Engagemang FÖR något, kan vi hitta det?!

Filosofer och presidenter, författare och vetenskapsmän, många är de som försökt definiera konst. Det är inte helt enkelt. Konst är konstigt, konst ligger i betraktarens öga. Det finns många sanningar.
För mig har konst en djup betydelse. Konstens uppgift är att flytta gränser, väcka folks tankar och känslor. Konst kan också göra oss uppmärksamma på olika samhällsproblem och problematiska situationer. Jag ser konst och form i mycket, allt i naturen, mycket i vardagen, lägger sig som bomull runt hjärtat och gör mig glad i magen.
Jag kan också bli oerhört provocerad av konst, aldrig någonsin med mått på att något är fult, det är helt ointressant, däremot blir jag alltid väldigt nyfiken på vad det är som gör att känslor väcks i mig. Vilken makt yttre påverkan har, jag kan bli arg, glad, ledsen, lugn, provocerad av något en annan person skapat.  2011 satt jag i Kultur och fritidsnämnden i Uddevalla, från högre ort kom påbud att Uddevalla skulle vara värdar för en utställning, KKV firade 30 år tror jag.
Det blev ett jäkla hallå. Många tyckte det var galet och dumt. Lika många tyckte det var spännande.
Jag valde att engagera mig. Öppet sinne, ingen värdering i fult och fint, konst är sällan fult och fint. Det som slog mig var att Hamngatorna fick en ny betydelses för folk. Det blev oändliga promenader och många stopp där klungor av människor på promenad stannade och reflekterade tillsammans.

Skulpturutställning invigd, här går att läsa en kort artikel, av mig faktiskt, för Bohusläningen valde inte att bevaka detta.  Jag tror alla fick sina egna favoriter. Några finns kvar idag. En del väckte förvåning andra nyfikenhet, andra ömhet, ja de gjorde helt enkelt något med folk på stan.

Ovan: Åsa Herrgårds skulptur 2011 då det begav sig
Nedan, min personliga favorit men så älskar jag skor :) .

Sedan dess har jag drömt om att använda "Årummet"- Hamngatorna på liknande sätt.

För lite sedan placerade den syrianska hästen på ett berg i Skeppsviken. Jag uppfattar det som om de flesta tycker om den, men jag har hört funderingar kring vad den har för förankring. Det är en spännande frågeställning. Förankring till platsen. Jag skulle väldigt enkelt kunna berätta historien om Hästepallarna och få en förankring, men strunt samma. Varför skall konst ha förankring till en plats?!

Kommer ni ihåg när Borås fick Pinocchio?? Ramaskri, vad har den här att göra. Idag älskar Boråsarna sin Pojke mitt i en liten rondell och Borås har blivit en fantastisk plats för konst.
Uddevalla är drygt 500 år gammal som stad om vi hade konst som anknöt till staden, vad hade då hänt med utvecklingen ? Jag bara undrar, inga nya idéer, ingen input, inga nya influenser, vi ska ha anknytning?  Jag menar vad vore Kristinehamn utan sin Picassoskulptur ?!

Pilane, ett annat helt lysande exempel på arbete med konst. Kultur som besöksanledning är mångas stora dröm, Pilane har lyckats. Jag har sett kaniner som tappat glasögonen, skeva svarta skruvade stolpar, Kinesiskt tempel, Telefonkiosk och legogubbar , bara för att nämn något.
Helt obegripligt för en del, inte konst bara konstigt enligt andra. Jag har njutit varje år, varje promenad.

Nu har Uddevalla fått lov att vara en lite satellit i Boråsbiennalen. Vilken förmån!
Vi byter konst med Borås 6 månader. De får en naken kvinna som normalt står i utkanten av centrum i en park, vi får  Octopus. Konstnären Ulf Rollof berättar själv om skapelsen och hur han tänkt och vad han upplevt och vill förmedla.

”Konstverket syftar på vår inneboende rädsla för det främmande. Den är från en ritning som jag gjorde i Mexiko där jag bodde i ett år i en isolerad bergsby. Eftersom jag var den första europé som hade bosatt mig där, konfronterades jag med kollisionen mellan mitt svenska liv och mexikarnas liv i en isolerad by. Kanske kände jag mig som denna klumpiga figur, uppblåst och ovetandes om hur jag skulle passa in i denna nya verklighet.”

Fullkomligt lysande!! Uddevallaborna agerar precis så som han upplevde de i bergsbyn. Pekar finger och kommenterar, avvikande och ful. Detta kära vänner är konst när den är som bäst, den förmedlar och engagerar. Nu skulle det vara fint om vi kunde få till lite reflektioner kring tankarna också så det inte slutar i tyckande, pekande och utdömande.
Jag funderar också på hur det går att förvalta det engagemang som nu väcks. Så mycket vilja och glöd mot något. Låt oss tillsammans vända det. Engagemang för Uddevalla, en stad i tiden

Uddevalla by the sea!

Trots att jag inte är någon vintermänniska passar jag på att njuta av snö och kyla. Jag tror att en mer sann beskrivning av mig är att jag inte uppskattar slask . Ljuset och den höga klara luften som är nu, njuter jag av. Tog mig en tur till Uddevallas stolthet, Strandpromenaden . Här har jag och många med mig lagt ett antal tusenlappar för att få till stånd denna fantastiska promenadmöjlighet längs med vattnet. Jag använder den ofta. Jag jämte många andra fascineras av bron och den är fram tills nu de 10 senaste årens mest fotograferade motiv från Uddevalla.
Någn fräste i en grupp på Facebook, Uddevalla har tappat sin själ de e bara bilder på bron. Jag tänkte bron kanske bidrar till en ny själ i Uddevalla. Nu tror jag det blir konkurrens på tronen. 

Syrian horse  mötte jag i somras i Pilane skulpturpark. Blev väldigt förtjust i den. Att sätta den på berget i Skeppsviken är modigt av de som beslutar. Jag gillar idén, hästen möter dem som kommer vattenvägen.Från strandpromenaden syns den i vissa vinklar och den kommer helt eller delvis försvinna i grönska fram i vår, från några håll och förstärkas av grönska från andra håll.

Här är samma häst fotograferad på Tjörn i sommar. Det där med att skulpturer dyker upp, står ett tag och försvinner gillar jag. Ser redan en Tony Cragg skulptur för min inre syn på samma plats om ett år. Varför låsa fast allt, kul om det kunde få vara föränderligt, också.

 Vi har ju bron i all sin prakt som ett monument att fotografera 365 dagar om året i all evig framtid.

Passade på att fotografera bort mot Gustavsberg också. Jag tänkte i samma veva, där ligger sommaren och väntar. Nog är det så, trots vinter och kallt, våren lurar runt hörnet och innan vi riktigt hinnner med så är det sommar.
Jag har ett tips till dig! Kom till Uddevalla och hälsa på, det är en fantastisk plats att vara på.
Jag är så tacksam att få leva, arbeta och bo här.

Sjöjungfrun i mig.

Att hitta bra saker varje dag är enkelt. Att välja ut dem är svårare, jag vill ju inte strössla :)
Något som återkommer i livet är suget efter "sjön". Att sitta ned på en sten och andas med vågorna.
För mig är "sjön" en ständig källa till glädje och ro. Tacksam att jag lever i en stad där vattnet är ständigt närvarande. Jag tillhör dessutom dem som gillar  att äta fisk och skaldjur. Vår bästa tid är nu! Så när sonen skulle firas med ett litet kalas för familjen föll det sig naturligt att ha skaldjursfrossa.

 Det är en lyx och ett privilegie att ha tillgång till skaldjur av hög kvalitet, till ett pris som är överkomligt. Och ja kalaset blev lyckat :)

Det är fler än vi landkrabbor som gillar skaldjur. Har du funderat på varför det ligger så mycket musselskal längs med strandpromenaden någon gång. Det är matrester. Trutar och kråkor plockar musslor, flyger sedan gögt ochsläpper dem i backen så de spricker. Därefter har de en kalasmåltid.

Riktigt lätt var det för dem att plocka musslor nu, jag vet inte men det slår mig att det skulle kunna vara historiskt lågt vatten ? I alla fall är det väldigt lågt. Bäst jag stod där och funderade på detta fick jag syn på två sälar som lekte i vattnet vid Lillön. Så många som med pluggar i öronen och bestämda steg gick förbi utan att ens höja blicken. Jag avbröt promenaden och stod en bra stund och njöt av denna naturupplevelse jag fick, mitt inne i stan. Alltså på riktigt, Uddevalla är fantastiskt.

* Jag är glad över att bo vid en fjord och dessutom ha nära till havet så sjöjungfrun i mig blir tillfredsställd.
* Jag är tacksam att ha familjen någorlunda samlad och att vi uppskattar varandra när vi ses.
* Jag är tacksam över att kunna läsa av naturen och se vad som händer och sker, att kunna stanna och njuta av skådespel istället för att "motionera" vidare.

Går det att förändra

Någon säger hoppjerka om den som är kvick att byta miljöer, umgänge eller kanske arbete. Jag har genom åren kommit att kalla det förändringsbenägen. Ett vackert ord bara genom att ta bor de O som annars står framför. Då är det inte mycket bra att associera med. Tankar kan lätt gå till ovilja, stelbenthet och rädsla. Vad det är som gör oss olika vet jag inte men jag vet att det går att påverka, både sig själv genom att medvetandegöra sig, och andra genom att bland annat ge bra och konkreta exempel. Anfall är bästa försvar tänker jag ofta när något fördöms innan det är sjösatt. Mestadels antar jag att det är tryggheten i att veta vad vi har och osäkerhet på vad som komma skall. Tänk om det inte blir lika bra, kanske är det inte så himla bra det som är nu, men vi vet i alla fall vad vi har.
Häromveckan var jag i Stockholm och när jag var där tog jag chansen att vara med på releasen av en bok som Stina Oscarsson är författare till .

Presentationen var olik det jag varit med om förut och utöver att vara intresserad av boken var det såklart det som gjorde att jag gjorde ansträngningen att närvara. Att använda icke- våld som medel för samhällsförändring. Konkreta exempel på aktivism gav mig en ny insikt. Kända och okända personer intog scenen och läste ur boken. Små notiser jag bläddrat förbi i tidningen eller på nätet fick en ny innebörd när jag till fullo ändra mitt sätt att se på de handlingar som låg bakom. Att överklaga militärt arbete genom att belysa fridlysta arter är kanske inte så nördigt och fånigt, det kanske i själva verket är helt genialt. Själv efterlyser jag då och då desperat en barrikad, jag känner mig maktlös och har ingenstans att föra mitt krig. Jag har tänkt i för snäva banor, det finns sätt men jag vet nu att det inte går att ändra världen utan att anstränga sig, på nya sätt. Den insikten är stor. Har du inte boken, skaffa den och såklart frågar du på Hallmans Bokhandel om de tar in den, då gör du flera aktiva val för förändring.
Dagens tre tankar är alltså....

Jag är tacksam för:

att jag vågar tänka nytt 

att jag välkomnar nya insikter

att jag lever i ett land där det är möjligt att påverka utan att riskera att hamna i fängelse

Jag har det så bra!

Igår var det snökanon över Uddevalla. Jag gillar det inte. Isen lägger sig inte vilket innebär att Vänerns vatten förvandlas till snö som hamnar över Uddevalla, var är rättvisan i det om jag får fråga ?
Å andra sidan har jag mitt i detta, trots att jag fryser, så mycket att vara tacksam för. Jag kunde be personalen skotta våra ingångar, strunta i parkeringar och annat, men håll entréerna fria så gott ni kan. Jag har ett varmt kontor, ett arbete jag inte bara trivs med, jag älskar det, att gå till. Jag har också ett alldeles eget hus att bo i, tillsammans med mannen i mitt liv. Jag är tacksam för att livet är vänligt mot oss. Mina tankar går till dem som inte har det på samma vis. Då går min tacksamhet till dem som arbetar med de personer som av en eller annan anledning hamnat utanför. Jag tänker på Saronhuset som serverar varmt kaffe, en macka och lunch. Jag tänker på Noras Hus som ger folk tak över huvudet.

Saronhuset och Noras hus hittar ni här.

Ni kan också vara med och hjälpa. Saronhuset är helt beroende av gåvor för att driva verksamhet. Folk skänker gärna kläder och är väldigt snälla, men faktum är att det är pengar som klarar driften av huset, som ger lön till de som arbetar där och som ger förutsättningar att fortsätta. Ge varje månad stående överföring, det gör jag för jag tycker det är enklast. Det betyder också mycket för verksamheten att ha en grund att stå på. Månadsgivare kan använda stående överföring till

Bankgiro: 5756 1227

 Du kan också enkelt swisha själv när du har lust. Numret ser du på bilden nedanför. Inget bidrag är för litet. 

Nu skall jag koka mig en mugg te, hålla i den och värma händerna. Idag har jag tappat rösten och jag väljer att vara tacksam. Det ger mig en dag utan telefon, med total lugn på kontoret och en rimlig chans att hinna ikapp med det jag tycker jag legat efter med. Så kan man välja att se på saken. 

Mina tre saker att vara glad över blev alltså - 

Jag slipper frysa

Jag har möjlighet att hjälpa andra som inte har så förspänt

Jag har en lugn dag med mycket stor chans till arbetsdisciplin

Handsken är kastad.

Eller bollen vilket ni vill. Det kändes med gårdagens fundering som om jag utmanade och uppmanade, se det fina, belys det som är bra. Så här kommer tre saker som jag var med om igår och haft tid att reflektera över. Jag hade ett inplanerat lunchmöte. En plats som lämpar sig att mötas över lunch är Navet. Ligger i Mattssons gamla Herrgård. Lite för anonym men bedårande och väl värd ett besök. De har en meny i tiden och jag behöver aldrig fundera på om mina allergier ställer till det.

Morotssoppan var supergod, passande en vinterdag. 

 På väg tillbaka tänkte jag på vilken tur jag har som får gå just här. Varje dag om jag vill. Jag valde också kastanjeallén vid museet. Vilka områden vi har att gå.

Väl på Folkets Hus igen möttes jag av rena glädjeyttringarna över att vår butik, Återbruket varit så välbesökt. Tänk va, en liten blänkare i föreningsbiten kan ge så stort resultat. Nu höjer vi ribban och hoppas att ännu fler hittar butiken. Fortsätter att samla bra saker att belysa och återkommer med tre även imorgon. Tänker att jag skall göra det uteslutande i 7 dagar. Kanske vill någon annan följa på. Tre bra saker om dagen i sju dagar. Jag tror helt ovetenskapligt att det påverkar våra hjärnor och vårt sätt att tänka.

Om vi alla tar iiiiiiiii, om vi alla tar iiii,iiii, iii.

Visst vore det trevligt om inte allt var svart eller vitt. Kanske inte så himla färgglatt jämt, jag hade till och med uppskattat en gråskala. Läser den lokal morgontidningen och en krönika avslutas med att om inget händer kanske politikerna får döpa om staden till Ödevalla.

Opp opp opp. Inget händer? Kanske skulle börja med en egen insats i ärendet.

Lyft det som är bra, belys det som fungerar, heja på dem som kämpar varje dag och räkna fulla lokaler istället för tomma! Inte så längesedan jag hörde om överetablering just på restauranger i Uddevalla. Att få lunch att gå ihop ekonomiskt är svårt. Vi kan inte säga till folk att börja äta mer ute, det är en privat fråga. De senaste 20 åren har hela vårt sätt att sköta inköp förändrats, internet kom för att stanna. Först var det skivbutikerna , då skyllde folk på att det var CD,  nej, det var den första bransch som genomgick stålbad. Kanske var garn och handarbetsbutiker ungefär samtidigt, men det pratas inte så mycket om dem, böckerna därefter och sedan allt vanligare med kläder och andra varor, nu mat. Med det facit som faktiskt finns är det väl onödigt att lägga fokus på shopping när centrum skall planeras. Däremot shopping som en del i upplevelse i ett centrum där det finns naturliga mötesplatser.
Kan vi börja prata om det istället för att ha fokus på att en restaurang stänger. Läste för övrigt att en öppnar och en annan startar med lunch, så nog borde det väga upp. Det beror på hur man väljer att se det. Om vi nu alla tar i och fokuserar på det som är bra, vad händer då med vår egen syn på centrum?!  Tänk om vi gör det? Startar nu, alla lyfter en god sak om dagen. Vilken spännande tanke. 

Som en liten illustration visar jag en bild från bakom kulisserna. Liv i centrum räknas säkert inte när Folkets Hus är fullt, men det är det ofta. Här är Mojje på besök i ett hus som knappt stod kvar efter draget av alla ungar!