller pusslet på plats. Bit för bit fyller luckorna och själen får ro.
Från att inte ha vetat vad som händer med jobb, arbetsträning eller sjukskrivning fick jag plötsligt alla besked på en dag. Nu vet jag, arbetsträning 6 månader till. UNDERBART, då hinner jag få min arbetsplats anpassad och prova på riktigt. Kan lugnt påstå att detta var ett efterlängtat besked.

Efterlängtad är också vårens ankomst. Jag får rapporter om staren, lärkan och tofsvipor ja till och med strandskata, alla har jag missat men idag på min jakt efter någon av dem såg jag i alla fall att isen gett vika vid Unda/Mollön där jag brukar promenera. Tills dess mina efterlängtade årskryss dyker upp nöjer jag mig med allt som sticker i rabatten:-) Det är snart mer grönt än brunt.

Passar förfärligt bra att då packa väskan och åka till Stockholm, Älvsjö, för att i dagarna tre vara på trädgårdsmässan. Det är 2 år sedan jag var där, då på kryckor. Tänk vilket lyft att kunna gå! Att gå utan kryckor innebär att jag kan shoppa och bära kassar:-)) Gissa om jag längtat!!

Vårdagjämning.

Ingen snö kvar i rabatten. Det mesta nedklippt och bortstädat. Det grönskar och gror på många håll i rabatten. Tyvärr är också första snigeln sönderklippt.... Men vårdagjämning är en välkommen dag.

Sköna söndag.

Har sett solen gå upp och gjuta mod i min ömma kropp. Började precis drömma om kaffe på altanen med solen i ansiktet när det blev grått. Nåväl, det blir väl vår imorgon istället...

Är fantastiskt nöjd med hur allt förflöt på Folkets Hus igår. Det var trångt och mycket folk men det flöt på bra. Att öppna upp yttre entrén och också tända upp och öppna en trappa upp gjorde att en del drog sig ditåt. Är så stolt över att styrelsen tillsammans med folk från Folkets Hus skötte logistiken, kaffet och alla information, hela tiden med ett leende på läpparna.

Sven Wollter var som vanligt fullkomligt lysande och jag undrar redan när vi kan ta hit honom igen;-)

Tänker vila idag. Det blir en hemmadag. Jag har lagt fram en stor skinkstek och riktigt längtar efter att laga mat på riktigt. Hade en fantasi om trädgårdsarbete, men frostlagret avskräcker måste jag medge. Kanske kan vi åka iväg med kaffe på termos för en skön promenad lite längre fram på dagen.

Har börjat dagen med att söka en utbildning. Ingen lång, bara en vecka, men väl så viktig. Känns lite konstigt eftersom jag inte vet vad som händer från 1 april. Har jag ens något att ta ledigt ifrån för att gå en utbildning.... Ska ägna delar av morgondagen åt den frågan. Men idag tänker jag bara vara. Tänker att jag är förtjänt av en skön söndag. Avslutar med en bild som ger hopp om livet. Tagen på trappan på Uddevalla Folkets Hus igår:-)

Jag vill, jag vill, jag vill......

Klarade ganska bra av de 2 tuffa dagarna på "jobbet". Är naturligtvis både trött och sönderbruten, men också nyfiken på hur lång återhämtning jag behöver. Så även om det kan verka korkat att anstränga sig så är det enda sättet att prova på riktigt. Jag har haft fyra sömnlösa nätter, värt att fundera på om det är okej. Det föder också tankar på hur man kan arbeta annorlunda, finns det smartare sätt o s v. Mitt nya favoritord är utvecklingspotential och "personalen" ler överseende....
Idag ska jag "påt" igen. Riksteatern kommer med "En dåres sånger" och den ska vara på Folkets Hus. Chefen gör lördagen och jag ska vara hans svans. Lära mig hur man jobbar helg och hur man tar emot ett evenemang. Spännande för nu måste jag hänga med i tekniken och var allt sitter som ska kopplas och användas.
Kommer hoppa mellan mina roller, för vid femtiden blir jag Riksteaterföreningens ordförande och ska rodda ihop all publik. Tur jag har en arbetsvillig entusiastisk styrelse att luta mig på.
Vi har sålt slut så det blir trångt, då gäller det att jobba smart så folk inte blir sura över det. En utmaning och jag hoppas jag lär mig massor att använda framöver.
Vad gäller arbetet framöver vet jag fortfarande ingenting, men jag vet vilka frågor jag ska ställa och de ska jag försöka göra redan på måndag. Det är i alla fall inga som helst tvivel på min ambition. Jag vill, jag vill jag vill..... Men jag inser också att det är lite tidigt att utvärdera så någon annan måste bestämma.

Ovisshet...

Stapplar mellan "jobbet" hemmet och diverse möte. Att du orkar säger en del, men faktum är att om jag sätter mig går luften ur, måste hålla igång, inte tänka. Det fungerar fortfarande tillfredställande med arbetsträningen, men just som jag börjar känna enorma påfrestningar och faktiskt kanske skulle kunna testa och utvärdera, ja då är det slut. Inte vet jag vad jag ska göra, inte vet jag vem som ska upplysa mig. Har pratat med arbetsförmedlingen som säger att visst de kan förlänga, men vad säger då min arbetsgivare? Ja vad säger de? De ska väl säga upp mig såvitt jag begriper, då hamnar jag mellan allt. Jippi...NOT. Jag tror faktiskt jag blir galen. Måste få kontakt med någon som vet, men har idag inte ens en aning om vem jag ska söka.
Ovisshet, jag gillar det inte så enkelt är det. Jag anklagar dessutom Den Moderatstyrda regeringen för det korkade i systemet. Hur kan jag ens behöva vara ovetande 2 veckor innan jag är ur systemet?? Hur har det tänkt, egentligen??

Bilder från Kistamäsan.

En försmak av våren

Har tagit bilderna ur kameran men inte hunnit sortera, så en försmak är vad det blir:-)

Mot El Stockholmo.

Det är längesedan det var så glest mellan inläggen som nu. Förklaringen är årsmötestider samt utbildningar för nya politiker. Det känns som om jag knappt är i hus... Men maken och jag har suttit en timma och synkat almanackor idag och vi ser en ljusning. Det kommer att lugna ner sig. Tidigt imorgon bitti tar jag tåget till Stockholm, delvis nöjesresa men faktiskt är det föreningsarbete. Riksteaterns webbreferensgrupp ska träffas. Tur jag tycker det är roligt:-)
Passar på att kolla in Kistamässan och hoppas komma hem med många trädgårdsbilder som väcker hoppet i oss igen.

Med lite vilja....

Kan man säga att jag hittade ett vårtecken....

Eller två......men jag tycker det är tunnsått!

Socialdemokraterna får en manlig partiledare.

Ibrahim Baylan avgår. ett av skälen är att det ska vara jämställt i ett feministiskt parti. Att det ska finnas en kvinna och en man i ledningen.
Som jag ser det och som jag tolkar det finns ingen annan betydelse än att man vet att det blir en manlig partiledare och man måste ta fram en kvinnlig partisekreterare.
Ibrahims avgång är inte på något sätt oväntad, men argumenten är, åtminstone för mig, oväntade. Tröttsamt att det kommer såhär konstigt tydliga signaler innan valberdningen sagt något om kommande ledare. Jag blir så stör, det är klantigt helt enkelt.

Idag ska jag leta vårtecken.

Efter att ett hektiskt dygn i Borås tittat på solen genom ett fönster, har jag beslutat att verkligen vara ute och få luft idag. Tyvärr ska det blåsa...det är fortfarande -3, men som solen skiner alla redan måste det ju bli tö fram på dagen. Vet inte om jag hamnar här vid min solsida eller om jag kommer på promenaden, hur som så ska jag leta vårtecken. For genom Göteborg igår och konstaterade att det är barmark. Nästan så man väntade sig en tussilago i slänterna längs E-6. Mina reskamrater skulle hem och spana vintergäck och forshytiaknoppar. Jag blev också entusiastisk men väl hemma såg jag att trädgården fortfarande är helt dold av snö, eller snarare ett islager nu när det töar dagtid. Inte en chans att se något i mina isiga rabatter.
Sälgen tänker jag då. Jag tar en promenad till sälgen i Brors backe och kolla om det kommit några videungar än. Kan passa på att ta några kvistar med hem till marsvinen som är hysteriskt förtjusta i sälg. Något vårtecken hoppas jag hitta....skulle behöva det för själen om inte annat. Det kan väl i allsin dar inte vara vinter hur länge som helst....
Sedan fram på dagen ska jag stänga in mig igen. Partiarbete några timmar på expeditionen, inte det roligaste jag vet men det ska göras och ingår i att man är aktiv, åtminstone för några av oss...andra gör andra saker.
Fokus idag blir alltså inte vasaloppet utan vårtecken, fast vasaloppet kanske kan gillas som vårtecken om det går illa med finnandet på hemmaplan.

Totalt rättslös som fritidspolitiker?

Ännu en utbildningsdag för nya ledamöter i fullmäktige är avverkad. Det är sannerligen mastodontpass de sätter oss på. Glad om jag kommer ihåg en tredjedel av vad som sagts på alla föresläsningar. Hoppas det lagrats på platser i hjärnan som börjar klinga lite när det är dags att veta eller känna igen. Ett av föredragen skakade mig djupt igår. Ja det till och med skrämde mig. Måste prata med min mentor om detta, men jag börjar med att få det på pränt.
Revisionen talade om sin roll. De talade om sitt uppdrag och om att de förtroendevalda har auktoriserade till hjälp, det är ett samspel. Det finns riktlinjer för hur och vad man granskar. Man snuddade lite vid det personliga ansvaret men inte alls så som jag önskat, jag tror nämligen inte många har det klart för sig. Nej här tryckte man på det kollektiva ansvaret. Man berättade också om hur man kan reservera sig mot beslut.
Efter den passusen kände jag mig helt lamslagen.

Att reservera sig betyder absolut ingenting!
Om man reserverar sig, ska man styrka med dokument att beslutet som fattats strider mot något. En förordning, ett mål, en lag, att det blir tjänstefel eller på annat sätt äventyrar något.

Så fullkomligt meningslöst allt plötsligt blev. Jag som varit stolt över att jag såg bristerna i beslutet om inre hamnen och reserverade mig. Skulle det leda till något rättsligt spelar det inte någon som helst roll, jag är lika skyldig.

Detta för att man inte av ideologiska skäl ska reservera sig mot allt (typ) man ska inte kunna driva partipolitik genom att reservera sig sa dom.
Med andra ord är det ett sätt för oppositionen att säga till folket att vi höll inte med i den och den frågan. I övrigt är det totalt tandlöst. Det jag trodde var mitt bästa rättesnöre får mig istället att fundera på om man som fritidspolitiker är totalt rättslös?

Har ni krisat klart nu?

En rapport döpt till Omstart för Socialdemokraterna har redovisats. Jag hör hopp och framtidstro bland mina partikamrater. Själv har på något sätt tryckt på pausknappen, har liksom gått på vänt ett tag och inte riktigt orkat krisa som alla andra verkar ha gjort....
I min värld har vi inte ens sjösatt allt arbete som togs fram i rådslagen, när ska vi göra det? Eller förlåt det ska vi naturligtvis inte. Nu ska de till nytt. Ny partiledare, nytt partiprogram eller åtminstone nya strategier. SÅ bra, då kanske det är dags för mig också att trycka på play igen. Jag tror det är farligt, ja rent av förödande för oss aktiva som lever med vardagspolitiken att under för lång tid matas med teser om kris, dessutom kris inom partiet. Jag har helt saknat lusten att krisa, att gå i cirklar, att leta rötter eller att bekämpar andra inom partiet. Jag har sannerligen andra "fiender att bekämpa". Så om nu alla krisat klart kanske vi kan gå, tillsammans, framåt!?

1+2=5

Jag strävar på med min arbetsträning. Många skratt och dråpligheter är jag delaktig i. Tycker som jag skrev förut att det är väldigt roligt. En ergonom har varit och tittat vad jag behöver för hjälpmedel, om det kommer till stånd blir det ett lyft för situationen med min arm och datorarbete är sådär. Idag börjar min ordinarie arbetsplats söka ny tjänst för mig. Jag känner mig förvirrad och inte helt tillfreds med det, men vet att det är så det måste vara och så det måste gå. Om de erbjuder mig något är det naturligtvis en perfekt lösning på min situation. Problemet är att jag innerst inne känner, varför har ni inte gjort något förut, varför nu? Jo för att de vill säga upp mig. Även om ingen vill bli uppsagd, inte heller jag, så skulle det åtminstone försätta mig i en ny situation. Jag som bara agerar och känner i den stund jag vet vad jag har att förhålla mig till, skulle få något att förhålla mig till.
Men de parallella spåren förvillar mig. Anpassa där jag är nu, vänta på att få återgå till det gamla... Nu gäller det att ha is i magen och inte måla något på väggen. Bara förhålla sig till det jag vet.
Samtidigt planerar jag på nya jobbet och får gardera med att jag kanske inte är här då... Konstig känsla.
Idag tar jag arbetsprövningen ytterligare ett steg. Mina max 18 timmar i veckan ska plussas på med sjukgymnastik. Det har aldrig varit meningen att jag ska sluta med sjukgymnastiken, jag har bara inte fått ihop det sedan jag började arbeta. Benen bär inte som de ska bara för att jag plötsligt jobbar, snarare tvärt om faktiskt. Därför måste jag ta tag i detta. Träning är nu inlagd 2 gånger i veckan. Utan att minska timmarna på jobbet. Ibland är det onödigt spännande......
Jag plussar på och plusar på, får se hur långt jag räcker. Någonstans är väl det själva meningen också, att tänja på mig så jag ser vad jag håller för. Inte alltid roligt och just nu är det en ekvation som får mig att ana bråk;-)