Uddevalla behöver mer än ett konserthus.

Vi vill gärna bemöta Ulf G som i ett inlägg hävdar att ett kulturhus inte är vad Uddevalla behöver.

Allt handlar inte om musik, vi behöver scenkonst i alla former. Att då satsa på en konsertlokal är att stänga ute många andra genrer t.ex. teaterföreställningar. De scener och lokaler Uddevalla idag erbjuder är i flera fall undermåliga.

Frideborg används inte alls längre. Östraboscenen är sliten och en hel del uppsättningar klarar scenen helt enkelt inte av. Dessutom är det orealistiskt att förvandla entré och skolmatsalmatsal att passa en teater. Även publikmässigt har Östraboteatern mycket att önska. Att det finns en lokal för 500 i publiken är bra men att det inte går att omfördela med skjutväggar eller annat är en brist. Det gör lokalen totalt oflexibel. Många uppsättningar klarar sig med 200-300 publikplatser och då känns Östraboteatern, med halvtom salong, verkligen öde.

Regionteater Väst är om de är på turné en tom lokal, ingen personal och ingen teknik, den turnerar. Där finns plats för 74 alternativt 100 i publik, det är små, billiga föreställningar man kan erbjuda där. Kaffe i plastmugg känns väl heller inte optimalt. Även om entrén och foajén är inbjudande finns det mycket kvar att önska.

Studio 32 må vara hur mysig som helst. Föräldrar släkt, vänner och andra entusiaster går gärna dit. Att sen locka en större teaterpublik, utanför den
initierade kretsen, är dock svårt. Lokalen är otillgänglig, saknar hörslinga och bra sittplatser för publik.

Uddevalla behöver ett hus med scener i olika storlekar, med bra akustik och med flexibla mötesplatser. Detta saknas idag för en mängd olika evenemang!

Uddevallas kultur- och musikföreningar har i flera år kämpat i motvind. Det finns inga replokaler, inga samlingslokaler och inga lämpliga scener att uppträda på. Vågar staden riskera att flera av dessa går en långsam död tillmötes?

Uddevalla behöver ett Kulturhus, ett hus med plats för all slags scenkonst!

Simone Olofsson
Ulrica Wallin
Gunhild Rydbom

Jag vill ha ett hus vid havet!

Igår grep en grym känsla av vemod tag i hjärtat. Jag har inte varit på kusten en enda gång i sommar. Inget Bovallstrand, inget Pipers glass och ingen Smögenbrygga. Vi bestämde, att oavsett väder skulle vi ta den sedvanliga kustturen idag. Halv tio var vi färdiga för avfärd. Motorvägen till Tanum och Outlet som blev första stoppet. Därefter börjar "kusten" på riktigt. Pipers i Hamurgsund är givet. Glassen är fantastisk och det hade blivit tid för elvakaffe. Trots enormt mycket blåst satt vi ute och fikade.For sakta genom samhällena neråt, Gerlesborg och Skredsvik väcker mycket minnen. Stannade så småningom i Bovallstrand. Först körde vi upp, helt upp på toppen av det nya området. Korpåsberget. Nej, där vill vi inte bo, bara 2 hus ser vatten, de andra hamnar bakom berget. Sedan är det lite speciellt att det byggs i ett stenbrott, svårt att förstå att det kan bli snyggt.
Badholmarna därefter och jag njöt i fulla drag av att vinden nästan vräkte omkull mig. Vandrade där jag gått miljoner gånger som barn. Satte mig på högsta toppen och bara tittade. Nästan rörd till tårar tänker jag att det är såhär jag vill bo. Vad det fattas mig!


Resten av resesällskapet var inte riktigt lika hänförda... de tyckte de blåste och ville vidare. Jag dröjde mina steg och försökte hela mig själv där med havet åt alla håll.

Nästa stopp som också blev det sista var Smögen. Lunch, också tradition, fisch and chips, avnjöts inomhus. En promenad längs bryggan visade att många Uddevallabor gjort som oss. Det var mycket känt folk. Något mindre vemodig, nästan helad i själen är jag tacksam för turen idag. Fast det ändrar inget.
Jag vill ha ett hus vid havet!

Första gången på Hunneberg.

Det är tur jag är med i olika föreningar så jag får se mig om i världen. Uddevalla Hembygdsförening ordnade idag en halvdagsresa till Älgmuseet på Hunneberg. En eminent guide, Göran Ringels, förde säkert gruppen genom de olika delarna av museet. Jag blev positivt överraskad. Ett riktigt fint ställe!

Efter den varma applåden guiden fått, var det dags att dra sig mot tältet för att få kaffe. Till detta serverades både kakor och bullar. Ett litet lotteri hanns också med.

Efter kaffet blev det en och en halv timmas egen tid för att utforska omgivningarna Jag gjorde en kort tur på grusväg och hann se mycket vackert. Barnens "lekplast" imponerade stort på mig. Jag fick lust att gå balansgång och jag läste mycket noga på de skyltar som fanns. Här hittade jag mycket att fotografera.

En nedlagd skidlift fångade min uppmärksamhet. Jag gillar att fotografera där man ser att det varit övergivet ett tag. Typsikt att jag just då skulle snubbla över ett stort område med kantareller. Jag bannade mig själv och sa högt.- Handväska på skogspromenad, vad tänkte du på?! Nåväl, hoppas någon annan får nytta av dem...Strax innan klockan ett var det återsamling på Spiskupan, restaurangen. Förrätt, varmrätt och kaffe intogs under stor munterhet. Jag kan inte svara för om alla hade lika trevligt, men vid det bordet jag hamnade rungade skratten härligt. Maten var riktigt bra. Flera rätter att välja på, man fick ta av alla;-) Allt hemlagat. Hit kommer jag definitivt att åka igen!

Jag shoppade loss och familjen fick nya temuggar, med Hälge på. 12 bordsunderlägg köpte jag också, har inte haft 12 lika förut, nu har jag det, med älgar .

En rolig utflykt blev det och jag är glad att jag åkte med och kom till Hunneberg för första gången.

Vad gjorde man innan internet......

Totalt utan inspiration var jag inför kvällens mat. Jag har gjort allt 1000 gånger. Vad är nytt, enkelt, gott och lite kalorier....Jag fick lust att ställa in fredagsmyset!

Satte mig och surfade. Landade på Tasteline och sökte på lax. Lite trist kanske men jag gillar lax.

"Lax på rödbetssallad med quinoa, spenat, fetaost och valnötter."
MMM, låter som det är gjort för oss. Det fick det bli. Vi använder ofta kombinationen rödbetor, feta och lax. Storhandlade och köpte quinoa, ser rätt anspråkslöst ut. Kombinationen var perfekt. En härlig rätt och vi har slickat faten. Inser nu att valnötterna ligger kvar i skåpet. Nåväl det gick ner ändå.

Sitter här mätt och belåten och undrar vad man gjorde innan internet?!
Vill du testa...varsågod.

Går det ens att påverka sin situation....

Ringde direkt idag till personen som skulle veta något om hur jag kan göra för att få arbetsträna. Inte helt lätt. Jag har bara hört att tjänsten är på G. Då finns det ingen....Om min chef inte bett om hjälp med rehabiliteringen är det hans ansvar. Det har han inte. Av samtalet idag fick jag veta att om min personalsekretare inte var inkopplad skulle hon kontakta min chef och höra om det var aktuellt. Har jag inte hört något inom rimlig tid skulle jag höra av mig. Till vem vet jag inte.

Vad hjälper det att vara på tårna och företagsam i ett system som är till för systemet? Går det ens att påverka sin egen situation??

Det eviga sökande.

Som andra byter kalsonger byter sonen frisyrer. Hoppas han hittar rätt.....Lite svårskött är kanske den här, men fräck.

Med fotoklubben på Skalbankarna.

Maken hade en guidning och jag fick följa med. Det lönar sig att kunna larm och lokaler;-) Hoppades lära mig ett och annat genom att studera proffs i foto-tagen. Där gick jag allt bet, för stilarna var olika och vissa fotograferade inte alls. Jag dristade mig till att ta några iallafall....
Väldigt glädjande är att åter nå en större samling där de flesta inte varit på Skalbankarna. Som så många Uddevallabor tror de att det är runt museet och inget mer. Vi tror att flera kommer att gå dit igen.
Själv var jag på toppen för första gången på 3 år!! Lätt att glömma att rullstolen är parkerad det här året. Jag känner mig mycket nöjd. Ont har jag men det var det värt.
På samlingen efteråt fick jag reda på att fotoklubben planerar för fler medlemmar. Det vore väl själva den om jag inte kom med nu då. Har försökt i ett par år!! Ska höra mig för.

På hemväg skvalade regnet och vi tackade vår lyckliga stjärna för uppehållet hela kvällen på Skalbankarna.

Trodde han ja!

Nej du tillhör inte de som flyttats över till mig, sa hon, personalspecialisten. Fel av chefen alltså, eller önsketänkande. Så fick jag ett annat namn att ringa imorgon. För att hamna i hennes grupp ska facket ha förhandlat och man ska ha skrivit på papper och vara fullt medveten. Så där är jag helt klart inte......än. Hoppas det är rätt person att prata med imorgon.

Jag tillhör gruppen för övertaliga.

Ringde min chef idag. Ville höra vad vår personalsekreterare heter nuförtiden... Jag har fått nys om att en tjänst blir ledig inom ett år. En tjänst jag undrar om jag inte kunde få prova och om det fungerar ta över. Jag har ingen rutin, vet inte hur man gör, vem man frågar eller så. Vet inte ens om det går, kanske ska tjänsten avvecklas när personen slutar. Hursomhelst är jag korkad om jag inte försöker.

Jag förklarade för chefen och fick ett namn. Hon är personalspecialist säger han. ? Jaha, är det ny titel för sekreterare, undrar jag. Nej minsann hon är ansvarig för gruppen med övertaliga.

Det närmar sig med stormsteg alltså. Jag kommer säkert att bli uppsagd. Har förstått det ganska länge. Undra vad de väntar på. Kul att matcha mig mot hela arbetsmarknaden...

Undra om det är såhär det känns när ett varsel kommer. Jag vet inget, jag tror. Ingen säger något, men alla vet. Helt plötsligt tillhör jag en annan grupp. Jag tillhör gruppen för övertaliga.

Får man säga äntligen?!

Tänk att en sommar kunnat kännas så lång. Inte ur semester och vilosynpunkt, utan från bokträffarna. Vi har inte setts på 10 veckor! För lång tid konstaterade vi alla igår. Utöver den lästa boken hade vi massor att diskutera. Boken var spännande. Den delade gruppen på ett sätt jag inte kan minnas att någon bok gjort förut. En utmaning att diskutera alltså. Tänk att samma bok kan ge så många olika läsupplevelser.

Blir du nyfiken kan jag rekommendera "Kortfattad Kinesisk-engelsk ordbok för älskande" Av Xiaolu Guo. Läs och bilda dig en egen uppfattning.

Nästa bok blir "Alkemisten" av Paulo Coelho. Så omtalad! Flera hade läst den, inte jag. Det är en bok man ska läsaom sägs det ju så det passar väldigt bra. Roligt att höra sedan vad de som läst den igen slås av.

När vi sa hejdå vi som samåka utåt landet var jag så nöjd. Hade skrattat så det värkte i kindmusklerna. Vad jag saknat detta. Säger som Norgårdsanna, det är ett gott andrum. Nu är hösten träffar bokade och vi var rätt ense om att det kan behövas någon extra inemellan för teater, bokmässa eller annat. Av den anledningen välkomnar jag att det redan är slutet på augusti, jag får säga äntligen!

Vänsterbudget i borgerliga Uddevalla!

I Bohusläningen läser jag att Alliansen förlorade budgetomröstningen nu idag. Det blir alltså socialdemokraterna och vänsterns budget som går som förslag till beslut i kommunfullmäktige.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Att Uddevallapartiet röstar för den här budgeten är ett spel för galleriet. Ett sätt att sprida oordning. Vi kan väl bara tacka och ta emot.....

Ett märkligt bygge.

För byggandet av Rimnershallen har man rensat skog. Helt plötsligt ser jag en byggnad jag aldrig sett förut. Trots att den ligger i bedrövlig terräng tar nyfikenheten överhand. Jag går dit. I hjulspår och chaktade jordmassor som sliter hårt på trasiga ben kommer jag ändå fram.

Ambitionen att gå in och fotografera gick omgående i stöpet. Ett tjockt lager uppbrända tidningar, ett olustigt mörker och en vägg av mygg gjorde valet lätt, jag stannar på utsidan.

Vad är det då? Kanske ett skyttevärn att dömma av gluggen. Väldigt märklig placering och sikte åt ett håll....
Inte ser de ut som de värn vi annars ser. Byggtekniken är helt klart annorlunda. Småsten i cement. Kanske är de väldigt mycket nyare, det känns så. Är det ens ett skyttevärn? Kanske någon vet?? :-)

Abosolut fruktansvärt pinsamt.

Bilar! Fy sjutton för bilar. Igår körde en bilist efter mig ändå från parkeringen på Torp. När han stannade utanför min infart blev jag orolig. Funderade på vad jag gjort. Jag brukar inte vara vårdslös på något sätt i trafiken men nu hann jag tänka.

- Ursäkta mig men du har inte ett enda bromsljus, sa han.
- Tack snälla för att du talade om det för mig , sa jag.

På semestern krånglade bromsljuset, då sa vi att det nog är glapp. Vi bankade lite och det kom tillbaks. Sedan har vi helt glömt bort det.

I morse var jag (igen) först i telefon hos Ford. Hjälp sa jag, detta är inte bara farligt och säkert orsak till böter, det är fruktansvärt pinsamt!

Ett historiskt spadtag!

Flaggan vajar stolt på Rimnersvallen idag. Äntligen kan Uddevallas föreningsliv se framemot en idrottshall som tillgodoser dagens behov. Jag nästan väntade på en figur i rosa träningsoverall som skulle skrika ÄNTLIGEN! Anna-Lena Heydar, Tekniska nämndens ordförande, Henrik Ekman, Veidekke* och Johan Wiktorsson Kultur och Fritidsnämndens ordförande tar ett gemensamt spadtag.

Nu bygger vi RIMNERSHALLEN.

Följ bygget av hallen.

* Veidekke

Av detta kan man lära....

Inga webadresser, hur inrepeterade de än är, fungerar att säga i en radiointervju. Annars som jag sa till Åse, missarna visar ju bara att jag är mänsklig. Kanske behöver jag gå med en påse över huvudet ett par dar, men jag behöver inte fly stan........
Fast försöka säga en webadress i radio har jag lärt mig att låta bli.......

Mot Radion!

Tur man är flexibel. Igår vid tvåtiden ringde radion och undrade om jag kunde komma idag klockan tio. Klart jag kan. Får jag möjlighet att tala om höstens program för Uddevalla Riksteaterförening, tar jag den.
Letade länge igårkväll efter vänner med skrivare. Bra med radio är att man kan ha fusklapp. Ringde Peter Barlach också och fick lite mer på fötterna eftersom han och Frans är första föreställningen vi har. Jag vet inte hur mycket tid det blir till prat måste kunna min läxa:-)

Vill du också lyssna gå det bra här.
Cappuccino, klockan tio.

Peter Barlach i expertpanel.

Det finns experter och så finns det experter..........

Peter Barlach i expertpanel som pratade om boken,
"Handbok för pojkvänner". Kanske en bok för de flesta män, vad vet jag, det lät så på resonemanget.

Eftersom Peters fru inte kom till tals i programmet får vi sväva i ovishet...
Däremot behöver vi inte sväva i ovisshet om när vi ser Peter härnäst!

Regionteater Väst 26 september klockan 19.00.
Missa inte det!

Vad är unikt egentligen?

Läser artikeln om Veteranbilsutställningen idag. Finns i ett tidigare inlägg här också. Där (i papperstidningen) är en formulering jag inte förstår. En representant från bilklubben förklarar att de samarbetat med Kropps handbollsdamer. Förvåningen hos mig stiger när det beskrivs som unikt. Journalisten klarar sig smidigt genom att skriva, säger han, då kan man inte gärna ifrågasätta. Vad det unika är kan jag inte låta bli att undra.

Att föreningar samarbetar är inget unikt. Kanske missförstår jag hela meningen, isåfall är den dåligt återgiven. Jag vet att Uddevalla Riksteaterförening samarbetar med Bohusbuggarna och Kropps varje föreställning vi lägger på Östraboteatern. De har hand om garderob och servering. Inte mot provision utan de får hela inkomsten. Vi är glada och tacksamma att slippa det arbetet också.

Jag tror mig minnas att BMK när det är WM har samarbete med en massa idrottsföreningar för att få arrangemanget att fungera. HAIF skötte parkering o s v.

Kanske är det så att Uddevallas föreningsliv är unikt vad gäller samarbete. Inte vet jag, skrivningen i artikeln fick mig iallafall att fundera på vad som egentligen är unikt!?

Jag är inte bara politiker, jag är mamma också.

I backspegeln kan man säga att dagen blev omväxlande. Vädermässigt men också i det som hänt. Maken kom iväg och plockade svamp. Jag pysslade lite hemma. Sonen ringde och ringde och ringde men idag hade ingen kompis tid eller möjlighet att "göra något". En mycket olycklig son har sett ut som en ledsen hundvalp.

Måste du gå på fotboll? Kan vi inte gå på bio?
Sommaren med Göran har vi bestämt sedan länge att gå på. Valet var inte svårt. Klart vi går på bio. Att kolla in anläggningar och kolla fotboll lär jag väl hinna under resten av mandatperioden:-) Jag har nu tid att kolla om det finns sittplatser. Vänta in stadigare väder. Framförallt visade jag sonen,jag är inte bara politiker, jag är mamma också. Det är det viktigaste uppdraget i världen!

Filmen då? Jag tyckte den var riktigt trevlig. Skrattade högt flera gånger. Varför måste alla vara djupa karaktärer och varför tror kritiker att vi vill ha kvar något när v lämnar salongen? Jag är fullt nöjd att då och då bli förströdd när jag tittar.
Att fantastiska Lisbeth Johansson från Regionteater Väst dök upp i en scen var oväntad bonus!

Inte en wunder-baum så långt ögat når.

50-talsrock. Snygga kläder. Gällivarehäng. Fulla raggare. Nyktra raggare och så vi alldeles vanligt folk. Rysningar av välbehag. Ändrade planer för framtiden. Är det det vi ska göra när vi blir gamla? Köra runt nedcabbat.......? Veteranbilsutställningen Wild & Crazy är direkt orsak till alla våra känslor Så mycket skönhet. Så mycket att se. Så mycket glada engagerade människor. Sonen som på senare tid blivit väldigt bilintresserad var i sjunde himlen. Själv räknade jag pengar;-) Vill ha, en så, en sån och en sån. Man kan väl ha en shoppingbil och en familjebil;-)



Visst ryms det en familj i den här svarta skönheten! Ett äkta DOLLARGRIN:-)

Tävling om störst kofångare kanske? Jag tänker mer på fickparkering. Hu hemska tanke...
Min absluta favorit. Fast den saknar cab...jag älskar färgen. Gillade faktiskt C 70 när den kom i saffran också.

Vi hörde musiken. Vi såg tärningarna i backspegeln. Sonen däremot som är väldigt inne på Ronny och Ragge just nu, konstaterade besviket, "Det finns inte en Waunder-Baum så lång ögat når.