Inte rondellen som är problemet.

I dagens Bohusläningen finns en insändare om problemet med att vilja ha rondell vid korsningen Tavelgatan. Skribenten hävdar att stoppljus krävs för att få stopp i trafiken med jämna mellanrum så de som står i kö och vill in i nästkommande rondeller ges den möjligheten. Det är naturligtvis en möjlighet och det är såklart en tanke som kommit till när vi idag skådar problemen

Det som förvånar är att man tänker i så liten skala. Bygg om alla moten, bygg om 44:an, bygg ut motorvägen från Blomsterlandet så fler kommer över bron, gör stadsmotorvägen enfilig 70 eller varför inte 50 väg. Alltså ta ett helhetsgrepp om problemet. Inte har man löst problemet för att man flyttar köerna!!

Plockar fram några bilder som jag använt förut. Så här är det varadag att det ser ut på Riksväg 44.

Spola kröken.

Ibland, stundom, då och då..... när jag läser dagstidningar bland annat. Funderar jag på vad som hände om inte sprit fanns. Så många rubriker om brott i samband med sprit. Så många omhändertagande för fylleri, så mycket resurser som går åt i spritens fotspår.

Det går ju inte att begära förstås...inte ens jag vill avstå ett glas rött då och då. Men nog önskar jag att det låg någon sanning i uttalandet om landet lagom............ Nu är det bestämt dags att vakna och sluta drömma....

En båd e en båd....

Sitter och lyssnar på Radio Väst , Skoob är på kusten och rapporterar från Julleveckan. "Jölleveggå" skulle min morfar ha sagt. Det påminner mig om när jag som tonåring bodde i Karlstad. Skulle med min bästa kompis och hennes föräldrar ta husvagnen och vara i Bovallstrand en helg. Kompisens pappa och min morfar kom väl överens, måste säga att ingen kunde nog annat än gilla min morfar. I vilket fall.. Morfar bestämde efter nattamaten att de skulle fiska dagen därpå. Sätt klocka sa han så hämtar jag dig med "jöllen" innan fem.

De for på sjön och drog massor av makrill. En enorm upplevelse för denne man som var van vid Fryken och Vänern.

Flera år senare berättar kompisens pappa att han inte trodde sina ögon när morfar på morgonen kom i sin underbara båt som sa dun,dunk,dunk, en riktig tändkulemotor. Han hade aldrig hört julle som något annat än optimistjolle. SÅ han hade bävat resten av natten för att ge sig ut i en liten optimist och fiska. Förstår att förvåningen var stor när morfar dök upp i sin pärla:-)

Å för er som nu inget förstår har jag lånat bilder på nätet....

Kan inte riktigt svära på att detta är en optimistjolle, men något däråt, ni fattar liten segelbåt...det var vad han bävade för.

Istället dök det upp en riktig Bohusjolle. Det är inte riktigt sant att en båd e en båd:-)

Barnförbjudet och Idolartist.

Fortsätter med förvåning att läsa om Fjordfestivalen. Hade funderat på att ta dit sonen, ni vet vara lite "på" nu när det händer något. Inte vara så förbannat tråkig helt enkelt....Sonen gillar Calle Kristiansson och vi båda Nordman, tydligen var Calle med i IDOL helt nyss. Har nästan bestämt mig för att offra mig och gå, när jag i dagens tidning läser att minderåriga får komma in på festivalområdet i sällskap med målsman, men klockan 22.00 måste de gå hem. Där stöp mina planer. ALLA uppträde är klockan 23.00!!! Hur tänker de?! Hur ska våra yngre musikintresserade få se liveuppträde??
För mig blir kontraproduktivt med artister från idol samtidigt som det är barnförbjudet. Men det förenklar för mig... Jag tar en tur dagtid, kollar stånden ser om jag kan få en Langos. Allt annat får vara.

Tillägger för att inga missförstånd ska uppstå. Sonen är 13 år alltså ingen "liten unge". Jag själv började gå i Folkparkerna för att dansa och lyssna på musik när jag var 12, då utan målsman....

Lysande eller idiotiskt....

Vet ju sedan tidigare att Uddevallaborna helst går på gratisevenemang. Så jag blir mycket förvånad när jag läser i dagens Bohusläningen att det ska vara depositionsavgift på Fjordfestivalen. 100 kronor som man får tillbaks om man lämnar området innan klockan 18.00.
Om detta kan man säga mycket, min fundering är om det verkligen fungerar. Om jag med familj har 500 kronor att gå på fjordfestivalen för och får lägga det i depositionsvgift, går jag då?
Eller ungdomar som får en hundring eller två och får lämna det vid ingången....
Jag undrar allt jag om detta är genomförbart eller ytterligare ett sätt att ta död på ett evenemang.

Det är inte okej! Inte ens i Uddevalla....

Planerade den barnfria dagen väl. Slog Göteborg ur hågen med tanke på hur otillgängligt det är där. Bestämde oss för en tur på öarna, Orust och Tjörn. Men först en tur in till city där det skulle vara marknad med närproducerat. Jag läste om marknaden i Bohusläningen på morgonen. Parkerade vid Hasselbackshuset för att få "gå" hela Kungsgatan ner till Gallionen där marknaden är. Döm om vår förvåning när det ser ut såhär vid Gallionen. Tog en tur inne också men där är lika tomt. Tänkte och sa till maken att jag måste läst fel, hur kunde jag göra det? Men så förstod jag att fler letade, hörde det på samtalen omkring oss. Räknade snabbt och vi var minst 10 personer som letade efter marknaden. Fick syn på informationsskylten och tog tog mig en närmare titt.... Jo minsann det står där, det är inte vi som har fel. Något är verkligen galet, dåligt skött. Inte ett meddelande eller någon på plats som förklarade. Marknaden fanns helt enkelt inte.
Vi for så till Orust. Ellös var inte det finaste vi såg, men de hade kaffe precis när jag ville ha...Vackrare var det i Skärhamn där jag också för första gången besökte Akvarellmuseet. Kaffe slank det ner även där och en Klingglass.Skärhamn hade utan tvivel den gladaste kyrkan på hela turen.Sundsbysäteri var mer en krigszon än ett besöksmål så vi for snabbt förbi när vi sett hur det såg ut på parkeringen.....Så småningom när hela dagen hade gått hamnade vi på slutmålet, strax utanför Kungälv, och kunde hämta sonen. Så kan en semesterdag gå till på hemmaplan. Men att marknaden inte fanns, det är inte okej, inte ens i Uddevalla.

Att leva i en värld som inte är anpassad.

Ska försöka förklarar varför en del saker i livet ter sig svårare eller rent av omöjliga för mig just nu. Jag hänvisar ofta till rullstolen, men kanske Du tänker, andra sitter i rullstol och kan ju...
Å precis så är det, andra rullstolsburna kan, fixar och gör saker som inte jag klarar av. En förklaring är naturligtvis att jag har ont. När det gör hemskt ont för att man hoppar och far i rullstolen undviker man de vägarna. Utöver det har jag en rullstol som är kass. När man inte blir i rullstol permanent får man en lånestol som är utformad för att passa så många som möjligt. Egentligen vill jag påstå, är det en stol för inomhusbruk.
Framhjulen är stenhårda och små, det räcker att köra på en mindre sten så blir det tvärstopp. För att inte tala om en knölighet i gatan, hål eller upphöjning spelar ingen roll det är lika ila. Om vägen lutar, och det gör det nästan jämt, känns det som om jag ska falla ur. Trottoarkanter eller för all del skarvar mellan plattor och stenar, känns i kroppen som stötar.

Hemma hos oss är det heller inte anpassat för rullstol. Vi har singel på infarten, inte en chans att köra rullstolen där. Tog alltså ganska lång tid innan jag kunde stå på kryckor såpass många meter att jag tog mig till bilen. Trappsteget till huset är för kort, jag får inte plats med rullstol eller rullator, funkar med kryckor men är krångligt.

Inne är det trösklar som det är i gamla 50-tals hus. Jag har smala dörrkarmar så de färgavskaven som blir kvar efter den här sejuouren kan få en att gråta. Köket är trångt, finns inte en chans att göra något där, rullstolen kommer inte närmare än 20 cm från bänkar och skåp, att "jobba" med den distansen är svårt. Badrummet kommer jag in i med rullstolen, om jag backar ut, jag får också plats med duschpall i duschen. Toa kommer jag inte in på, men det är så litet att jag kan parkera kloss intill, ta ett steg och vara på plats. Utöver detta är vårt hus tillbyggt på 80-talet, med en nivåskillnad på ca 15 centimeter. Därför behöver jag två hjälpmedel inne, rullstol och reumatikerrullator, för att det ska finnas i båda "planen". Det blir trångt och bökigt, ett av hjälpmedlen står alltid ivägen.

Tack och lov eller min smala lycka är att jag kommer ut på altanen. Det ger mig en liten frihetskänsla. Försöker förtränga att jag har en framsida som jag inte kommer till och som har fått stå helt orörd en hel säsong...

Att åka och bada, eller ens att ta sig till stranden för att sola och fika är därför inte helt självklart. Det finns badramper både i Skeppsviken och på Mollön. På Mollön är det trappa med räcke, kanske kan jag använda det någon gång innan sommaren är slut. Rampen i Skeppsviken är inget alternativ eftersom jag inte kan köras i med rullstolen. Skulle ändå tro att jag inom kort försöker mig på att åtminstone solbada på Mollön, med makens hjälp och tack vare handikapptillståndet kommer vi hyfsat nära. Fast grus och brant nerförsbacke från parkeringen till bryggan ger mig ont i magen.......Tänker att maken först kan köra mig helt ner och sedan parkera på anvisa plats.

En annan sak jag är tacksam för är den bil vi har. Vi får in rullstolen i bilen. Det är inte självklart i alla bilar. Hoppas det här blev lite tydliggörande (heter det så...?) och inte upplevs som gnäll. Men det är verkligen en sak för sig själv att leva i en värld som inte är anpassad.