En vanlig dag på jobbet....

Skönt med vardag hinner jag tänka och så insåg jag att jag var helt veckevill. Gick till sömmerskan som bara har öppet onsdag torsdag och fredag. Framför den stängda dörren tänkte ja att JA VISST JA, det är ju måndag....tills jag insåg att nej det är tisdag. OJ OJ, ett par dagar ledigt och kaos i hjärnan är resultatet.
På huset fixas, fejas och donas det. Vi har otroligt vacker foajé men den är lite mörk.. så efter ett par samtal fick vi upp ställningar och personalen kunde börja det mödosamma arbetet att skrapa, måla och göra rent alla rutor i takfönstret.Bytte till starkare lampa i kupolen också, jag visste inte ens att det fanns en, så svagt har skenet varit:-)
Samtidigt fejas det i andra delar av huset, sådana här lugna perioder är guld värda då personalen kan fixa annat som hamnat i behov av vård...
På scen och i loger är skådespelare i full gång att repetera.Här Andreas och Alexander in aktion.
Till detta kan jag berätta att en vän från kusten tycker det är spännande med mig på Folkets Hus så jag fick besök och visade runt lite, innan vi drack kaffe.
Hur var det nu? Har jag sagt det förr?
Om detta är en vanlig dag på jobbet, då är de inget tvivel, jag har världens bästa jobb!!

När juldagsmorgon glimmar.

Inte vill jag till stallet gå, men ut det ville jag. Vädret var fortsatt vackert och maken och jag planerade en längre tur med fika i ryggsäcken. Läste Uddevallas Natur och kulturguide och föll för Silverfallet och Muntras grotta. Problemen med mina ben har gjort att vi inte alls betat av besöksmålen i boken, i den takt vi tänkt. Dagens resmål ligger i Ljungskile vilket får ses som outforskade område för både mig och maken. Det tog allt för lång tid att hitta, det är inte märkt och man måste nog känna Ljungskile för att veta vilken väg som är vilken och vilken sjö det är... Men vi gav oss inte. Parkerade vi ett reningsverk och efteråt inser vi att det var fel. Om man trycker om boken någon gång kunde mer beskrivning om var man parkerar och hur man hittar, vara bra att utveckla. Det blåste rejält men solens sken och i skogen var det ganska mycket lä. Säkert gick vi fel vägar men vi hade ganska god koll på vartåt vi skulle.
Vi hittade Silverfallet som trots stor vattenmängd inte var så värst imponerande. Men vatten i rörelse är vackert hur litet det än är.Grottan hittade vi utan problem men sedan ville vi gå längre. På känn följde vi stigar och vad vi trodde var leder. Vi tog fikan vid en sjö, Lilla Skarsjön tror vi, men vi vet inte riktigt säkert.Två och en halv timma senare var vi tillbaks till bilen. Skönt att vara sådär lagom vilse.
Bestämde att ta en annan del imorgon men efter att ha sett hur vädret ändrat sig ikväll är det kanske bäst att vara hemma och baka imorgon.
Vägen ledde förbi Skarsjövallen och jag måste säga att jag ställer mig ännu mer frågande efter att ha sett den. Man kan inte mena allvar med en arena där i urskogen. Smala vägar det inte går att mötas på och ingen parkering. Det måste vara ett skämt säger maken, hur det än är med den saken är jag glad att vi tog tillvara juldagsmorgonen.

En vit jul.

Drömmen om en vit jul har dubbel betydelse. På Facebook uppmanas vi att skriva på för att barnen ska få en vit jul. En jul utan vuxna som berusar sig. På radio spelas sång efter sång med drömmar om en vit jul. Här blev julen vit och grön. Spriten lyser med sin frånvaro, likaså snön, inte gör det mig nåt. Nubbe är illasmakande och starkt, snö måste skottas, har inte förstått tjusningen med något av det. Tomtar däremot gillar jag. Ökar samlingen stadigt varje år. Speciellt utvalda ska det vara, inget bjäfs som förr. Ett undantag slank genom i år, men den är å andra sidan förgänglig. ett ryck av rastlöshet skapade jag en NISSE som tar emot på infarten till oss. Maken kan inte sluta skratta, sönerna ler i mjugg och tror inte jag ser. Men jag gillar honom.
Inte på var mans gård i alla fall. Hoppas ni alla haft den jul ni önskat fröjdefull, festlig eller varför inte både och. Här stillar sig kvällen till ro och en hektisk dag börjar gå mot sitt slut. Jag önskar alla en riktigt GOD JUL!!!

Att vara politiker innebär att man måste våga säga nej.

Man gör det lätt för sig när man som politiker säger ja, ja till allt och ja utan att tänka vidare. Det är obekvämt att säga nej, människor, väljare blir besvikna och till och med arga.
Faktum är att väljare blir lika besvikna om man alltid säger ja och sedan inte får något gjort.
Om vi i Uddevalla tittar på Den borgerliga alliansens program för tiden fram till valet kan man tydligt se att det är en önskelista där mycket inte är finansierat.
Till detta ska läggas en massa måsten som man inte ens vågat ta i. Den borgerliga alliansen är oense internt och då är det bekvämt att låta vissa beslut vänta, hellre det än blotta sprickorna.
Det innebär att badhus och kulturhus som centrumsatsningar helt gått i stå, man vågar inte ta beslut.
Idag vågade man ta ett beslut. Eller man vågade inte säga nej.
Uddevalla kommun ger inte Ljungskile lånet på 9 miljoner som man bett om, det fanns inte bred politisk enighet för det.
Istället gör man en kohandel med föreningen och köper en konstgräsplan för 3,4 miljoner.
Det gör mig så arg att jag har svårt att uttrycka mig.
För mig är det givet att behandla alla föreningar lika.
Uddevalla hockey har fått slita ont och ta konsekvenserna för sina handlingar. Likaså Kroppskultur och säkert fler jag inte kommer på just .
Med beslutet idag öppnar man dörren för resten av Uddevallas föreningar. Vi kan ju alltid köpa något av er om ni har det skralt i kassan.
Att det sedan genererar extrakostnader i driftspengar är kanske en bisak...
Men nej, inte för mig!
Jag har varit förtvivlad över hur man hanterat ridhusfrågan, Nöthult, där har man ifrågasatt driften beräknad till 400000 om året och prutat ner den till 200000, innan man bestämde sig för att inte alls bygga. Hur driften för en extra konstgräsplan ska betalas är okänt. Kultur och fritid har för fjärde året i rad ett sparbeting, så ökad ram för ny kostnader är nödvändigt. Problemet är att de pengarna inte finns.
Kultur och fritidsnämnden beslutade innan valet att bygga konstgräs vid Rimnershallen. Det beslutet dribblades bort och man sa att pengar inte fanns.
Idag dyker de förslaget upp igen, som en kompensation för tilltaget i Ljungskile, det är tydligt. Konstigt att de plötsligt finns pengar till det kultur och fritidsnämnden fick bortplockat.
Att på några dagar slänga ihop ett förslag och sedan påstå att man tar ett helhetsgrepp det är rent bedrövligt. I ett helhetsgrepp hade också hanteringen av andra föreningar tagits upp på allvar. Det är inte alltid lättast att svara ja, som politiker måste man våga säga nej och när man säger ja ska man veta till vad och varför.
Läs Peter Götells inlägg om saken. För första gången någonsin är jag överens med honom...
LEDARBLOGGEN

Fjärde ljuset.

Lagom till tredje advent var huset färdigt för att få fram adventsljusstakar. Inget att vela med tänkte vi och julpyntade helt enkelt huset. Veckan som följer är en vanlig arbetsvecka. Ingen ledighet för julstöket. Verkar som man faller in i det också. Lax, korv, rökt kött och skinka trängs nu på hyllorna i kylskåpet. I frysen ligger fyra vörtbröd från Saltåkvarn, bästa vörtbrödet i världen. Listan med saker att inhandla och tillaga är lång men inte övermäktig. Jansonsfrestelse och äggost tar en av gästerna med sig, tur vi har pensionärer med tid som fixar den tidskrävande maten och tar med, verkligen guld värt.
Något tidskrävande är nog dagens arbetsuppgift också, köttbullarna. Drygt ett kilo ekologisk nötfärs ska beredas, smaksättas på det speciella sätt jag bara gör en gång om året, därefter rullas och stekas. Små ska de vara, riktigt små så man kan ta många.
Efter köttbullsracet är det väl dags att städa köket igen, fy för stekos och fettstänk överallt.
Plötsligt fick jag lust att baka, kanske gör det också när köket är platsen för dagen.
Fram på eftermiddagen när skymningen faller tänder vi väl fjärde ljuset och förundras över att det är fjärde advent och en hel vecka till julafton. Det är tur för något annat hade jag inte hunnit med.

Frostiga drömmar

En fotorunda tredje söndagen i advent. På en strand i Uddevalla. Idag regnar det igen....

Färdig för jul.

Renoveringen på jobbet fortskrider, vi har gått lite i stå med kaklingen eftersom vi väntar på en maskin vi ska låna. Annars är första projektet klart, känns så bra. Nästa börjar mellan jul och nyår, då får mitt kontor och entrén från Göteborgsvägen en uppfräschning. Letar fortfarande möbler som kan förbättra och ändra intrycket, tänk på det om ni byter ut något hemma, fråga alltid om Folkets Hus vill ha det innan ni kastar.....
Hemma går det precis lika bra! Maken har kämpat på. Den två veckor långa stängningen av fabriken har han använt till att renovera vårt sovrum. Igår kväll flyttade vi in sängarna igen, hängde in allt och gjorde ordning i den nya fantastiska garderob han skapat. Blir så bra, så bra.
Nu passar naturligtvis inte gardiner, överkast eller mattor..... Planerar en tur till Mölndal imorgon kväll då tar vi IKEA på vägen, kanske en del av behovet kan fyllas där.
Idag ska vi förutom att gå på GAMMALDAGS JULTORG i centrum, städa och plocka klart.
Det är slipdamm i hela huset, hur man än gör blir det visst så.
När vi väl är färdigstädade ska jag försöka få fram adventsljusstaken, då har vi tre ljus att tända på en gång. Om två veckor är det jul och vi blev färdiga i god tid. Nu börjar det roliga med att pynta och få fram stämningen.

Vårkänslor......

Har drabbats av en konstig förkylning. Den slår till hårdast på kvällen. Kliar i ögonen, rethosta och så blir jag tät, så tät att det är svårt att andas. Dock inte snuvig, verkligen jättekonstigt. Så läser jag i tidningen idag om pollen och inser att javisst, alla symptom stämmer. Det är hassel som spökar. Har inte haft en tanke på allergin, den brukar vara mer på våren. Runt jul endast om vi använder gran, hyacinter och julstjärnor. Vilket vi då av förklarliga själ inte gör. Sonens täppta näsa varje morgon fick också sin förklaring, bara jag tänkte längre än näsan räcker. Inte konstigt jag inte hittar julstämningen när kroppen går med vårkänsla.

1 december

På dagen ett år sedan. Jag tänker vara glad och tacksam sålänge det är barmark och plusgrader.
Hemmets lugna vrå är inte längre lugnt, det är renovering på gång. Maken som jobbar på Pininfarina är "ledig" 2 veckor. (de har stängt) Under tiden ville han ha ett projekt och vi valde sovrummet. Som alltid blev det mer, större och dyrare än beräknat, plötsligt är det osäkert om 14 dagar räcker för att bli klar. Konstigt för vi har en gång lovat varandra att aldrig dra igång renovering innan jul, denna gång verkade det dock idiotsäkert......
På jobbet är det också renovering, i större skala egentligen men det flyter lättare eftersom det finns fler rum att gömma undan "stöket" ;-) Första rummet, som blev ett förråd är klart. Idag tar vi det andra rummet, som blev ett personalrum i bruk, känns så bra och jag märker att det är uppskattat. Idag ska också granarna vid entrén få ljus för att matcha adventsstjärna och ljusslinga. Passar bra såhär 1 december, tack och lov ingen snö att skotta så vi hinner renovera lite till:-)