Projekt livet tror jag det är.

Har lite dåligt samvete för att bloggen inte uppdateras så ofta längre, kommer inte lova bot och bättring men jag är medveten om problemet. Det är livet som smugit sig på. De senaste åren har jag förvisso varit aktiv men jag har inte arbetat, då fanns det tid på ett annat sätt. Nu är jag fortfarande aktiv och arbetar tiden tar slut. Jag säger konsekvent nej till mer engagemang. Skattar väldigt noga vad jag gör och varför. Det gäller att prioritera rätt i en tid då livet liksom smyger sig på. Eller smyger och smyger de kommer med stormsteg.
Jag kämpar på, somliga veckor är förfärliga i regel det vi hemma kallar "fullmäktigeveckor" då är måndag och onsdag automatiskt upptagna kvällar, gäller att styra bort övrigt då, det lyckas sällan och inte allt för sällsynt är att både tre och fyra kvällar är upptagna just de veckorna. Så vill vi inte ha det.
Nu i februari blev fullmäktige inställt och för mig blev det fria kvällar till skänks, motages tacksamt:-)
Efter en helg borta och sedan full rulle hela veckan är varje ledig kväll viktig, det finns ingen som sköter hemmet om inte vi gör det har vi konstaterat, ingen Inga och ingen Rut...
Låter det gnälligt? Det är inte meningen jag gillar livet och jag gillar det jag är i just nu. Arbetet är stimulerande och jag får otroligt mycket feedback. Med små medel jobbar jag med synintrycken på huset och beröm och kommentarer flödar.
Häromdagen hörde jag t.ex ett par säga till varandra.
- Det blir så fint och det händer något på varje våning, tror du de fått väldigt mycket pengar?!
Jag sa inget men jag ville ropa, nej lika liten budget som förr, bara ny chef.
Projekten fortsätter, såväl hemma som på jobbet och i föreningsvärlden.
På jobbet går jag dessutom en utbildning där projekt är ett måste, kommer hitta tid att sitta med det också det är jag övertygad om. Annars är det just tiden som är en bristvara nu när livet sakta smyger sig på.

Jag kommer inte lämna partiet i alla fall.

Det fanns en kandidat som hade fått mig att begära utträde. Som tur var, för jag ville ju inte gå ur, så föll inte valet på den personen som partiledare.
Den nu föreslagne Stefan Löfven är för mig totalt okänd. Lika okänd som Juholt en gång var.
Jag vet idag och det bekymrar mig att han är förespråkare för kärnkraft , vapenindustri, EU och annat korkat.... Sedan var det ju det här att han var emot kvinnopotter, men någon säger att jag tolkat det fel. Hoppas det.
I övrigt är det ju omöjligt att ha en åsikt om en person man vet noll och ingenting om. Många försöker ändå. Tänk så många förespråkare och förståsigpåare det finns......
Nu är det upp till bevis och jag tycker det ska bli roligt att börja arbeta med praktisk politik igen och slippa ont i magen för löpsedlar och rubriker om svajet i toppen. För nu har det väl svajat klart hoppas jag.

Som vanligt.

Jag känner ingen skillnad! att vara Socialdemokrat nu eller för en vecka sedan. NOPE, ingen skillnad.Min teori att allt inte hänger på partiledaren stämmer alltså. Åtminstone för mig vågar jag påstå helt ovetenskapligt:-)
Det händer helt andra saker i Uddevalla än på Sveavägen kan man säga. Jag jobbar massor, allt för hårt säger en del. Jag ger dem rätt men har också satt en tidsgräns och funderar på lösningar, bra bit på väg.
Riksteaterföreningen har haft premier för vårens program. Startade med Panikteaterns Tid för avgång- en skenbar historia. Många skratt och lite kreepe....
Strax är det Obesvarad kärlek på Östrabo med storheter som Tomas Von Brömsen och Eva Rydberg, ska bli kul.
Idag är det Kultur och Fritidsnämndsmöte, än har de inte lagt ner oss.... Fortsätter kvällen med styrelsemöte. Får inte glömma packa heller, imorgon bär det av till Stockholm igen. Senaste resan blev ju inställd så denna ser jag fram emot.
Ska försöka träffa några gemensamma vänner också så vi kan kramas och fälla en tår över Annaa som inte längre finn på jorden.Med andra ord fortskrider livet och vardagen precis som vanligt.

Första dagen efter Håkan.

Nej jag är inte nöjd över att Håkan gick, som jag skrev i mitt inlägg tidigare ser jag inte att det löser någonting. Man ska förhålla sig till verkligheten skriver och säger jag ofta, så det gör jag. Idag går jag och Socialdemokratin vidare, vi har en tid efter Håkan att ta tag i.
Jag hoppas man backar bandet och tittar på vad som gick fel.
Dessutom har jag en personlig förhoppning och det är att alla vi, ni och jag som är Socialdemokrater, visar att det inte är okej att göra som vissa gjort de senaste månaderna.
I partiets ledning vill jag ha rakryggade människor som inte genom kryptiska kommentarer om tilltro och annat späder på spekulationer.
Jag önskar människor som leder partiet utan kniv i högläge och armbågar likt knogjärn.
Jag önskar en ledning som ser till oss istället för till sig själv och sina möjligheter till egenvinning och makt.
Någon katt och råttalek orkar jag inte med längre!
FLERA borde avgå i spåren efter Håkan.
Jag har kommit så långt i mina tankar och samtalen här hemma att jag idag vet att jag lämnar paritet om en viss person blir vald. Jag hoppas fler än jag genomskådat och inte är lättlurade.
Nu väntar ett hårt arbete framåt och jag måste tillstå att jag längtar efter det. Vi behöver få luft under vingarna och arbeta med politik! Uppåt och framåt är nu enda vägen vänner.
Om efterträdaren har jag en åsikt till. Låt oss välja någon som är aktiv i politiken och partiet. I pressen pratas det om drömkandidater, kandidater som lämnade in för längesedan och bestämt tillbakavisar sitt intresse, Respektera det. Vi har aktivt folk att välja bland, låt då de som inte vill vara ifred, för allvarligt talat vad tillför det.....

Det finns fler som skriver i ämnet:

Erik Laakso

RosenRasande

Carina Hägg

Vi har orubbat förtroende för Juholt! Vilka är vi?

Utan ambition att hugga någon i ryggen ska jag ge luft åt egna funderingar, funderingar om hur det är att vara Socialdemokrat nu, mitt i livet i verkligheten, som Kurt Olsson skulle sagt.
Inte roligt kan jag börja med. Det är inte roligt att dag ut och dag in läsa löpsedlar om vad som händer och sker i Stockholm. Det blåser på toppen och ensam är man, det är tydligt, men vad hände med enade vi stå och alla tillsammans?
Om det är som det verkar, att det "läcker ut" kommentarer via sms och twitter från pågående möten till press, då skulle man kanske stoppa införseln av teknik på vus möte.
Ett sådant sätt är naturligtvis helt oacceptabelt.
Jag känner mig skakad och illa berörd över varje rubrik. Hur ska vi någonsin locka väljare , om jag som redan frälst mår dåligt av denna såpopera.
Här tycker jag rörelsen är blind. Det är inte mig (och de redan frälsta) eller pressen som ska övertygas. De är de som lämnat partiet, de som funderar på att göra det eller det som inte är här men kunde tänkas vara det.
Som det är nu går för mycket tid åt till att försvara en person, Juholt.
Jag har i flera inlägg innan sagt att för mig är och har alltid partiledaren varit ganska oviktig. Jag gillade inte Göran Persson, röstade på S ändå, jag gillade Mona Sahlin och inte hjälpte det.
Det viktiga är att vi för och pratar en politik som människor i livet, i verkligheten känner igen.
Nu pratas inte politik alls!
Jag vet att media har en viss roll i detta, men också ledande Socialdemokrater. Man bör veta hur man svarar för att ta död på en spekulation. Jag är säker på att man vet exakt vilka svar och uttalande som ger mer fyr på brasan, läs löpsedlarna. Det är inte okunnighet, det är egen vinning. Att fortsätta elda på är inte för partiets bästa i alla fall.
De senare rubrikerna handlar om vilka som har och vilka som inte har förtroende för Ljuholt. Om han ska avgå eller ej. Att avgå nu hjälper föga. Ser vi inte mönstret?
Den Moderatstyrda regeringen är inte intresserad av att prata politik med oss. De är rädda att vi ska nå fram. Håkan Juholt är känd som en retoriker så det kommer inte hända, fokus kommer hela tiden förskjutas. Arkelsten skrev om hela historien, det gled förbi nästan helt. Littorin smet ut bakvägen och locket är på. I ärende efter ärende ser man hur olika pressen arbetar beroende på vem som är i fokus. Det kommer naturligtvis inte ändra sig. Det är Socialdemokraterna som måste ändra sig och sitt sätt att hantera pressen. Ta in att detta är förutsättningarna. Det finns inte utrymma för något annat än politik i kubik och inte en enda felsägning, man får inte så ett enda tvivel.
Mitt blogginlägg från oktober heter Ny partiledare, lösningen på allt?
Frågan kvarstår.
När de nu ropas från olika delar av landet om Juholts förtroendekapital, orubbat eller inget så slår det mig att jag aldrig skulle veta. Han har inte gjort något för att visa mig varesig det ena eller andra. Livet med Ljuholt på löpsedlarna har handlat om helt andra saker än det som gör att jag tycker politik är roligt. Hur kan man då så tvärsäkert veta om man har förtroende eller ej, först måste vi väl få fart på det politiska arbetet och sluta kasta sand i sandlådan?!

Vintersaga.

Vandringen igår blev på Mollön. Lite isfläckar annars lyser vintern med sin frånvaro.
Förra veckan däremot gjorde vintern besök exakt ett dygn. Jag hann fotografera rosorna utanför kontoret, hade fantiserat om hur läckert det skulle bli med snö på dem. Vad mig anbelangar räckte det gott med den vintern, för barnen skull hoppas jag på 5 cm snö vecka 8. Annars är jag fullt nöjd som det varit hittills.

Jag överlevde!

Fredag den 13:e är en utmaning för en skrockfull person som jag. Konstaterar idag att jag överlevde. Överlevde gjorde vi också julen. Idag åker den ner och upp på vinden igen. Skönt att veta vad man ska göra en hel helg.... Menar inte att låta som en klagosång, jag gillar att städa:-)
Jag har nu av någon anledning över 100 tomtar...då har jag flera kvar som saknas i min samling så målet att stanna vid 100 lär inte fungera.
Tänkte också ta vara på helgens väder och göra ännu en vandring. Denna gång blir det inland. Vi har ärende i Vänersborg så vi tänkte ge oss upp på Halle eller Hunneberg.
Inte heller har vi tänkt glömma min lilla bror som idag fyller år, en kopp kaffe och ett grattis hoppas vi att han har tid med.
För övrigt tragglar vardagen på. Veckan som gick var inte rolig. Möte varje kväll, ibland när det kör ihop sig på det viset funderar jag allt på vad jag håller på med. Nu är den över, det dröjer en månad tills nästa gång och jag konstaterar att jag överlevde.