De är olika hur man tänker ur boxen.

I Uddevalla river man Lunqvistshörna. Inga röster hörs och protesterar, huset har länge varit en skamfläck. Vad kommer ske där?? Ska det bli ytterligare en grusplan att parkera på? Parkering verkar vara den viktigaste frågan för såväl Moderaterna i tekniska nämnden som för affärsidkarna i stan. Själv tycker jag fokus ska ligga på besökare. Finns det inget attraktivt i centrum behövs inte parkeringar heller om man säger så.

Nyss läste jag i Bohusläningen att en man, Patric Westdahl, vet inte riktigt vad hans befattning var men ändå... han ville tänka ur boxen och bygga ett 16 våningshus på platsen.
Vad säger man, en hög ambition...eller? För mig blev det mest ett jasså.

Jag ser en galleria i botten med småbutiker, café och restaurang. Huset är byggt så det blir en genomgång Kungsgatan-Norra Hamngatan. Norra Hamngatan är för övrigt avstängd för trafik och man har uteservering där. Mellan Järnbron och Hansonska bron gör man en spansk trappa för hugade att slå sig ner i. Kanske ska trappan fortsätta upp mot Sagabron...

Detta är bara ett led i mina fantasier om att använda Hammngatorna istället för att göra det till bussfil och pissestråk. Fick ny injektion idag under min promenad i Borås. Vi har allt de har, men vi har inte använt det.... Så kom igen nu tänk ur boxen skapa ett levande centrum!!
Kolla bilderna från Borås, vi har precis samma förutsättningar....

Kom med kom med på vandringsfärd i vårens glada tid!

Det känns nästan lite magiskt att gå här och tänka att detta är landsvägen, ja förr alltså.
Titta på byggtekniken, tänk att det bara står sig årtionde efter årtionde. I Vägerödsdalar är det blåsipporna som är huvudattraktionen, men tänk jag tycker vitsippor är otroligt vackert!Den här tror jag bestämt vi låter bli...En rosa blåsippa:-)Rosa, vit blå i samma bild:-) Men här är det vanlig vitsippa.Vit blåsippa.Vitsippa och vit blåsippa, ni ser det är skillnad om man vet vad man tittar efter. Vätteros, flera stora bestånd gick jag förbi. Förstår ni hur förvirrande en sådan här är för mig som saknar lokalsinne....typ gå åt vilket jäkla håll du vill, rätt ut i skogen blir det vilken du än väljer;-)Maken som gått en helt annan rutt för att få fart och öva sig för vandringar, strålade samman med mig lagom tills vi skulle fika. Inte illa med havsutiskt i detta paradis. Sitter och studerar krabbor, räkor och fiskstim när något STORT kommer störtande.Hade ju kameran upp så jag chansade vilt. Vad i glödheta helsike är detta.....?? Noterade efteråt att jag inte skrek.... Ser ni den? På stenen bakom liksom i höjd med makens knä, fast i vattnet..Milda himmel! Simmar råttor frågade jag maken?? Kunde inte begripa vad det var... Sorkar har ingen svans trodde jag mig veta. Nu vet jag bättre, vattensork har det. Läskigt var det ändå. Efter detta eminenta besök hade vi fikat klart och gick till bilen för hemfärd. Sannerligen det blev en spännande promenad. En rödstjärt redan på parkeringen, 2 ormar något längre ner på vägen, större hackspett och så vattensorken, för att inte tala om alla sippor i backarna. Det är verkligen en underbar tid att gå på promenad.

GLAD PÅSK!

Så skönt att julen är över;-) Jag är dessutom tillbaks från Blåkulla där jag förövrigt var hela onsdag och inte torsdag. Uddevala flödar över av sol, värme och vackert väder. Vi har haft bra framförhållning och ska få till en trerätters middag utan att för den del inte hinna med något annat. Lapa sol på altanen har åtminstone prio 2:-)Jag står för förrätten, en klassisk nässelsoppa, maken tar varm och efterrätt, jag har lovat fixa hasselbackspotatis och sås, men i stort är det han som gjort menyn och fixar maten. Gästerna anländer vid 5, då blir det nog en sommardrink på altanen. Den planerade äggtoddyn känns sådär i värmen. Tills vi ses igen.

GLAD PÅSK!

Trädgårdstider hej hej trädgårdstider!

Veckan som för övrigt var påskledig för skolbarnen, har varit kantad av vackert väder. Sol och värme hela dagarna. För mig har det varit viss frustration eftersom jag inte gillar att lämna sonen ensam hela dagarna. Han å andra sidan har inget alls emot det... lite företagsam har han varit, tack och lov. Ena dagen tillbringade han i skogen och kom hem med massor av bilder på vitsippsbackar. Andra dagen cyklade han till Mollön och kastade efter öring. Igår åkte han till stan träffade kompisar och fikade, min lilla stora kille, undrar m jag någonsin kommer tycka han är stor.......Klarar sig gör han ju i alla fall. Det är värre med hans arma föräldrar;-)

Igår ringde jag maken på jobbet och sa, måste du verkligen jobba heldag?! Då hade jag varit på tippen med skräp, fixat allt jag kunde på egen hand och hämtat kakaoflis till rabatten. Vet inte om ni minns men i höstas plockade jag bort all singel från den upphöjda rabatten. Jorden hade sjunkit rejält och en del växter behövde flyttas. I vinter har den stått med bara markduk på och så har vi funderat på vad den ska täckas med. Efter massor av tankearbete har vi enats om kakaoflis. Ett spännande material, inte så vanligt i "vanliga" trädgårdar så jag känner mig lite som en försöksperson, men helt frivillig och jag betalar;-) Alltså villa jag att maken skulle komma hem så vi kunde sätta igång med det efterlängtade arbetet. Eftersom jag nu har världens bästa make, gjorde han det:-)

Fyllde på jord och slätade till gjorde vi innan i veckan, nu skulle markduk på och det är lite knepigt i en rabatt med etablerade buskar och perenner. Vi får väl se hur det går, en del har helt hamnat under. Annat har vi försökt hålla fritt så ljuset når dit. Det luktade choklad i hela trädgården när vi tömde säck efter säck i rabatten. Det är lite rödaktigt och blir riktigt snyggt. Väldigt mycket lättare än singel i alla fall.... Kakaoflis kan ni läsa mer om. Jag hade ju funderat länge och när jag på trädgårdsmässan gick till deras monter föll alla bitar på plats. Att det är ett Uddevallaföretag gjorde bara saken bättre. När maken väl kommit igång fortsatte han med trädgårdsmöbler och annat fix. Det är en tid då man väljer utejobb. Fixar lite till bara för att slippa gå in. Klockan var efter sju när jag gav upp, gick in och började damma, byta dukar och sätta fram påsksakerna. Samlar INTE på påsksaker som på tomtar:-) Har bara en och en halv låda. Nu är det lite gula dukar, gula ljus och pynt i alla fall. Magnolian har fått fjäderdräkt också:-)) Det tyckte maken var förfärligt, men jag såg en vinst i att inte släpa ner björkar från skogen... Får väl ta bort fjädrarna fort i år.
Idag blir det inneaktiviteter, storstädning. Ut med alla mattor och skura ordentligt, bor man i radhus och går i genom huset vare gång man ska greja på baksidan, så behövs det efter en fixardag ute. Vid sådana här tillfälle är jag glad åt vår lilla trädgård! Tänk att göra ett röj och sedan konstatera att det är klart:-) Det kommer mer att göra framigenom, men inte en massa ogjort som hänger över oss. Framsidan är vackrast på våren försommaren. Påskliljor och tulpaner tar över efter överblommade krokusar och irisar. En av alla mina söta primulor, jag samlar på dem, men har inte optimal jord för dem så lika ofta som jag fixar en ny, lika ofta går en ut.... Idag ska maken olja möblerna där så kan vi sitta där under vår korkek och lukta på blommorna. Det är en fantastisk tid och jag tror jag längtat mer än vanligt, skönt att den äntligen kom, värmen och våren. Det är verkligen trädgårdstider!

En orgie.

Jag var bara tvungen, att ta kameran och fota lite. Lite dåligt ljus lite suddigt, ända ser man hur fantastiskt underbara min fynd är. De är hemsläpade på tåg från Trädgårdsmässan 2009. Därefter omplacerade minst 2 gånger, numera är det där jag tänkta att de ska bo. Lika vackra som när jag valde dem. En orgie i Helleborus helt enkelt:-)

Sedan när är det föredömligt att vara handlingsförlamad?

Läser i dagens Bohusläningen under rubriken "Passiv kommunledning", att det är en styrka att kunna tala om sina åsiktsskillnader offentligt. Jag får läsa flera gånger! Vad menar han?! Han ger en känga åt oppositionen som säger att det är bristande ledarskap, och tycker uppenbarligen det är en styrka att undvika att fatta beslut. JÖSSES!!! Att Uddevalla, precis som resten av landet, är i ett vakuum är bra? Samla pengar på hög, gör absolut inget, sitt still i båten, håll fasaden fri från sprickor utåt. Det är okej, bara man talar om att man inte kan komma överens. I hur många frågor är det okej? Finns det en gräns?

1. Friskolor


2. Badhus


3. Kulturhus

Detta är "bara" frågorna som är allmänt kända att man inte kommer överens om. Titta bara på förslaget till beslut som gick från Kultur och Fritidsnämnden senast, i badhusfrågan. MAN TÖRS inte säga något alls utan skickar frågan till fullmäktige helt utan förslag.

Socialdemokraterna har ett färdigt förslag för beslut i badhusfrågan. Det har Bohusläningen för övrigt tackat nej till att skriva om. Det är på samma sätt i alla nämnder. Men inget sägs inget görs, inget skrivs. Okej då, den blågröna, Moderatstyrda alliansen styr uddevalla genom att vara överens om att man inte är överens. Bohusläningen gjorde ett mycket tamt reportage om 100 dagars smekmånad. Jag skulle vilja se en uppföljning på det reportaget. Vilka frågor är det som under tiden flyttats hit och dit för att inte sprickorna ska synas? Hur många frågor skjuts i långbänk för att man inte kommer överens och hellre struntar i dem? Så många frågor och inte ett enda svar.

Det är en enda stor ynkedom!

Jag hoppas varenda Uddevallabo ställer sig frågan:

Sedan när är det föredömligt att vara handlingsförlamad?

Planerad och klar in i minsta detalj.

Det händer mycket, hjulen snurrar och jag gör mitt bästa för att hinna med. På vippen att det går för fort, att jag har för mycket. På vippen att avsäga mig ett uppdrag, men jag avskyr att hoppa av.... Förhoppningen ligger i att det lugnar sig, från och med NU. Årsmötestiden är alltid hektisk, omval i Regionen gör ju sitt till, dessutom ny mandatperiod på flera uppdrag där utbildningar och konferenser riktigt hopat sig. Jag vet att det lugnar ner sig från och med nu. Har pratat med maken och vet vad jag väljer bort om jag tolkat fel, om det fortsätter snurra, fort. Egentligen fungerar det, men jag gillar det inte. Vill prioritera mer tid hemma, hinna med att umgås med barnet, hur länge han nu vill det... Vill hinna med make, hus och trädgård. Spelar ingen roll hur roliga uppdrag jag har, kommer aldrig prioritera om, vardagen är viktigast. Arbetsträningen flyter på. Jag tog handläggare på alvar och har haft träff med sjukgymnasten. Från och med idag ligger ett träningspass i veckan inlagd i min arbetstid. Jag behöver den disciplinen, får inte prioritera bort träningen, känner att jag behöver den, mycket. Fick ändå beröm för mina strategier, t.ex att gå upp för trappan men ta hissen ner. Om några veckor ska vi utöka träningen, fortfarande ett tillfälle i veckan men direkt efter träningssal ska jag gå i bassängen för att töja och böja, för att simma och få lite värme. Det blir säkert bra. Arbetsträningen ja, kommer mer och mer in i arbetet, tar större ansvar, egna initiativ och försöker då och då föreslå nya sätt att tänka och arbeta. Allt landar inte i god jord men jag ger mig inte, tur jag gått kursen så jag veta att man är emot förändringar av naturen:-) Visade i alla fall i onsdags att jag klarar det mesta, och att jag klarar stor stress och press. Mitt första egna evenemang gick av stapeln, jag hade inte förberett nog och när det väl var dags var det manfall, folk var sjuka. Det var svettigt ett tag, men med hjälp av mina vänner (som satt i publiken) och av vännen Å, så löste sig allt till det bästa. Mikael Samuelsson visade sig från sin bästa sida, tror för övrigt inte han har någon dålig, och publiken var nöjd. Det östes beröm över mig och arrangemanget efteråt. Planerar redan nästa, och tänk nu vet jag precis hur det ska vara:-)) Nu ska jag ta tag i veckan som ligger framför mig. Den är planerad i detalj kan man säga. Sedan hur det blir, det är en annan sak, men jag börjar med plan A, sedan får vi se:-))

Jag lever!

Men det snurrar fort nu. Har fått bakslag i kroppen och försöker åtgärda det. Samtidigt njuter jag av varje dag på jobbet. Kulturveckan är i full gång och "vårt" evenemang är gjort. Har haft en hektisk men bra vecka. Imorgon bär det av till Lidköping, konstiga intresse jag har tänker jag när jag ser den 10 centimeter höga bunten med handlingar... Massor att ta igen. Texter som snurrar i huvudet. Bilder som ska redigeras. Men som jag sagt 1000 gånger, när jag väl börjar jobba blir bloggen underordnad..... Men jag lever, det lovar jag:-))

Resans mål.

Som sagt efter buss, tåg, pendel och taxi nådde jag slutstation. Sigtunastiftelsen, numera allmänt kallat himmelriket. Vilket ställe. Självklart gjorde deltagarna sitt till, och seminariets inriktning också, men ändå, när stället är som paradiset blir ganska mycket bra och lätt:-)

Mitt rum med utsikt över trädgården och Mälaren. Runt denna trädgård var det orangerier, påminner verkligen om en klosterträdgård. Vill tillbaks lite senare på säsongen för att se allt i blom.

Man blir bortskämd till och med i hissen:-)Orangeriet, här var vi många som satt så fort tillfälle bjöds, och det bjöds ganska ofta.

Ni förstår ju hur nära paradiset man hamnat när rummen på stället heter som de gör. Lägg där till att nästan all inredning var väl anpassad till atmosfären och att man använde tyger av Josef Frank. En sak är säker, på ett eller annat sätt kommer jag att återvända.

Onödigt spännande resa med lyckligt slut.

Fredag morgon, klockan gick igång 04.10. Kaffe, dusch tidning och så dator. Stormen kvällen innan hade ställt till det i tågtrafiken, jag ville veta vad som väntar när jag kommer till station. På http://www.trafikverket.se/ fick jag ett tydligt besked, TÅGET INSTÄLLT. Telefonkö och så småningom konkret information om bussrea till Herrljunga, väntetid där och sedan ett X2000 till Stockholm. Beräknad ankomst 1.30 senare än första planen.

På Uddevalla station, var det upprörd stämning, ingen visste något men alla hoppade på bussen och vi kom iväg. Jag blev mycket fundersam när jag insåg att bussen körde in på varje ort med station...herregud, det var ju ett X2000 det ersatte. Satt och funderade, kollade klockan och räknade, insåg efter en timma och vi bara kommit till Vargön att detta skulle gå fullständigt åt skogen. Tog mod till mig och gick fram till chauffören. - Du måste fått fel upplysning sa jag, och så berättade jag om mitt samtal med SJ. Han ringde och fick det bekräftat, därefter satte han fart och vi kom i tid till Herrljunga.

Väl där tyckte jag att jag hade koll...jag hade ju pratat med SJ. Men stämningen var ganska hetsk, folk visste inte, busschaufförerna ringde och försökte med luren i ena örat, lämna upplysningar till folket. Minst 2 bussar var vi med vilsna resenärer. Jag försökte säga till de närmast mig att det skulle komma ett tåg 08.21, - det har SJ sagt var väl inte många som lyssnade på. Problemet jag upplevde var att det inte stod på tavlan med ankommande tåg.

Det tog en bra stund och många ilskan kommentarer, svettiga busschaufförer och så vidare, innan det så småningom kom upp som en extra upplysning. Det visade sig att tåget normalt går förbi, nu skulle det stanna extra. Ett tåg där inte våra platsbiljetter gällde...jippi. Vi var 60 pers som skulle trängas, leta platser och kanske sitta i Bistron, i bästa fall.

Kändes som en obeskrivlig tur när jag hittade en tom plats där jag också fick sitta hela resan, jag såg andra som flyttade och flyttade och flyttade.

Det som förvånat mig är att SJ faktiskt var usla på att informera. Om en telefonist redan 4.30 kunde ge mig korrekta upplysningar, varför fanns de då inte på stationer och bussar?!

Dessutom undrar jag hur folk tänker. Om det varit storm och tågkaos på torsdag kväll, vore det då inte logiskt att faktisk kolla lite innan man reser på fredag morgon, så man vet vad man har att vänta. Lite personligt ansvar kanske......?! Nåväl, jag kom fram och helgen är en alldeles egen historia eftersom den var helt fantastisk:-) Men en bild visar jag så ni vet vad som kommer......

Det är NU det händer!

Vårvindar friska leka och viska, ingen större fara här på Mollön är det ganska mycket lä.

Värre på andra sidan det öppna gattet, hård sjö med gäss på toppen.

Bättre än gäss är dessa vårtecken, jag vet att de varit inne ett tag men de gör mig ändå glad att se dem.

Isen gick och med den bryggan kanske man kan säga. Nåväl, det lär man ju hinna renovera tills skolavslutningen i allafall. Fast avspärrningen var rena skämtet så jag hoppas man har prio ett på det.... Då kan man ju passa på att lägga till den borttappade handikappbryggan också. Där är nämligen en bit borta. Utöver det är det rena skämtet att ta sig fram med bil till handikapparkeringen, man borde ha traktor. Fruktar för underredet varje gång. Men nu är det ju ny säsong, så det är väl nu det händer!

Finns det liv finns det hopp.

Helgen har rasat förbi, konstig blev den. Inte alls lugn som planerat och inte särdeles mycket trädgård och avkoppling. Lite plock fram på eftermiddagen på söndag. Småfåglarna skrek i himlens sky när jag krattade under fågelbordet, klippte bort visset och snyggade till. Kände hur jag störde friden för dem. Tog bort bubbelplasten från vår svarta bambu. Precis som förra året ser den vissen och risig ut, men gluttar men neråt spirar det grönt från marken. Undrar om den alltid ska bära sig åt så? Då får man nog överväga dess boendeform...... Skulle vilja ha något mer "snyggt" där på våren. Plommonträdet bakom har jag dessutom ringbarkat så även det lär börja se risigt ut så småningom. Trädet ska ge plats för mitt växthus. Vet inte när det blir, bara att det blir. Ska bygga ett förråd på framsidan också, där blir det Magnolian med den lustiga historien som får ge sig. Kanske kan jag ge bort de och inte bara ta död på. Aroniabusken ska också få nytt hem. Inte bara livet ser annorlunda ut denna vår. Trädgården kommer också byta skepnad, bli ännu mer lättskött. Fast bara gräs blir det aldrig! Tänker mig för och planerar rabattera bättre. Höga och lättskötta. Maken vill ha odlingsbäddar för grönsaker och jag ska för första gången sätta potatis, i hink:-) Det är nog sant som det säger, så länge det finns liv finns det hopp.

Arbetslös och utförsäkrad.

Livet är en berg och dalbana. Det går upp och ner och det går hit och dit. Jag har svårt att hänga med i svängarna måste jag erkänna. Veckan som gått har det varit rena rallyt känslomässigt Jag fick reda på att det inte går att omplacera mig på sjukhuset eller ens någonstans i regionen. Jag blir arbetslös. Det har jag inte varit sedan varvet lades ner.... Jag är nu arbetslös och utförsäkrad, roligare titel kan man kanske ha. Samtidigt har jag ju min arbetsprövning som flyter på. Det är stimulerande och utmanande. Det är fruktansvärt roligt men lika jobbigt och kroppen skriker och vill inte riktigt det jag vill. På ett möte med Af i veckan fick jag "skäll" för att jag slarvat med sjukgymnastiken, den ska vara prio ett för mig, då har arbetsprövningen större chans att lyckas. Min prio har varit jobbet. Från måndag har jag lovat bot och bättring. Eftersom jag inte vet ett endaste dugg om framtiden har jag inget att förhålla mig till. Alltså låter jag bli att känna. Ingen sorg, oro eller lycka, det tar jag när jag vet mer. Fram till september har jag arbetsprövningen och det är det jag hänger upp mig på. Arbetslös och utföräkrad, det tänker jag inte känna mig som......