Is i magen och på vägen.

Det var faktiskt snökaos i Uddevalla igår. Radion stod på hela dagen och den överdrev inte. Folk frågar sig hur det kan vara så svårt att planera lite snö, man kan ju i norra Sverige och så skäller man på kommunen och på vägverket. Men det är inte varken kommunen eller vägverkets fel att det blir stopp! Man kan inte ploga innan snön i förebyggande syfte... Man kan inte salta bort 20 centimeters snö heller för den delen. Kaosen beror väl på den nonchalans alla med sommardäck står för när de ger sig ut i trafiken. Alla de som orsakar köerna alltså, vilket de är långtradare eller ej. När det redan stoppat en långtradare kommer ju inte ens snösvängen fram... Under snön igår var ett tjockt lager is, kompakt knögligt och svårt att köra på. Jag har dubbdäck och körde väldigt försiktigt. Hade jag inte varit tvungen hade jag aldrig tagit bilen igår. I det ger sig folk ut med sommardäck. Sluta skäll på vägverket och kommunen!!

Oj oj, här sliras det..eller nä det står still. Jag fick smita på insidan för jag skulle av och på mortorvägen.

Jag tog mig till centrum utan problem. Väl där hade jag huvudbry med parkering. Utanför Försäkringskassan finns handikapplats men skulle jag då få fram bilen ur snön en timma senare? Jag vågade inte chansa utan for till p-huset på Willys. Jag jazzade upp för den backen, läskigt. Bättre stå under tak och gå några metar på plan mark. Mötet kändes, ursäkta mig. Fullkomligt bortkastat. Jag fick en blankett som ska skickas till kommunal. I övrigt fick jag på 3 minuter redogöra för de senaste 10 årens skador, mitt tillstånd alltså.

Man pratade hela tiden om att det är så gott om tid för mig. Säger kanske en del om hur andra som utförsäkras har det, men jag tycker inte december är långt bort....

Vi har bokat ett nytt möte. Jag är överlämnad men inte inskriven. Jag fick information om att jag kan gå tillbaks till min arbetsplats med lönebidrag.... Vg kan väl för sjutton ordna en anpassad tjänst åt mig ändå tänker jag och blir på krigsstigen... Ska jag gå på lönebidrag ska det vara hos någon som behöver mig! Vi har utbildningsmöjligheter sa de, men de är riktigt dåligt utbud.

Så rök då den drömmen....... Ska jag börja titta på våra möjligheter? sa representanten från arbetsgivaren. Nej tack sa jag. Om de tittar nu sägs jag upp om 4 veckor. Jag vill att de tittar i mars, då jag haft mina 3 månader med arbetsförmedlingen. Inte för att jag efter detta första möte förstår vad det ska leda till men jag tänker inte tappa hoppet......

Oj sa hon som läste utlåtandet om mig. Har ni aldrig sökt full sjukersättning permanent??

Nej vi har inte det. Faktiskt.....

Summan av kardemumman är alltså att mitt vakuum fortsätter. jag vet inte ett spår mer idag än innan mötet. Får ha is i magen ett tag till.