Idag är det den stora dagen sa maken i morse när han väckte mig. Jag blir rädd bara vid tanken. Det har känts så långt fram,som en evighet. Nu är vi där. Hjärnan går på högvarv, tänk om, tänk om det inte är okej. Det känns okej! Men faktum är att det inte ser okej ut. Det kan ändå vara som det ska, men vinkeln är såpass stor att jag inte begriper hur jag ska kunna stå.
Kanske, troligen, förhoppningsvis är det exakt den vinkeln de planerat... Men tänk om, det ser onekligen konstigt ut..... Rädd är bara förnamnet på hur jag känner mig idag.
Vännen Å är ledig och blir min chaufför. Skönt för oss att maken slipper offra en semesterdag på mina sjukbesök.
Först röntgen på Uddevalla, en timma senare läkarbesöket på Näl, de planerar väl minsann.
Några timmars orolig väntan innan allt är över och jag vet om jag får börja träna. Börja gå! Ja jösses, tänk imorgon kanske jag går! SÅ måste det vara, det finns inga alternativ. Det bara måste vara bra!
6 kommentarer:
Jag håller alla tummar jag kan!!! Vi hörs och ses förhoppningsvis snart så jag kan få en live-rapport.
Jag håller tummarna för att allt ska vara bra så du kan börja gå igen! / Irene
Sällar mig till tumhållarskaran!
Du är stark Simone. Du måste ändå ha tur också för att allt skall gå bra och fort. Den biten skall ja försöka hjälpa dig med. Jag önskar dig därför en massa tur och lycka till med läkarbesöket och hoppas att du blir helt återställt snart!
Vi håller tummarna!
Kio
Tack snälla ni! Nu är jag frikänd eller godkänd, beror på hur man ser det:-))
Skicka en kommentar