Vi pratade om min oro Syster Yster och jag, på vårt Göteborgsäventyr. Inte är det dödsångest, det var vi överens om. Att jag haft svårt att tänka efter 19 maj beror inte på att jag faktiskt tror jag ska dö då. Inte heller att jorden upphör att existerar. Vi tror det är vad jag orkar förhålla mig till, tar en sak i taget så att säga. Önskar att det vore 25:e nu så jag redan var inne i nästa fas och inte gick här och oroade mig.
Nya faser ska också ett inlägg handla om. Kanske ikväll. Jag har funderat mycket på gamla traditioner, vår kärlek till det gamla och vår rädsla och ibland ilska för det nya. Jag hoppas jag samlat tankarna kring detta ikväll.
Ska inte sitta hemma och vänta på imorgon! Jag har lite ärende på morgonen och sedan ska jag på ett föredrag av en stor idol. Jan Eliasson är i Uddevalla och jag ser mycket fram emot det mötet. Det gäller att fånga dagen, även när man väntar på nästa fas.
7 kommentarer:
Jag känner igen det där med att vilja hoppa över en fas...Men när man ser tillbaka så förstår man att alla faser är nödvändiga. Fortsätt fånga dagen!
Grekland nu - instämmer!
-loa
Lycka till. Alla fel gjordes förra gången, så nu skall du se att det går det som en dans.
Jag håller alla tummar och tår jag har för att dete ska gå bra den här gången.
Grekland, ja det går ju inte att hoppa över valda delar då får man ingen ordning på slutet:-) Jag fortsätter.
Loa, i will:-)
Lae, domkanske vill prova något nytt fel... Nej då klart det går bra.
Anders, tack jag behöver tummar och tår.
Här på Grönland hålls det också både tummar och tår på att allt går bra. Om jag bara kunde, hade jag zappat fram till den 25:e för dig. Kram
Bejla, tummar såväl som tår mottages tacksamt:-)
Skicka en kommentar