Att leva i en värld som inte är anpassad.

Ska försöka förklarar varför en del saker i livet ter sig svårare eller rent av omöjliga för mig just nu. Jag hänvisar ofta till rullstolen, men kanske Du tänker, andra sitter i rullstol och kan ju...
Å precis så är det, andra rullstolsburna kan, fixar och gör saker som inte jag klarar av. En förklaring är naturligtvis att jag har ont. När det gör hemskt ont för att man hoppar och far i rullstolen undviker man de vägarna. Utöver det har jag en rullstol som är kass. När man inte blir i rullstol permanent får man en lånestol som är utformad för att passa så många som möjligt. Egentligen vill jag påstå, är det en stol för inomhusbruk.
Framhjulen är stenhårda och små, det räcker att köra på en mindre sten så blir det tvärstopp. För att inte tala om en knölighet i gatan, hål eller upphöjning spelar ingen roll det är lika ila. Om vägen lutar, och det gör det nästan jämt, känns det som om jag ska falla ur. Trottoarkanter eller för all del skarvar mellan plattor och stenar, känns i kroppen som stötar.

Hemma hos oss är det heller inte anpassat för rullstol. Vi har singel på infarten, inte en chans att köra rullstolen där. Tog alltså ganska lång tid innan jag kunde stå på kryckor såpass många meter att jag tog mig till bilen. Trappsteget till huset är för kort, jag får inte plats med rullstol eller rullator, funkar med kryckor men är krångligt.

Inne är det trösklar som det är i gamla 50-tals hus. Jag har smala dörrkarmar så de färgavskaven som blir kvar efter den här sejuouren kan få en att gråta. Köket är trångt, finns inte en chans att göra något där, rullstolen kommer inte närmare än 20 cm från bänkar och skåp, att "jobba" med den distansen är svårt. Badrummet kommer jag in i med rullstolen, om jag backar ut, jag får också plats med duschpall i duschen. Toa kommer jag inte in på, men det är så litet att jag kan parkera kloss intill, ta ett steg och vara på plats. Utöver detta är vårt hus tillbyggt på 80-talet, med en nivåskillnad på ca 15 centimeter. Därför behöver jag två hjälpmedel inne, rullstol och reumatikerrullator, för att det ska finnas i båda "planen". Det blir trångt och bökigt, ett av hjälpmedlen står alltid ivägen.

Tack och lov eller min smala lycka är att jag kommer ut på altanen. Det ger mig en liten frihetskänsla. Försöker förtränga att jag har en framsida som jag inte kommer till och som har fått stå helt orörd en hel säsong...

Att åka och bada, eller ens att ta sig till stranden för att sola och fika är därför inte helt självklart. Det finns badramper både i Skeppsviken och på Mollön. På Mollön är det trappa med räcke, kanske kan jag använda det någon gång innan sommaren är slut. Rampen i Skeppsviken är inget alternativ eftersom jag inte kan köras i med rullstolen. Skulle ändå tro att jag inom kort försöker mig på att åtminstone solbada på Mollön, med makens hjälp och tack vare handikapptillståndet kommer vi hyfsat nära. Fast grus och brant nerförsbacke från parkeringen till bryggan ger mig ont i magen.......Tänker att maken först kan köra mig helt ner och sedan parkera på anvisa plats.

En annan sak jag är tacksam för är den bil vi har. Vi får in rullstolen i bilen. Det är inte självklart i alla bilar. Hoppas det här blev lite tydliggörande (heter det så...?) och inte upplevs som gnäll. Men det är verkligen en sak för sig själv att leva i en värld som inte är anpassad.

Sommaren är räddad!

Idag kom det. Handikapptillståndet för parkering. Min frihet i ett litet ark. Få anar vilken stor skillnad det gör. Utan tillståndet skulle jag inte ens kunna göra små inköp själv. Inte komma till på stan och inte åka och bada. När detta går ut sista augusti då ska jag vara självgående har jag tänkt! Nu är i alla fall sommaren räddad!!

Vardagsproblem. Filen är slut och det snöar.

Visst finns det stora problem i världen, jag tänker inte axla dem. Har fullt upp med mina egna. I Uddevalla har det snöat hela dagen. SKIT! Jag får inte rent bilen, jag kan inte skotta och toppar med att filen är slut. Det innebär alltså att jag måste ut. Har sökt förlängt handikapptillstånd för parkering och inser hur mycket det gör för min frihet. Om jag inte får det kan jag inte längre göra ens små inköp själv. Jag är helt beroende av att få handikapparkering, på Torp finns ingens chans att köra kundvagn och gå i de backar som omger parkeringen.

Tänker jag ett steg till så hamnar jag i sommaren. Minns med fasa förra sommaren, utan tillståndet. Jag kunde inte åka och bada en enda gång. Man tänker inte på det men våra badplatser har parkeringar långväga från stranden. Mollön är min enda chans. Nu är jag helt plötsligt inte bara utan fil, jag är rädd också. Tänk om jag inte får förlängt. Det är inte bara när det snöar det är besvärligt!

Bio, sol och parkeringstillstånd.

Igår kom det så, brevet med ansökningblanketterna... för parkeringstillstånd för rörelsehindrad. Jag undrar vem som gjort den och om han hon var arg då? Den är så arg och negativ. Måste formuleringarna vara klumpiga för att vara korrekta, undrar jag?? 4 veckors handläggning, fint då är sommaren slut om jag mot förmodan skulle få något. Jag skall fylla i den ena själv, den andra av min läkare!!!

Vet någon hur svårt det är att få tider till en doktor???? Varför ligger inte det här på terapeuterna på hjälpmedelscentralen??? De skulle mycket adekvat utifrån hjälpmedel och remisser kunna sköta det här intygen. Min ena doktor är sjuk, min andra har semester, skall jag gå till vårdcentralen och få en tid för att förklarar allt om igen och hoppas den personen är villig att fylla i alla uppgifter. Det här skall jag när jag någon gång hämtar mig...... ifrågasätta tillvägagångssättet för!!!!

Solen har i alla fall hedrat oss med sin närvaro, jag som älskande av värme och sol, njuter i fulla drag. Fick med lite hjälp... planterat om 8 tomater igår, sittande naturligtvis och med allt utburet till en bra plats. De största har redan tomater de planterade jag inte om, bara band upp och satte mer i sol. Nu har alla växt ur mitt lilla växthus så nu är det utomhus de skall klara sig.

Fick också ett ryck och ansade min Louie Odier, den är så fin nu i rosportalen, kryckorna underlättar inte precis men i portale finns att hålla sig i så det funkar hyfsat, nu tror jag den blommar länge för det var mycket visset som fick falla.

Marsvinen lögade sig i det höga gräset under studsmattan, jösses vad de äter, fick flytta buren flera gånger för det tog slut:-) Lite lättare för maken som klippte gräset senare igår alltså.

Sedan var det dags för premiären av Narnia Prins Caspian. Betyg.......3 möjligen 4, jag tycker det var en väl lång strid, men som sonen sa, för att vara en uppföljare var den riktigt bra. Det fungerade med benet att sitta på första bänk, där fanns plats att ändra ställning.

Idag fortsätter solen att skina på oss, jag skall ansa lite fler rosor, plantera om de 3 sista tomaterna och kanske åka och bada med sonen. Men allt beror naturligtvis på om jag får tag på en doktor som kan fylla i ansökan om parkeringstillståndet. Kanske måste jag iväg med det, de lär öppna några telefonväxlar nu så det är dags att starta jakten;-)