söndag 23 november 2014

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land, där små citroner gula, de växa uppå strand.....

Upp på strand vet jag inte, men vi såg citroner växa! Och mycket annat.. men vi tar det i rätt ordning. Italien är ett vääääldigt avlångt land.  Vi åkte genom tre årstider på 2 dagar. Från vinter i Nord Italien for vi mot varmare breddgrader och det var läckert att se skiftningarna. Vi for från kala träd till träd med gula löv för att stanna där allt fortfarande var grönt, bar frukt och somligt också blommade. Vi funderade och diskuterade om mycket under de många milen. Åker en motorvägen ner skärmas en kanske av en del från idyllerna och det vi såg var beklämmande. Italien är så som vi tolkar det ett land märkt av ekonomiska kriser och arbetslöshet.Så mycket skräp längs vägkanterna har vi aldrig sett någon annan stans. Sannerligen tyder det på likgiltighet. Så mycket övergivna hus, både bostadshus , fabriker och annat. Nedlagda gårdar och odlingar. Stundom är det riktigt deprimerande.  Motorvägen kostade för övrigt drygt 700 kronor att färdas på. Apropå trängselskatt och avgifter. Enkel väg. Spongano nådde vi vid lunchtid, då hade vi kört genom Leece som är närmsta stad och det  var så rörigt i trafiken att vi nästan smällde av. Vi valde att skratta. De ser ju att vi är turister sa vi lugnande när de hetsiga Italienarna tutade som besatta. Men det vill till att hålla rytmen, de kör fem i bredd när det är trefiligt, och då har de parkerat innanför det. PHU. En överkörd cyklist såg vi faktiskt också, men inga bilolyckor.
 När vi nådde Spongano var vi hänvisade till en grön port. Det gjorde att vi vid den bruna porten trodde vi kommit fel .....
Skylten skvallrade om att vi var rätt men porten var inte grön som i beskrivningen.  Vi irrade runt mellan det som vi uppfattade som 2 små torg. Körde runt kvarteret  flera gånger. Till slut stannade vi ändå vid skulpturen och tog en promenad Kikade in genom en grind och det kändes helt surrealistiskt när jag i änden av en lång allé innan för  ser en figur jag känner igen.
Hannu, en av våra värdar strosar i gången med ett fång blommor. Vi hade kommit rätt! Det blev stora famnen. Vi fick träffa Sanna, vår andra värd och blev visade till vårt rum.Vilken känsla att efter 270-80 mil äntligen vara framme.
 När Hannu och Sanna for till flygplatsen för att möta resten av gruppen kikade vi runt i Spongano.
Och lite i palatsets trädgård.Så småningom kom gruppen och kvällen till ära hade ägarna till palatset förberett vår måltid. 

I den vackra matsalen sprakade brasan och mat tillagad av Alessandro Bacile Di Castiglione åt vi vår första gemensamma måltid och lärde känna varandra.

                                  
Dag 2 startade direkt på morgonen i det vackra köket. Vackert stort beredningskök, men faktiskt ganska svårarbetat. Det var förhållandevis få arbetsbänkar, fler spisar, bänkarna är låga och av någon anledning fanns det lika mycket av det redskap vi behövde en trappa upp.
Trappornas trappa. Vi får i alla fall snygga vader skojades det friskt om. 

 Gruppen är arbetsvillig, det märks att vi har kommit för att vi har ett gemensamt intresse. Vi vill ha ut något av detta. Till varje måltid lagade vi många rätter. Delades i i matlag och jag tror vi alla har jobbat med alla och testat de flesta råvaror på ett eller annat sätt.
 Här är allra första måltiden på det fantastiska Palatstaket. Många fler intogs sedan här. Främst frukostar. Varje rätt får presentation och gruppen berättar vad de gjort och hur. Många gånger förundras vi över enkelheten. Ganska omedvetet är nästan allt vegetariskt. Lite fläsk eller skinka som smakförstärkare ibland, ändå är det inte som jag hör, någon som saknar kött. Luncherna började lagas vit tiotiden och åts vid tolv-ett.....

Middagen åts sent då hade det varit flera timmars arbetspass i köket innan. Mycket handlade också om uppläggning och att det vi åt var en fröjd för ögat. Jag som normalt stupar i säng vid tiotiden fann mig sittande till bords ungefär vid den tiden och länge därtill. Sol, värme, underbara människor och mat gör något med en. Jag mådde så gott där och då.
Mer om Italien, intrycken och maten kommer i nästa inlägg.

lördag 15 november 2014

Igenom ett regnigt Europa.

Jag vet inte om det står så på värst många varor nuförtiden, men det finns skor, väskor, oljor och annat i alla fall. Det vet jag efter att nyss besökt landet en försvinnande kort vecka.
Det började med ett annan blogginlägg. Hannu Sarenström berättade att "Vi har hyrt ett palats" jag läste det och började prata med maken.Efter två "mathelger" på Kinnekulle hos Hannu visste vi att det blir bra, roligt, spännande, lärorikt och intensivt. Vi bestämde oss för att haka på.
Italien är ett nytt land för oss båda, har varit en hel del runt medelhavet men inte i Italien. Området Salento ligger så långt söder ut att det fortfarande i november är sommar (enligt svenska mått). Det var nog också avståndet som gjorde det lite krångligt att flyga. Långa väntetider, många byten och så uppmaningen från Sanna, åk med handbagage, de tenderar att slarvas bort packning sista biten på resan var hennes erfarenhet. Sakta värkte vi fram alternativa lösningar. Det blev till slut så att vi bestämde oss för att köra själva. DÅ kunde vi ju ha hela bagagen full med vin, porslin, oljor, skor och väskor när vi åkte hem.  270 mil enkel resa, men vi bestämde oss för att inte se det som transport utan del av semestern, vi fick tid tillsammans, se vackra resvägar och stanna på spännande platser. Somligt nästan för spännande visade det sig..... Tisdag startade vi här, siktade på Spongano till fredag lunch. Första natten tänkte vi skulle bli ungefär i trakterna kring Lûbeck, så vi körde på. I Tyskland visade det sig vara "ferie", tydligen tar de då familjen och bor på hotell. Vi letade i många timmar innan vi till slut fick hjälp på ett fullt hotell, att söka reda på ett med ett tomt rum. SÅ vi hamnade i Hamburg. Hu det var svårt och vägarbeten mitt i mörka natten när vi skulle hitta hotellet och det var säkert en timma på morgonen att ta oss tillbaks till autobahn, men vi hade ju fått sova och det var god frukost. Något som blir fruktansvärt tydligt en sådan här resa är att världen har problem, miljöproblem, och vi står för dem själva. Säkert hundra gånger tänkte jag -hur många långtradare finns det i världen?. Det är sjukt att se. Det är tiofalt mot vad vi ser här hemma, helt galet.  Jag har läst så många gånger att transportsektorn är ett av våra största hot, inte förrän nu kunde jag riktigt begripa det och få det i ett sammanhang. Nåväl,  Med nosen mot söder drog vi vidare. Vägarbeten, trångt köer, autobahn är verkligen överskattad. Framåt kvällen nådde vi alperna. Kolsvart, snö i vägrenen, hårnålskurvor, nä nu vill vi ha ett stopp och inte köra längre. Hittade på andra försöket ett ledigt rum. Kände oss lite som Stig-Helmer, när det var högst upp, hissen gick till våning tre, sedan fick vi gå en lång korridor och därefter upp för ytterligare en trappa. Känslan fanns kvar på morgonen när vi drog bort gardinerna och snöklädda alper omringade oss.
 Vi kippade nästan efter andan så storslaget kändes det.
 När solen steg och målade topparna i guld, ja då tappade vi andan.
 Innan frukost gick jag runt med kameran, maken tog en rask promenad. Frukosten var god, närodlad och ekologisk. Vilken bonus! Sedan, en timma senare än tänkt satte vi fart mot Italien igen.
Brennerpasset som vi hört så mycket om var lika fantastiskt som alla säger. Däremot vill de ju inte att folk stannar. Det finns inga p-platser eller rastplatser så man kan njuta av vyerna. De flimrade förbi i en aldrig sinade ström av utrop, titta där, titta där. Väldigt höga vägräcken och mycket sly gjorde foto näst intill omöjligt. Första stoppet efter passet blev en av alla dessa kompletta mackar, de har kaffe. Första Italienaren vi handlade av talade svenska. Så det kan bli.
Nu är vi alltså i Italien och det får bli ett nytt inlägg på resten helt enkelt.

måndag 4 augusti 2014

Stopp i lagens namn!

Det räcker nu, ja med att tiden går fort menar jag. Har haft min första semester på T R E ÅR !!!! Och det valde jag denna sommar. Förstår ni hur jag har haft det? Jag är så tacksam att inte livets fokus är min värk och allt annat elände. Jag njuter i fulla drag. Vi har fortsatt som vi lovade i början av sommaren, att Leva livet nu.
Jag har blivit farmor till en underbar liten guldklimp. Det perfektaste bland perfekta. Ni trodde väl inte annat.
Vi har också fortsatt med trädäcket och staketbygget så nu är det faktiskt färdigt! Snyggt blev det också. Vi har hjälp mor att flytta. Vi fortsätter att bada. Äta gott. Sola och åka små utflykter. Häromkvällen skrev jag en lista på måsten i sommar, sådant vi hittills inte hunnit med, den blev oroväckande lång. Tur vi har sommar till i september. Kusten är dessutom lite trevligare efter skolstarten när de flesta återvänt till sina hem.
Lite oförhappandes ska jag också alldeles ensam ha egentid i Falun. Ska köra sonen och några grabbar till en festival, sedan blir jag liksom kvar. Finns till hands men stör inte om de inte vill eller behöver. Nu googlar jag på allt om Falun. Hoppas på trevliga dagar. Har redan insett att de har gott om antik och loppisbutiker. Hoppas killarna reser lätt så det finns plats i bagaget till eventuella fynd.

Inte bara sommaren är lång. Dagarna är långa också. Igår bestämde vi ungefär vid lunch att vi skulle ta en tur till min barndoms Bovall. Jag längtar ständigt dit men har sedan mina morföräldrar dött och huset är sålt, ingen som helst anknytning, mer än minnen. Det är en konstig känsla, att höra dit men inte höra dit. Skönt att vi har nära! Först badade vi på Skomakarudden och jag blev nästan besviken över att jag inte kände någon där. Lite fina bilder blev det i alla fall. 

Därefter for vi till vårt favorittillhåll. Café Olivia. Ligger i Gerlesborg på KKV. Alltid lite spännande eftersom de drivs ideellt och kvalitén på utbudet är varierande. I går var det väldigt bra!
Men vi var liksom inte färdigbadade. Vi åkte till Badholmarna. Trotsade mina knä och höft och "skevade" över broarna och längst ut. Knepig stege i och ur havet men jag är envis som en åsna. Ville jag bada där så gjorde jag det.  Det är obeskrivligt skönt i vattnet. Har aldrig sett folk simma så obekymrat. Ingen rädsla för maneter, det är befriande. Häftigt värre blev det också när havet började "koka!!
Sill i stim som kör upp mot ytan jagad av makrill. Ett fascinerande skådespel.

Vädret slog om och innan vi packade ihop satt vi och skådade hur himlen ändrade färg och alla båtar sökt sig till hamn. 
Vi hann nästan till bilen innan skyfallet kom. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att ha det såhär. Trots att jag har världens roligaste mest utmanande och stimulerande arbete känns just nu semester som det enda rätta. Så Stopp i lagens namn. Det är bra, precis här och nu. 


torsdag 31 juli 2014

Var kommer våra fördomar ifrån?!


Det är Stockholm Pride och fokus på människors lika värde. Det är också fokus på fördomar och oförrätter. En artikel fick mig särskilt att fundera. Att stå upp kräver mod. 
 Speciellt raderna  //Under min uppväxt var mina enda referenser till ­homosexuella Stefan och Kristers skämt om bögar och ­tapetklister. Och svensk tv:s första bögkyss, i ”Rederiet”, som fick SVT att inrätta en krislinje för chockade tittare.

Där vajade inga regnbågs­flaggor. Bögar fanns ­inte, precis som i dag var det något som barn ­ropade efter varandra i skolan.//

Det är här jag börjar tänka på mina och andras fördomar! För vet ni, detta är min och väldigt många andras referenser också! Det finns två sidor av myntet.  Inte bara är det de utsatta och  drabbade. Det är också så att denna "kunskap" styr oss övriga i våra tankar.
Nu gäller inte detta enbart homosexualitet. Det går heller inte att generalisera och säga att ingen har fördomar utan att veta om det, skitstövlar finns alltid.

Nu är homosexualitet ett helt ofarligt ämne för just mig, men faktiskt bara häromdagen lyssnade vi på radio och ett program om sex. Väldigt intressant, det finns saker människor gör som jag är förvånad över, ja jag kan till och med tycka värre saker än så. Fördomar alltså. Men så sa sexologen något så klokt. Han sa att det går att lära sig att en inte behöver ha en åsikt, en behöver bara konstatera att -nej det är inget för mig. Klokt, så det ska jag försöka från nu.

Jag tänker på andra referenser. Helt nyligen blev jag tillsagd att jag på ett inte okej sätt slängde mig med vedertagna uttryck om blondiner.  Om mig själv sa jag : å jag är inte ens blond, då hade jag gjort något korkat. Jag är tacksam att jag blev uppmärksammad på detta mitt sätt att använda vedertagna uttryck. Det innebär inte att jag faktisk tror att blondiner är dumma, det är "bara" någon en säger. 
Roade mig med att googla för att försöka hitta "när blondiner blev dumma" och det fanns faktiskt lite intressant historia. Det är från 1700-talet och Frankrike. 

Inte förrän helt nyligen förstod jag att det är kränkande mot en hel folkgrupp att prata om musik och säga "de har rytmen i blodet". Jag fick alltså vetskap och av det lär jag mig att inte använda det uttrycket igen, även om det naturligtvis inte varit något jag slängt mig med dagligdags. Jag försöker bara rada upp exemplen.

Det är klart att det finns skitstövlar, det finns människor som har normen klar för sig och de som faller utanför är inte vatten värld. Men så finns också dem, såna som jag som behöver uppmärksammas på att jag säger fel saker, eller tänker fel. Lär mig, jag har ett öppet sinne. 

Åter googlade jag och hittade att det 2006 kom en superintressant skrift som handlar om just det jag försöker förmedla. Den heter Utbildningens dilemmaDemokratiska ideal och andrafierande praxis. Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering.

Jag har såklart inte hunnit läsa hela den, men jag har ögnat och det finns en hel del ögonöppnare där. Jag tro jag med detta inlägg egentligen vill en enda sak, döm oss inte, vi är nog ganska många som hoppas att vi är fördomsfria, vi vet att vi inte är det och vi jobbar på saken, men faktum är att vi har åratal av lärdom att ta tag i och göra om till nya perspektiv. För en del började det arbetet för läääänge sedan för andra helt nyss. 

Lite mer fördomar som vi nog inte tänker på?!
- Av fulla och ungar får man höra sanningen. - Får man?
-Smålänningar är snåla. - Är de? jag känner flera oerhört generösa...
-Kommunalare är lata. - Tänk det har jag inte märkt.
- Det finns nationaliteter vi påstår är kriminella.
-Det finns folk vi påstår har mycket kärlek till knivar.
-Vänsterhänta är smartare än högerhänta.
-Jag har hört finländare vilja spy av leda över att alltid bli sammankopplade med Mumindalen.
-Rödhåriga är ilsknare än andra.
Jag vill också påstå att det finns tankar och kanske också talesätt om psykiskt sjuka, Kriminella, Missbrukare, Politiskt aktiva, Sådana som bor på landet, sådana som bor i stan, Religiösa.
Och i skrivande stund inser jag att jag själv ganska ofta är utsatt för andras fördomar för att jag ibland talar om att jag är aktivt kristen. Fördomar för att jag är kristen, vet jag att religion har skapat alla krig i världen? fördomar från andra kristna för att jag inte är nog......

Ni fattar vad jag är ute efter....... vi säger saker som vi lärt oss, och vi behöver lära oss på nytt. Det innebär inte automatiskt att vi vill illa. 

tisdag 29 juli 2014

Lägger en ny titel till de övriga.

29 juli 2014 kommer för evigt vara ett mycket speciellt datum. Det var då det efterlängtade barnbarnet behagade komma. Han hade legat några dagar för länge, det syntes väl på hans torra hud och långa naglar. Men han är den vackraste prins jag sett på väldigt länge. Jag har alltså äntligen blivit Farmor. En otrolig känsla och lyssnar jag på dem som redan har barnbarn blir det bara bättre.

måndag 28 juli 2014

Because you're worth it

Vi fortsätter fånga dagen och suga ur varje sekund, så mycket lycka det bara går. Självklart också blod, svett och tårar. Maken tog tag i projektet och fortsatte göra om framsidan. Med hjälp av en traktor och min bror togs den eländiga Thujahäcken bort. 
15 mastodonter mot en 50 år gammal traktor och 2 envetna gubbar. 
Först motorsåg och tre släpor till tippen. 
Sedan upp med alla rötter och bara det blev ytterligare 2 släp till tippen. Vilken tur trädgårdsavfall är gratis, annars hade våra 10 gånger inte räckt detta året. Efter städ och spol av trottoaren satte han fart vill jag lova.
I den värsta värmen i mannaminne stod han under glödande sol utan chans till skugga och byggde vårt nya staket.

Inte mycket jag kunde göra mer än att leka den perfekta frun ;) Försåg honom med vatten och andra drycker, extra salt, läskande frukter och så mat såklart. Det blir så otroligt bra!
Efter fyra dagars byggande har han  kommit en bra bit på väg men då fick han göra paus.

Vi var bjudna på sommarkalas. För andra gången i år tog vi in på Falkängen och  for sedan till  vår värd för helgen. En sammetslen natt med fest i heta smaker lovades och den tropiska värmen hjälpte sannerligen till. Som alltid när vi är på Kinnekulle träffade vi massor av nya människor, spännande, roliga, smarta, entusiasmerande och inte minst, trevliga. Festen var ett knytkalas och det bars fram fat efter fat efter fat. Otroliga mängder mat.
Trädgården var smyckad med kulörta lyktor och tänk, det gjorde sig.
Det sker något underligt med mig de helger vi är på Kinnekulle. Jag blir inte trött. Hemma vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att inte somna innan 22. På Kullen är 02-tiden inga problem. Någon säger festen, och ja det stämmer ju, men jag blir inte ens trött. Andra säger alkoholen men jag var nykter och körde. Så värst många sammetslena nätter är jag hur som helst inte bortskämd med så jag är tacksam. Dagen efter kvällen före var vi en tapper liten skara som var kvar. Efter disk och städ gjordes picknickkorgar och såväl frukost som lunch packades ned.
Med rester från kvällen före saknades inget!
Sedan blev det närapå en heldag av klipphäng vid Vänern. Vänskapen med de nya vännerna hinner djupna. Skrattet flödade lika mycket som kvällen innan och samtalen var kul och intressanta. Att få lära känna nya människor känns som en stor gåva. Vattnet var underbart, tror aldrig jag badat så varmt i Vänern. Himlen blå och solen lyste självklart. Båtar seglade snyggt förbi utanför.
Vid sådana tillfällen blir jag alltid tvivlande. Kan jag verkligen ha det så här bra. Måste det inte kompenseras med mer elände då..... Någon sitter definitivt på min axel och försöker hålla mig på mattan. Jag bestämde mig alltså för att jag får ha det så bra, bättre också om det är så. Tänker fortsätta leva i sus och dus, skämma bort både mig själv och andra. "Because i´m worth it".

fredag 18 juli 2014

Ett liv i sus och dus!

Vilka dagar vi har och har haft. De goda vännerna har lämnat oss men innan de for hann vi göra lite till av Uddevalla och vi hann med kusten och Göteborg. Konstaterar med tacksamhet att 3 dagar är alldeles för lite tid att visa Uddevalla på. Lite regn gjorde att vi valde en biltur åt kusten också. Spännande med människor som aldrig varit här. Kul att se och höra vad DE såg och lade märke till.
 Först vill vi bara nämna makens 50-årskalas. Ett party utöver det vanliga. Det kom så många vänner. Det blev massor av samtal, presenter, grill & dryck därtill. Första gästen kom kvart i två, sista gick 01.45. Jag är för gammal för 12 timmars party. Men oj så roligt det var!
 Tisdagen hade vi vikt åt Gustavsberg och en tur med Sunningen. DÅ stod regnet som spön i backen. Ändrade planen och tog en tur längs med kusten. Valön visade sig från sin bästa sida med både sol och vind.
 Självklart blev det också ett besök på favoritcafét Olivia. I Gerlesborg på KKV ligger det och vi åt färsk makrill till middag. Sedan hann vi med såväl Sotenkanalen som att bila genom Bovall, Hunnebo, Graverne, ja vi till och med svängde över Smögenbron. Det blev nog mest avskräckande, bilkö ut, bilkö in och trångt om saligheten. MEN vyn över bron är värd en extra sväng.

  
 Onsdagen packade såväl vi som gästerna och drog till Göteborg. Lunch intogs i underbara OSTBUTIKEN sedan blev det snabbstopp i Botaniska innan vi checkade in på Gothia Tower. Några öl i baren efter den ansträngande dagen och så gjorde vi oss klara för kvällen 

 Vi hade bokat bord på /DORSIA ett ställe som är mycket omtalat för sin inredning (om inte annat). För mig som arbetar med ett ganska stort illa tilltygat hus är sådana här besök guld värt. Även om jag inte kan sno en enda av inredningsidéerna härifrån så stärker det mig i arbetet med att verkligen slåss för att det är viktigt. Människor reagerar på färg, form och inredning, det kan till och med vara orsak till besök. Önskar alla förstod det när jag försöker.
 Även här är till och med toaletterna med i inredningstänket. De vi har på jobbet är blygsamma jämfört med dessa men jag gillar det!
Maten var utsökt, trerätters och därtill Champagne. 

Vi började på takterrassen men flyttade in för sista drinken då det blev lite kyligt. 
Kvällen avslutade sedan på hotellet våning 23 och närmre himmelen har vi väl aldrig varit. 
Torsdag tog vi sovmorgon, jag visade min favoritbutik i Göteborg och blev också visad en jag prompt ska besöka igen. Därefter fortsatte vännerna sin semesterresa nedåt och vi for hem för att fortsätta städa och vila. Det kostar på att leva ett liv i sus och dus men oj så kul vi har haft!